Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.
Haha jämför bilderna och finn ett fel. Hittat det? Inte? Spegeln i sovrummet räcker nästan ända ner till golvet och med en labrador i hushållet betyder det dreggel.. så första bilden togs innan och den andra är tagen efter jag rengjorde den. Skinande resultat! ;)
Som dom säger i diskmaskinsreklamerna på tv. Haha!
Nu ska jag gå till köket för att förbereda middagen. Petter är på affärn för att handla det vi inte hade hemma. Blir tacos! Känner hur det vattnas i munnen bara på tanken. Ska bli riktigt gott. Lär nog rulla till jobbet efteråt.. haha eller ja det gör jag i vilket fall som helst eftersom jag cyklar dit. Jobbar till imorgonbitti så vi hörs imorgon. PUSS. ♥
Nu ska jag gå till köket för att förbereda middagen. Petter är på affärn för att handla det vi inte hade hemma. Blir tacos! Känner hur det vattnas i munnen bara på tanken. Ska bli riktigt gott. Lär nog rulla till jobbet efteråt.. haha eller ja det gör jag i vilket fall som helst eftersom jag cyklar dit. Jobbar till imorgonbitti så vi hörs imorgon. PUSS. ♥
Follow the road.
Jag och sambon tar med oss Sotis för en tur i det fina vädret. Vet inte vars vi hamnar men spontant kan vara kul!
Lördag.
Även om vi har snö kvar här i umeå så verkar våren vara på G! Tog denna bild på grannens tomt nu på morgonen.
Lillskrutten väckte mig redan kl 07 imorse, detta trots att vi båda somnade vid 01-tiden inatt. Kändes mer än surt då jag kollade på klockan, hade hoppats den i alla fall skulle vara 08 eller ännu hellre 09. Det positiva är att på morgonpromenaden vaknade jag till liv. Att solen sken med sin närvaro var ett stort plus! Så jag har faktiskt haft en mysig morgon. Promenad, frukost framför nyhetsmorgon och bus med Otis.
Han har faktiskt inte sovit något än.. man märker att han blir äldre för varje dag som går. Förut varvades vardagen med bus, mat, sömn, kissning ute, kissning inne om vart annat hela tiden. Nu är han 6 månader och man märker att han börja få "bättre" rutiner. Nu kan han säga till när han är kissnödig och vill ut. Han kan vara vaken 3 timmar och sedan sova i 2. Inte 5 minuters grejorna. Busa 5 minuter. Sova 5 minuter. Men det hör ju såklart till när man skaffar en valp vilket vi var väl medvetna om. Jag menar bara att det är otroligt skönt att inte behöva springa 3 trappor ner och upp 18 gånger per dag.
Fredagsmiddag.
Min fredagsmiddag. Gottigott!
Hade egentligen planer denna fredagskväll. Skulle fara till pappa för fredagsmys med familjen + sova över där. Tyvärr ringde pappa idag och sa att han hade kräkts under natten.. fy. Så ni förstår att det inte blev något av mina planer.
Petter är bortbjuden på middag mm. så jag ska ha myskväll här hemma själv. Fast själv är jag ju inte, har såklart Otis! :)
Nu ska jag se hockeyn. Skellefteå AIK - AIK! Haha man blir lite förvirrad.. typiskt att båda AIK ska möta varandra i semin.
Fredag.
Här slösar vi inte bort dagen inte! Petter brukar oftast ge Otis mat på morgonen och gå ut med honom eftersom jag sällan börjar jobba lika tidigt som honom. Han börjar alltid 07. Men igårkväll sa jag att denna morgon kunde jag göra det så fick han lite sovmorgon.
Har även hunnit vara på gymmet nu på förmiddagen. Skönt.
I've always got such high expectations for myself. I'm aware of them, but I can't relax them.
Här trodde man minsann att våren var på väg..
.. men så roligt skulle vi inte ha! Jag skämtar inte när jag säger att det SNÖAR utanför mitt fönster. Jag som var så glad över att asfalten började bli torr. Fick ett lyckorus när jag var ute på morgonpromenaden men det skulle bara vara tills ikväll.
Det är nog bara att inse att man bor i norrland. ;)
From mami.
För 2 månader sedan (ja jag vet, länge sen) fyllde jag år och fick då tröjan som ni ser ovan av mamma. Bra smak! Jag har faktiskt inte använt den ännu eftersom jag tänkte bära den till våren/sommaren. Fram har den härligt mjukt tyg och bak är den transparent. Fint!
Armarna är tight medans restan av tröjan är vid. Om ni kikar noga ser ni även att den är kortare på sidorna än fram och bak.
Torsdag.
Redan torsdag! Förstår inte vars veckorna försvinner..
Igår mötte jag upp Anna utanför Wayne's där vi sedan fikade och pratade i timmar. Så mysigt! FinafinaAnna.
Idag står ingenting speciellt på schemat förutom tvätt, men det är inte förrän ikväll. Får se vad som händer under dagens gång. Började i alla fall med en morgonprommis med Otis. Skönt! Speciellt när solen valde att titta fram och vägarna börjar bli torr.
The beginning is always today.
Slappar här hemma i jeans och linne.
På någon timme ska jag cykla iväg till gymmet. Efter det hinner jag bara hem för att äta middag och kanske slappa i några minuter innan jag trampar tillbaka in till stan. Ska möta upp söta Anna för en fika! Vilken härlig dag såhär mitt i veckan. Hörs ikväll. ♥
Onsdag.
Igår innan jag for till gymmet hade jag laddat min ipod med grym träningsmusik. Tror ni inte att när jag börjar lyssna så finns det typ bara 5 låtar som dessutom är ballader?! Haha snacka om att jag blev irriterad. Så nu på förmiddagen tänkte jag göra ett nytt försök.
Denna gång ska jag göra listor i itunes och sedan lägger jag bara till listan när jag kopplar in min ipod i datorn. Brukar göra på det viset men såklart inte igår eftersom jag tyckte det var onödigt. Lär inte göra om samma misstag. Behöver ju peppande musik då jag tränar! :)
I'm back!!
Bilder från 2010.
1,5 år. Så länge skulle det ta innan jag kunde börja träna på gym igen. Egentligen kunde jag väl ha börjat redan i höstas men ville först och främst köra rehab för knät samt komma igång med vanliga livet (jobba, promenader, cykla).
Gissa vad jag har gjort ikväll? Kört mitt första gympass på 1,5 år!
Tog det väldigt lugnt med tanke på knät och att jag inte tränat på väldigt länge. Man ska inte gå ut för hårt i början, bättre att öka med tiden. Lätt hänt att man annars får skador mm. Cyklade mestadels ikväll. Började först köra en maskin men efter några minuter fick jag sjuuuukaste senadraget + kramp under foten!! Otränad skulle jag inte kalla det men kan bero på mina skor. Är ju inte van att så får försöka gå in dom. Men att cykla gick toppen. Körde även några rehab-övningar som sjukgymnasten gav mig.
Mitt mål.
Alla människor tränar av olika anledning. Vissa för att gå ner i vikt, andra för att bygga muskler och en massa andra anledingar.
Oavsett vad anledningen är tycker jag man ska komma ihåg en sak: träning ska vara kul!! Klart det kommer kännas tungt en del dagar att fara till gymmet men jag tror det handlar om rutiner. Jag ska försöka få in träningen så bra som möjligt i vardagen. Så, vad är egentligen mitt mål med träningen? Jag har inget mål att te.x. "NU ska jag gå ner si och så många kilon till sommaren" eller "få synliga magmuskler". För mig handlar min träning om flera olika saker.
1. Givetvis - rehabilitering av mitt knä. Ni kan ju bara föreställa er hur smalt ett ben blir av att hoppa på kryckor i 8 månader på 1 år. Jag hade i princip inga muskler i mitt vänstra och skadade ben. Jag skämtar inte! Efter andra operationen satt jag med raka ben och jämförde. Mitt vänstra lår var PLATT medans det högra hade mycker mer muskler. Tänk vad mitt högra ben fick mycket träning eftersom jag gick på bara det med kryckorna, kunde ju inte riktigt ens stödja på vänster ben. Nu var det ju inte detta jag skulle skriva om.. haha. Men ville i alla fall att ni ska förstå hur det har varit. Nu har det gått 8 månader sedan min andra av knät var och fortfarande har jag inte mycket muskler vänster ben. Självklart finns musklerna där men dom är knappt hälften så starka som höger ben. Sjukgymnasten berättade för mig att jag kanske får räkna med att mitt vänstra alltid kommer vara lite smalare och inte återfå samma styrka som jag hade innan. (Tänk jag som åkte slalom i flera år, vilka benmuskler man får då!) Men det är såklart inget man tänker på, det syns inte! Men om man jämför mina ben ser man skillnad när jag spänner dom.
Förhoppningsvis ska det ändra lite. Gud vad jag svamlar! Tillbaka till mitt första mål som jag skulle skriva om här. Att kunna bygga upp musklerna igen och träna är det enda som kan hjälpa mig just nu. Det är det enda som gäller för knät, träna, träna och träna. Få igång rörelsen, få bättre blodcirkulation (mitt knä varierar i färgerna blå/röd-flammigt..) och träna upp mina muskler.
2. Välmående.
Förut när jag tränade märkte jag väldigt snabbt hur mycket gladare och piggare jag blev. Även om man blir trött av träningen just efteråt så tränar man ju sin kondition och blir starkare rent fysiskt vilket gör att man orkar mer. Det här med att orka mer är något jag behöver i mitt liv. Pga. min diagnos (ADD) så blir jag lätt stillasittande eftersom jag har svårt med motivation. Just att påbörja saker kan vara lätt ibland men sen slutar jag halvvägs. Nu vill jag bevisa för mig själv att jag kan! Jag kan fullfölja något. Jag kan ta mig iväg även på mina sämre dagar. Jag kan övervinna mina svårigheter med hjälp av mina lättheter.
3. Vikt/Muskler/Kondition.
Och ja, denna eviga frågan om vikt. Vikt hit och vikt dit. Jag är en person som ALDRIG brytt mig om min vikt. Jag skämtar inte. För många blir det en ångest, ett problem. Kommer inte ens ihåg att jag kände ett behov av att väga mig när jag var yngre. Den enda gången jag vägde mig var väl hos läkaren och på badhuset, haha. Det låter kanske klyshigt men det är faktiskt sant. Vikten tycker jag faktiskt är komplicerad. Man väger olika beroende på vilken tid på dygnet man väger sig, om man nyss varit på toa eller inte, om man druckit mycket eller lite vatten, om man består av mestadels fett eller muskler, hur långg eller kort man är, om man har underkläder eller vinterkläder på sig. Ja, ALLT spelar tusan roll när man väger sig! Därför tycker jag det är lite onödigt. Men det är såklart bra för dom som vill gå upp eller ner i vikt, man får ju en hint om ett resultat. Men det är klart jag väger mig då och då, bara för att vi har en våg här hemma. Men det är inget jag tänker på konstant, den finns bara där. Jag ville verkligen bara skriva detta för jag tycker allt för många hetsar kring vikten när det gäller träning. Klart jag kanske vill gå ner något kilo eller två men inte för att jag tycker jag är tjock utan för att jag vill få muskler och bli starkare!
Jag talar aldrig om min vikt men om vi säger såhär, hade jag skaffat gymkort nu för att gå ner i vikt hade det varit bortkastat eftersom att gå på kryckor är jäkligt bra träning! Jag gick ner 14 kilo under tiden jag gick på kryckor............. och än en gång spelar allt in. Tappade alla muskler i ena benet, blev tusen gånger starkare i det andra, fick träningsvärk i armarna av kryckorna mm. Så som jag sa, vikten är inte allt. Det är väl banne mig hur man trivs med sig själv som spelar roll?
Gymmet.
Innan jag skadade knät tränade jag på ett gym här i umeå som heter USM. När jag nu skulle börja träna igen valde jag ett annat, step-in 24. Passar mig perfekt! Dom har öppet 24 timmar om dygnet alla dagar på året. Det ligger mitt i centrum vilket gör att man alltid har nära. Det tar typ 5 minuter för mig att cykla dit, great. Vad som även spelar in är mitt jobb. Jag jobbar så himla varierande tider så att slippa anpassa sig efter tider är jätteskönt. Skulle bara stressa annars över att hinna. Det negativa är att det inte finns några pass men det är faktiskt inte negativt för min del eftersom jag ändå inte hade kunnat gå på något sådant. Jag ska bara träna på egen hand. Kondition och maskiner! Gymmet är för övrigt väldigt fräscht då det bara är något år gammalt.
Gymmet.
Innan jag skadade knät tränade jag på ett gym här i umeå som heter USM. När jag nu skulle börja träna igen valde jag ett annat, step-in 24. Passar mig perfekt! Dom har öppet 24 timmar om dygnet alla dagar på året. Det ligger mitt i centrum vilket gör att man alltid har nära. Det tar typ 5 minuter för mig att cykla dit, great. Vad som även spelar in är mitt jobb. Jag jobbar så himla varierande tider så att slippa anpassa sig efter tider är jätteskönt. Skulle bara stressa annars över att hinna. Det negativa är att det inte finns några pass men det är faktiskt inte negativt för min del eftersom jag ändå inte hade kunnat gå på något sådant. Jag ska bara träna på egen hand. Kondition och maskiner! Gymmet är för övrigt väldigt fräscht då det bara är något år gammalt.
Haha vad tusan. Nu får jag ge mig. Tänkte bara skriva att jag har kommit igång med träningen igen och ville dela med mig av min glädje!
Cinderella is proof that a pair of shoes can change your life.
Känner mig överlycklig att dessa skor numera finns i min garderob! Anledningen till varför dom inte står framme är för att dom inte kommer användas förrän ALL snö är borta. Vilket lär bli i maj. Vill att de ska hålla heeela sommaren! Magiskt fina. ♥
Har länge drömt om ett par som dessa och äntligen, äntligen är dom mina.
Det bästa? Priset! Gav endast 85:- för dom.
day 12 - a song from a band you hate.
Hata är ett starkt ord så var galet svårt att välja en låt.
Dock tycker jag inte om den här låten... så sjukt konstig och jobbig!
Tisdag.
Ett par mobilbilder.
God morgon! Om man nu kan säga så efter att ha varit vaken sedan 07, haha. Petter väckte mig just innan han for så jag var säker på att jag skulle få mig upp. Var tvungen att vara på apoteket när dom öppnade. Igår fick jag ett samtal från sjukhuset som sa att dom skulle öka min medicin. Tar en tablett på morgonen och nu ska jag även ta en tablett mitt på dagen, dock en lägre styrka. Den längsta. Men eftersom den första är "högsta" så blir det nog bra. Hoppas på att detta hjälper lite då jag ofta blir trött på eftermiddagen.
Innan apoteket hann jag med att fara förbi jobbet för att hämta mina träningsskor + en sväng in på coop.
Nu ska jag äta honungsmelonen jag köpte där! Eller ja.. halva. Andra halvan tar jag senare idag. MUMS.
day 11 - a song from your favorite band.
Måndag.
Hej alla!
Känner att jag var lite frånvarande veckan som var men pga. mycket jobb så skyller jag på det. Finns många saker som går före bloggen, såklart. Men nu tänkte jag sätta mig för att svara på några kommentarer eftersom jag inte gjort det på ett par dagar. Love. ♥
Sköna söndag.
Har varit en skön söndag. Även fast jag mestadels tänkte slappa blev jag och Petter två hurtigbullar! Mitt på dagen for vi en sväng med bilen, slutade med att vi släppte lös Otis på ett område med bara natur utan trafik eller människor. Underbart! Det var första gången vi hade honom lös sådär faktiskt. Vi har ju haft honom lös hos Petters mamma som bor på landet osv. men nu fick vi verkligen se hur han reagerade. Trodde han skulle prova sticka men icket! Snarare tvärtom. Han hade stenkoll på oss båda HELA tiden. Sprang aldrig mer än 10 meter framför oss utan att stanna och vänta in oss båda två. Vilken kille!
Dagen fortsatte med en liten biltur innan vi landade på hemmaplan. Då sattes det igång med allt möjligt. Städning, rensade avloppet i handfatet, for till återvinningen med glasburkar/flaskor, slängde några saker på balkongen, vädrade sängkläderna och bytte dom mm.
Gissa hur skönt det känns att ha gjort allt detta ikväll! Det enda jag har kvar att göra är att ta Otis på en promena och gå förbi brevlådan för att posta ett brev. Sedan är det dags för Big Brother och kvällsmys med mina bästa pojkar! Hoppas ni alla haft en fin helg. ♥
Söndag.
Äntligen har Otis lagt sig för att sova. Förhoppningsvis en lååång stund! Haha.. var en pigg kille jag möttes av imorse.
Bilden ovan tog jag imorse när jag gick hem från jobbet. Fjärde och sista jobbnatten för denna vecka. Skönt! Så idag/ikväll ska jag bara slappa med min kärlek. Men innan han vaknar ska jag se ett avsnitt eller två av 'American Idol'! :)
Förresten nr 1. Otis blev 6 månader igår! Galet vad fort tiden går. Det innebar att vi for på djuraffärn för att köpa nytt koppel, leksak och ett ben. Han har ju flera leksaker men vi ville ha ett mjukisdjur utan stoppning och UTAN PIP. Dels för att han bitit sönder alla mjukisdjur han fått och dels för att han redan har 2 pipleksaker. Att hitta ett mjukisdjur utan stoppning gjorde vi, men tror ni att det fanns någon utan pip?! Nej.. såklart inte. ButterMickan kommer fram nu, haha. Nämen man tycker väl det borde finnas utan pip? Vi köpte i alla fall en med pip och när vi kom hem upptäckte vi att det var 2 (!!) pipar i den. Snacka om typiskt. Vi hoppas han biter hål på den snart så vi kan ta ut sakerna som piper.. haha.
Förresten nr 2. Köpte grymt fräsiga skor igår! För endast 85:- blev de rosa skorna mina. Ni får se dom imorgon.
På vår vägg.
Även fast vi haft denna enorma klocka på väggen sedan oktober har jag inte visat er några bra bilder, förrän idag. Så... TADAA!
Petter fick den i födelsedagspresent när han fyllde år. Vilket jag inte klagar på eftersom den hänger i vår lägenhet, haha. Den passar verkligen bra där den hänger, ser förresten ut som den hänger snett men det är bara fotografen (jag) som fotat lite knasigt.
Lördag.
Tjabbatjenahallå!
Igår blev lite av allt möjligt. Hade Lina på besök under dagen! När Petter kom hem på eftermiddagen for vi och köpte ett ben till Otis och sedan blev det en sväng förbi ica för en glass. Vårkänsla! Åt gomiddag och precis när jag skulle fara till jobbet vid 17.30-tiden kom min lillebror och hans flickvän förbi. Så dom umgicks med Petter några timmar. Trampade hem från jobbet just efter 07 imorse.
Här har det varit full fart i dom 2 timmarna jag varit hemma. Möttes av en superglad Otis som jag trodde skulle pussa upp mig, haha. Har varit ute med honom på en lite längre promenad, gett honom mat, aktiverat honom med diverse lekar och söka matbitar har han också fått göra. Alla hundar har ju enormt bra luktsinne men ni ska se Otis, han är otrolig! Säger man "vars är bollen" går han och hämtar bollen.. säger man "vars är pipen" går han och hämtar sin pipleksak. Snacka om smart vovve.
När karln i huset har vaknat till liv ska vi fara på djuraffärn. Vi köpte nytt koppel åt Otis förra veckan som vi ska börja använda idag men det var på gränsen till för litet så vi ska köpa en storlek större. Han växer ju så det knakar.
Sen får vi se vad som dyker upp, hemmagjord pizza blir det i alla fall till middag.
Här har det varit full fart i dom 2 timmarna jag varit hemma. Möttes av en superglad Otis som jag trodde skulle pussa upp mig, haha. Har varit ute med honom på en lite längre promenad, gett honom mat, aktiverat honom med diverse lekar och söka matbitar har han också fått göra. Alla hundar har ju enormt bra luktsinne men ni ska se Otis, han är otrolig! Säger man "vars är bollen" går han och hämtar bollen.. säger man "vars är pipen" går han och hämtar sin pipleksak. Snacka om smart vovve.
När karln i huset har vaknat till liv ska vi fara på djuraffärn. Vi köpte nytt koppel åt Otis förra veckan som vi ska börja använda idag men det var på gränsen till för litet så vi ska köpa en storlek större. Han växer ju så det knakar.
Sen får vi se vad som dyker upp, hemmagjord pizza blir det i alla fall till middag.
Fredag.
Måste erkänna att jag är lite trött denna morgon. Men tänkte ta en dusch nu så då piggnar jag förhoppningsvis till!
Slutade jobbet kl 07 och börjar igen kl 18 så ska försöka ta till vara på dagen fast ändå ta det lugnt mellan varven.
Jobb för fulla muggar.
Fattar inte att tiden går så snabbt. Swooosh! Säger det så har 11 timmar gått och man ska jobba igen, haha.
Onsdag (igår): 20-07
Torsdag: 18-07
Fredag: 18-08
Fredag: 18-08
Lördag 18-07
Med andra ord: 51 timmar på 4 dagar.
På tal om jobb ska jag börja rulla dit. Hörs imorgon! ♥
day 10 - a song that makes you fall asleep.
Torsdag.
Solen skiner tyvärr inte idag, i alla fall inte i nuläget. Dock börjar molnen bli liiiite tunnare. Ska även bli drygt 8 grader varmt också, skönt!
Slutade jobbet 07 occh var hemma ca 30 minuter senare. Blev en promenad hem eftersom Petter skjutsade mig igår. När jag kom hem åt jag frukost, såklart, men kunde inte sitta still så länge efter det. Hatar kaos på alla möjliga sätt. Bland annat när det gäller mitt hem. Alla tycker att vi ofta har så fint och städat men då brukar jag ibland svara att det inte är lika fint bakom dörrarna. Tittar man i garderoben, lådor osv kan det vara lite rörigt! För mig finns det inget som heter sen. Det ska vara nununu! I alla fall när det gäller just hemmet.
Bäddade sängen, vek tvätten, dammsugade (måste dammsuga varje dag pga. hunden), gick ut med Otis, busade med honom, slängde sängkläderna i tvätten sedan min lillebror sov över här, borstade tänderna. Ja, det var nog allt. Än så länge.
Jag har svårt att ta det lugnt ibland. Antar att jag kommit på mig själv med att behövs nåt göras måste jag göra det NU medans jag fortfarande har energi. För har jag inte energi och det finns saker som måste göras blir det K-A-O-S. Då gör jag sakerna på tomgång vilket ni kan tänka er inte är något bra. Eller så slänger jag mig i soffan och blir irriterad för att jag inte kan slappna av förrän sakerna är gjorda.
Det är jobbigt att vara hyperaktiv både utåt och innåt.
Jag själv fick ju diagnosen ADD (kortfattat: ADHD utan hyperaktivitet). Jag har aldrig varit den som klättrar på väggarna, slänger iväg saker eller sådant. Istället har min hyperaktivitet allid varit inombords. Tänkte berätta några olika situationer där man kan jämföra dom med varandra.
Bäddade sängen, vek tvätten, dammsugade (måste dammsuga varje dag pga. hunden), gick ut med Otis, busade med honom, slängde sängkläderna i tvätten sedan min lillebror sov över här, borstade tänderna. Ja, det var nog allt. Än så länge.
Jag har svårt att ta det lugnt ibland. Antar att jag kommit på mig själv med att behövs nåt göras måste jag göra det NU medans jag fortfarande har energi. För har jag inte energi och det finns saker som måste göras blir det K-A-O-S. Då gör jag sakerna på tomgång vilket ni kan tänka er inte är något bra. Eller så slänger jag mig i soffan och blir irriterad för att jag inte kan slappna av förrän sakerna är gjorda.
Det är jobbigt att vara hyperaktiv både utåt och innåt.
Jag själv fick ju diagnosen ADD (kortfattat: ADHD utan hyperaktivitet). Jag har aldrig varit den som klättrar på väggarna, slänger iväg saker eller sådant. Istället har min hyperaktivitet allid varit inombords. Tänkte berätta några olika situationer där man kan jämföra dom med varandra.
Av omgivningen uppfattas jag som lugn, lite tystlåten och blyg.
Detta är något jag alltid fått höra. Ända från lågstadiet av fröknarna och fram tills idag. För att öka förståelsen vill jag försöka förklara varför jag uppfattas på det sättet. Koncentrationssvårigheter är ett utav mina största problem vilket visar sig i många sammanhang flera gånger om dagen. Ibland är det jobbigt även om det bara är en till person i ett rum än jag. Behöver koncentrera mig så enormt mycket på vad personen/personerna säger för att hänga med så därför säger jag kanske inte så mycket tillbaka.
Är expert på att dagdrömma och vara uppmärksam på allt, samtidigt som jag är expert på att vara ouppmärksam.
Åter till koncentrationen. Jag tror inte man direkt kan peka på en person med diagnos och säga "du har ren ADHD eller bara ADD". Många har även den kombinerande typen. Även om jag fick diagnosen ADD kan jag ju vara ganska hyperaktiv när det gäller te.x. städning. men det handlar ju även om att göra jag det inte nu blir jag stressad över det. Så det är svårt att säga vad som är vad när allting går hand i hand i slutändan.
Istället för att vara överallt och ingenstans rent fysiskt så är jag det i min hjärna. Sitter och dagdrömmer helt enkelt. Flyter lätt iväg med mina tankar. Ibland kan man tro att jag har någon slags superhörsel och ibland att jag är halvdöv. Ett exempel på superhörsel: ligger och ska sova. Hör ett susande ljud. Kan verkligen inte somna eftersom ljudet stör mig nå så vansinnigt. Vad är det för ljud? frågar jag Petter. Vilket ljud? kan han svara. Men det där som susar?! svarar jag tillbaka. Va, jag hör inget, du måste inbilla dig, sov nu, kan han svara då. När det är relativit lungt och tyst hör jag alla små svaga ljud ändå. Stör mig ruskigt mycket på dom.. kan liksom inte koppla bort dom bara sådär, dom tränger sig på i mitt huvud även om jag inte vill. Tänk er då hur det är att gå på stan, vara på middagar eller bara när Petter ser tv. Då flyter ofta alla ljud ihop och dånar i huvudet. Känns som man ska sprängas för man inte klarar av alla ljuden på en gång.
Det är väl där det lustiga ligger - att jag uppfattas som lugn när det egentligen dånar inombords. Men många med ADD är experter att dölja just för att det mesta är inombords. När jag säger experter låter det positivt men många gånger är det tvärtom. Fast det har såklart sina fördelar också! Kan ju uppföra mig mer än väl även fast jag blir helt slut efter situationen.
Detta är något jag alltid fått höra. Ända från lågstadiet av fröknarna och fram tills idag. För att öka förståelsen vill jag försöka förklara varför jag uppfattas på det sättet. Koncentrationssvårigheter är ett utav mina största problem vilket visar sig i många sammanhang flera gånger om dagen. Ibland är det jobbigt även om det bara är en till person i ett rum än jag. Behöver koncentrera mig så enormt mycket på vad personen/personerna säger för att hänga med så därför säger jag kanske inte så mycket tillbaka.
Är expert på att dagdrömma och vara uppmärksam på allt, samtidigt som jag är expert på att vara ouppmärksam.
Åter till koncentrationen. Jag tror inte man direkt kan peka på en person med diagnos och säga "du har ren ADHD eller bara ADD". Många har även den kombinerande typen. Även om jag fick diagnosen ADD kan jag ju vara ganska hyperaktiv när det gäller te.x. städning. men det handlar ju även om att göra jag det inte nu blir jag stressad över det. Så det är svårt att säga vad som är vad när allting går hand i hand i slutändan.
Istället för att vara överallt och ingenstans rent fysiskt så är jag det i min hjärna. Sitter och dagdrömmer helt enkelt. Flyter lätt iväg med mina tankar. Ibland kan man tro att jag har någon slags superhörsel och ibland att jag är halvdöv. Ett exempel på superhörsel: ligger och ska sova. Hör ett susande ljud. Kan verkligen inte somna eftersom ljudet stör mig nå så vansinnigt. Vad är det för ljud? frågar jag Petter. Vilket ljud? kan han svara. Men det där som susar?! svarar jag tillbaka. Va, jag hör inget, du måste inbilla dig, sov nu, kan han svara då. När det är relativit lungt och tyst hör jag alla små svaga ljud ändå. Stör mig ruskigt mycket på dom.. kan liksom inte koppla bort dom bara sådär, dom tränger sig på i mitt huvud även om jag inte vill. Tänk er då hur det är att gå på stan, vara på middagar eller bara när Petter ser tv. Då flyter ofta alla ljud ihop och dånar i huvudet. Känns som man ska sprängas för man inte klarar av alla ljuden på en gång.
Det är väl där det lustiga ligger - att jag uppfattas som lugn när det egentligen dånar inombords. Men många med ADD är experter att dölja just för att det mesta är inombords. När jag säger experter låter det positivt men många gånger är det tvärtom. Fast det har såklart sina fördelar också! Kan ju uppföra mig mer än väl även fast jag blir helt slut efter situationen.
Haha alltså åh. Orkar inte mig själv ibland. Här sitter jag och täntke bara skriva första meningen i princip men slutar med en massa olika tankar. Ett tecken på att flyta iväg från allt runtomkring mig. Kan sitta och skriva detta hur snabbt och intensivt som helst. Men nu när jag stannar upp för att avsluta märker jag hur fötterna börjar frysa för balkongdörren är halvöppen. Störs av trafiken som kör för fulla muggar här utanför. Lyssnar på Otis andning. Datorn som låter. Fåglarna som kvittrar. Fönsterbrädan som knackade till. Ja, nu börjas det igen. Växlar mellan att vara uppmärksam till ouppmärksam. Det är jag i ett nötskal.
Tjing.
sometimes I get a good feeling.
En outfit som jag hade i helgen.
När detta publiceras sitter jag på en föreläsning, 17-19.30. Berättar om den imorgon!
Kl 20 börjar jag jobba till 07 imorgonbitti så vi hörs imorgon när jag vaknat till liv. Ha en fin kväll. ♥
Hit the lights, let the music move you.
Några bilder jag tagit idag.
Blev galet irriterad alldeles nyss. Har ju tvättstugan och när jag gick ner för att ta ut kläder ur torkskåpet och he in nytt är tvätten fortfarande BLÖT!! Whaaaat? Blev sådär en gång förut men då fixade Petter det så fick springa upp alla 4 trappor för att ringa honom och sedan ner igen.. haha bra träning i alla fall. Det kan ta en stund innan det börjar komma varmluft då man fixat det som jag gjorde så nu sitter jag här och ska äta lunch i väntan på varmluft, haha. Vore ju kul om man har torra kläder tills jag ska iväg.
Onsdag.
Tusan vilket vårväder vi har här i Umeå idag! Ska passa på att njuta.
Tvättstuga 12-17
Föreläsning 17-19.30
Jobb 20-07
Och mellan allt ska jag ta Otis på promenader, göra mig klar, äta lunch osv. Men det ska nog gå bra. Ska försöka vara klar i tid trots allt. Tror ni jag kommer lyckas? Haha. Dessutom vaknade jag av mig själv kl 11.00 idag?! Tänkte att Petter måste ha tagit Otis på jobbet men icket. Han låg och sov i hallen.. haha. Så länge har han aldrig sovit förut. Skönt!
Besök.
Har besök av min lillebror, kul! :) Han ska sova över här också så vi hörs imorgon. Nu ska vi kika på tv.
Mitt hjärta.
Ni som har följt bloggen sedan en tid tillbaka har nog sett detta halsband. Här är i alla fall en nytagen bild på det.
Jag fick halsbandet i juni av min kära mor. Men det var inte vilken dag som helst och inte heller vilken present som helst. Alla andra i min ålder hade 2 dagar tidigare tagit studenten vilket jag inte gjorde. Hösten 2010 valde jag att sluta skolan vilket jag aldrig ångrat en sekund men visst var det jobbigt då studentdagen kom.
Min släkt och vänner hade ordnat en överraskningsmiddag åt mig! Inte för att jag tog studenten, utan för att jag är minst lika bra ändå. Hur fint gjort var inte det? Gissa vilken chock jag fick. Ni kan kolla i arkivet om ni vill, där finns bilder. I juni. Hur som helst. Halsbandet fick jag då av min mamma. Har haft det nästan varje dag sen dess. Älskar det! Det kanske inte syns, men hänget är ett hjärta. ♥
day 09 - a song that you can dance to.
Tisdag.
Bilder från min morgonpromenad vid 07-tiden. Uppfriskande!
The sun will rise when you've lost your lights.
Blev såhär glad när jag loggade in! Anledningen - NI!
Statistiken visar att ni har varit måååånga fler besökare än vanligt. Kul! Välkomnar alla nya människor och hoppas ni stannar. Att ni dessutom är ett par stycken som varje dag lämnar fina kommentarer gör mig så varm i hjärtat. Tack!
Undrar såklart vilka ni alla är.. hur hittade ni till min blogg? vars bor ni? vad får er att klicka er in här varje dag? Svara gärna om ni vill!
Eftersom klockan börjar närma sig sovdags tänkte jag slita mig från datorn, ville bara kika in här innan jag lägger mig. Efter besöket på sjukhuset tidigare idag (som jag för övrigt tänkte berätta om imorgon) for jag hem, åt middag och senare åkte vi iväg för att storhandla.
Har med andra ord hunnit en hel del idag. Nä, sängen var det. Natti fina ni! ♥
You can get addicted to a certain kinda sadness.
Försöker alltid bli bättre på att inte stressa när jag ska iväg någonstans. Hur mycket jag än försöker och hur mycket tid jag än har på morgonen slutar det oftast med att jag får skynda mig. Som nu. Min buss går 14.15 och innan det måste jag byta kläder, borsta tänderna, gå ut med Otis, kolla så jag har allting med mig i handväskan, ladda mobilen mm. Istället för att skriva mer ska jag helt enkelt göra allting som jag måste hinna innan jag ska iväg.
Det ironiska är att jag stressar till ett besök på ADHD-mottagningen. Ska kolla min vikt, blodtryck och lite annat.
Vi hörs senare.
Måndag.
Börjar denna nya vecka med sovmorgon! Vaknade av mig själv 09.45. Blev lite förvånad eftersom Otis låg ute i hallen.. annars brukar han alltid hoppa upp i sängen och väcka mig vid 08.30. Så ni kan ju gissa att det var skönt att vi båda sov ut! NU: frulle.
Spring is when you feel like whistling even with a shoe full of slush.
Känner mig så lycklig och fri ända in i själen. Idag har varit en dunderbra dag. Tror aldrig jag varit med om att jag varit så pigg som jag är nu efter en sådan fartfylld dag som denna. Eftersom jag har en enorm trötthet som lätt dyker upp när den vill orkar jag ofta inte med så många saker. Bara att duscha kan vara en enorm uppgift för mig. Det har väl med motivationen att göra. När man har ADD är det svårt att påbörja men även avsluta saker. Många tänker "men det är väl för tusan bara att duscha?!" eller "so what om du ska storhandla, vi kan väl ändå ses efteråt?". Nej, det är inte så lätt. Livet är inte så lätt. Något jag dock är glad över är att jag själv har fått lära mig hur jag ska göra för att må som bäst, speciellt det senaste 1,5 året. Ska vi storhandla har jag i princip aldrig något annat planerat den dagen för att handla tar alla min energi. Jag ser det som att vi behöver mer energi för att göra saker samtidigt som saker tar mer energi av oss.
Men nu till min dag! Vill bara så gärna dela med mig eftersom det varit en riktigt underbar dag med många saker men få tankar.
Vaknade av mig själv strax innan klockan visade 09.30. Ligger aldrig och drar mig så hoppade ur sängen, klädde på mig, åt frukost, borstade tänderna och körde igång diskmaskinen. Satt en stund vid datorn innan vi vid 11-tiden for till mamma. Tog med oss Åke (mammas hund) och körde till samma ställe igår. Släppte ut Åke och Otis som sprang som galningar, dock bara en liten stund.. dom var lite mer trött idag än igår, haha. Dock var vi bara ute i 30 minuter! Ska berätta varför. Fick en klump i magen och panik. Usch vad otäckt. Åke brukar alltid lyssna när man ropar på honom, speciellt när man visslar. Då kommer han springades vilket är toppen eftersom Otis då också kommer. Då får Otis lära sig av Åke. I alla fall hoppade Åke upp i en snöhög och Otis följde såklart efter. Sa till dom båda att dom skulle hoppa ner eftersom vi hade älven ganska nära ville vi inte att dom skulle springa dit. Fast det är ju is på älven men dom ska ju absolut inte få vara i närheten ens ändå. Men det var ca 50 meter ner till älven plus att det var snöhögar så man såg ju inte älven. Tänkte att då är det ju inga problem att ha dom lös där, eftersom dom knappt var på snöhögarna utan på vägen med oss.
Tillbaka till där jag var. Hundarna står uppe på en snöhög men lyssnar inte när vi säger att dom ska komma ner. Provar gå bort ifrån dom, eftersom man inte ska gå emot dom. Båda tittar på oss men står stilla. Tänkte att dom var tjuriga så säger till på skarpen! Inte kommer dom då heller. Istället ignorerar speciellt Åke oss och springer fort som attan bort på ett skoterspår, och Otis hack i häl på Åke. Faaaaaan. Det var här klumpen i magen och paniken kom! Nu är det kört, tänkte jag. Någon av dom eller båda har säkert sprungit ut på isen och farit under.. fy. Hemska tanke!! Dock tror jag aldrig någon av dom skulle göra det. Om vi inte litade på dom hade vi ju aldrig släppt lös dom. Vi provade ropa, vissla, klappa och gud vet allt men inte en skymt av dom. Förstå hjärtslagen jag hade per minut här. Petter hoppade upp på snökanten och sprang på skoterspåret. Jag stannade kvar ifall dom skulle springa runt och komma tillbaka tänkte jag. Några hundrameter bort såg jag att Petter stannade. Ser du dom?! frågade jag. Han svarade då att han hade Otis men Åke var nere vid älvskanten. Han stod någon meter in på land som tur var och var aldrig på väg ut på isen men vart ju ändå orolig. Han hade sprungit ner för en brant backe och när Petter kom tillbaka sa han att han hade aldrig tagit sig ner där. Åke är så jäkla smidig så självklart hoppade han ner för den branten. Otis däremot satt på skoterspåret och tittade ner på Åke. Tur det.. han är ju väldigt stor och lite klumpig så han hade ju lättare gjort hål på isen om han hade ramlat ner för branten. Nä fy, nu ska vi inte prata om det. Dom fick ett ryck helt enkelt och ingen skada skedd. Dom stannade ju när vi kom och försökte inte springa iväg. Antar dom var nyfikna av sig..
Tillbaka till där jag var. Hundarna står uppe på en snöhög men lyssnar inte när vi säger att dom ska komma ner. Provar gå bort ifrån dom, eftersom man inte ska gå emot dom. Båda tittar på oss men står stilla. Tänkte att dom var tjuriga så säger till på skarpen! Inte kommer dom då heller. Istället ignorerar speciellt Åke oss och springer fort som attan bort på ett skoterspår, och Otis hack i häl på Åke. Faaaaaan. Det var här klumpen i magen och paniken kom! Nu är det kört, tänkte jag. Någon av dom eller båda har säkert sprungit ut på isen och farit under.. fy. Hemska tanke!! Dock tror jag aldrig någon av dom skulle göra det. Om vi inte litade på dom hade vi ju aldrig släppt lös dom. Vi provade ropa, vissla, klappa och gud vet allt men inte en skymt av dom. Förstå hjärtslagen jag hade per minut här. Petter hoppade upp på snökanten och sprang på skoterspåret. Jag stannade kvar ifall dom skulle springa runt och komma tillbaka tänkte jag. Några hundrameter bort såg jag att Petter stannade. Ser du dom?! frågade jag. Han svarade då att han hade Otis men Åke var nere vid älvskanten. Han stod någon meter in på land som tur var och var aldrig på väg ut på isen men vart ju ändå orolig. Han hade sprungit ner för en brant backe och när Petter kom tillbaka sa han att han hade aldrig tagit sig ner där. Åke är så jäkla smidig så självklart hoppade han ner för den branten. Otis däremot satt på skoterspåret och tittade ner på Åke. Tur det.. han är ju väldigt stor och lite klumpig så han hade ju lättare gjort hål på isen om han hade ramlat ner för branten. Nä fy, nu ska vi inte prata om det. Dom fick ett ryck helt enkelt och ingen skada skedd. Dom stannade ju när vi kom och försökte inte springa iväg. Antar dom var nyfikna av sig..
Ursäkta min låååååånga historia om äventyret idag, tillbaka till dagen. När vi kom tillbaka till mamma blev vi bjudna på toscakaka som dom hade bakat medans vi var borta. Ruskigt gott! :) Rullade sedan hemåt men hämtade bara några saker + gick på toa innan vi rullade iväg igen. Först för att tanka. Vi kom då på att vi skulle ringa till Petters faster och höra om dom var hemma eftersom jag har glömt mitt halsband där. Dom bor lite utanför stan så blev en roadtrip till deras hus och där stannade vi ett tag. Gulliga som dom är bjöd även dom på fika och te. Mys! På vägen hem svängde vi förbi pizzerian som fick bli dagens middag. Gött! Efter middagen hoppade jag in i duschen och lite senare fick vi besök av Petters kusin som precis har farit hem.
Allas liv och dagar ser givetvis olika ut men för mig är en dag som denna egentligen FÖR MYCKET, men av någon anledning har det bara varit en rolig och härlig dag. Många skratt, fina människor, underbart väder. Jag kan inte låta bli att tro att vädret spelar stor roll. Känns som man går i ide på vintern för att sedan vakna till liv på våren.
Hur man än vrider och vänder på det är jag en person som analyser allt. Tänker på allt. Okej, inte riktigt allt.. kommer aldrig ihåg vad folk har haft för kläder på sig till skillnad från min kompis. Haha! Såklart så vill jag även fundera på denna dag. Jag brukar alltid ha ganska solklara svar när det gäller mig själv och hur jag fungerar men konstigt nog inte idag. Kanske är det såhär en dag "ska" vara? Vad jag stensäkert vet är att jag har haft en dag utan måsten. Utan tusentals tankar i hjärnan på samma gång. Utan att tänka på morgondagen, nästa vecka eller nästa år. Jag har helt enkelt bara varit. Så jäkla skönt. Dagar som denna dyker inte upp ofta för mig men när dom väl gör det blir det extra skönt i kroppen och knoppen. Känns som att man har lagt "ADDhjärnan" på hyllan för att kunna njuta till fullo.
Kunna leva i nuet.
Hur man än vrider och vänder på det är jag en person som analyser allt. Tänker på allt. Okej, inte riktigt allt.. kommer aldrig ihåg vad folk har haft för kläder på sig till skillnad från min kompis. Haha! Såklart så vill jag även fundera på denna dag. Jag brukar alltid ha ganska solklara svar när det gäller mig själv och hur jag fungerar men konstigt nog inte idag. Kanske är det såhär en dag "ska" vara? Vad jag stensäkert vet är att jag har haft en dag utan måsten. Utan tusentals tankar i hjärnan på samma gång. Utan att tänka på morgondagen, nästa vecka eller nästa år. Jag har helt enkelt bara varit. Så jäkla skönt. Dagar som denna dyker inte upp ofta för mig men när dom väl gör det blir det extra skönt i kroppen och knoppen. Känns som att man har lagt "ADDhjärnan" på hyllan för att kunna njuta till fullo.
Kunna leva i nuet.
Imorgon kanske jag är lika ljudkänslig som vanligt. Lika lättdistraherad som vanligt. Lika stressad som vanligt.
Men vet ni vad? Det skiter jag blanka fan i för idag har jag mått bra.
Söndag.
What a lovely day!
Mycket tjat om vädret men idag är vädret ännu finare än igår. Inte ett moln. Blir självklart att åka ut en sväng.
Vars återstår att se.. att vara spontan kan vara kul! Ha nu en riktigt fantastisk dag allihopa så hörs vi senare.
day 08 - a song that you know all the words to.
Magic.
Helt otroligt fin och härlig dag vi har haft!
Mitt på dagen gick jag till mamma som är hos hennes karl här i stan. Redan ett par tiotals meter bort visste Otis vars vi var på väg. Till och med vilket ytterdörr vi skulle gå in i. I trapphuset blev han alldeles tokivrig!! Lillgrabben förstod att han äntligen skulle få träffa sin bästa vän! Så rart att se. Kunde ju knappt torka honom även fast jag stod utanför dörren eftersom han sedan nästan bokstavligt talat FLÖG in genom dörren. Snacka om glädjerus! Hans bästa vän som jag talar om är Åke, mammas hund. Dom leker verkligen hur bra som helst med varandra. Åke är en strävhårig foxterrier som bara är några månader äldre än Otis men tittar man på storleken så väger väl Otis ca 15 kg mer.. haha. Och då är han bara halvvägs dit han ska i vikten. Men man ska inte underskatta Åke! Han är jäkligt snabb och smidig.
Otis är mer utav en heffaklump. ;)
Mammas karl håller på att måla om för fullt hemma hos sig så någon timme senare när Petter kom förbi tog vi en sväng med bilen. Vi åkte en bit bort där det inte fanns några vägar, bilar eller andra människor. SWOSH sa det så sprang dom lös. Himla härligt att se när dom sprang i kapp, jagade varandra och strosade omkring bland snöhögarna. Eftersom vi bor väldigt centralt och Otis bara är snart 6 månader har vi honom aldrig lös här kvarteren så att kunna fara iväg för att släppa lös honom är fantastisk. Tur man inte behöver fara långt för det. Att träna inkallning är något som jag känner är oerhört viktigt, så framöver blir det många turer med det! Mycket lättare att göra det nu när snön börjar smälta också. Tror det kommer bli en toppenvår!
Nu ska jag och mina grabbar (Petter och Otis) hem till mamma igen, vi är bjudna på middag. Trevligt!
Hoppas ni alla har haft en lika fin lördag som vi haft och en fortsatt bra lördagkväll. ♥
Otis är mer utav en heffaklump. ;)
Mammas karl håller på att måla om för fullt hemma hos sig så någon timme senare när Petter kom förbi tog vi en sväng med bilen. Vi åkte en bit bort där det inte fanns några vägar, bilar eller andra människor. SWOSH sa det så sprang dom lös. Himla härligt att se när dom sprang i kapp, jagade varandra och strosade omkring bland snöhögarna. Eftersom vi bor väldigt centralt och Otis bara är snart 6 månader har vi honom aldrig lös här kvarteren så att kunna fara iväg för att släppa lös honom är fantastisk. Tur man inte behöver fara långt för det. Att träna inkallning är något som jag känner är oerhört viktigt, så framöver blir det många turer med det! Mycket lättare att göra det nu när snön börjar smälta också. Tror det kommer bli en toppenvår!
Nu ska jag och mina grabbar (Petter och Otis) hem till mamma igen, vi är bjudna på middag. Trevligt!
Hoppas ni alla har haft en lika fin lördag som vi haft och en fortsatt bra lördagkväll. ♥
I'd rather have roses on my table than diamonds on my neck.
Hur söt är inte denna! Kunde inte motstå när jag såg den i butiken.
Lördag.
Blev väckt 08.30 av en lite parvel så det var bara att stiga upp. Han ska strax få mat och sedan blir det morgonprommis. Finns nog inget bättre än en promenad på morgonen! Galet skönt. Man får se världen vakna till liv. Hörs senare, och god morgon förresten.
Light up your face with gladness.
Ikväll har jag turen att få hänga med bruden ni ser här ovan. Bea!
Blir fredagsmys i form av film, snacks och roligt sällskap. Hoppas ni alla får en fin fredagskväll. ♥
day 07 - a song that reminds you of a certain event.
Just like them old stars, I see that you've come so far.
Ta ut saker i förskott är nog inget man bör göra allt för ofta. Som idag. Tror ni inte det börjar blåsa när jag ska sätta mig ute i solen? JO! Men tänker inte deppa över det. Ska istället ta tag i lite städning här hemma, vill ha fint inför helgen så man slipper tänka på det.
Ett glädjebesked fick jag på förmiddagen förresten. Läkaren ringde. Magnetröntgen som jag gjorde igår visade egentligen ingen ny skada, dock att det trasiga sen förut finns kvar. Har en spricka i menisken (trots 2 operationer!) men dom vill inte göra något i nuläget. Sjukgymnastik och rehabträning på egen hand är det som gäller framöver. Om det mot förmodan inte skulle bli bättre ändå får jag kontakta dom igen.. men det ska jag inte tänka på nu. Idag är jag glad över att solen skiner, lugnet inombords är helt okej och jag kan jobba! Dock kommer det bara bli kvällar jag kan jobba men lika glad för det, kunde varit värre.
Fredag.
Bilder från igår.
God morgon världen!
Idag är en strålande dag, minst sagt. Hoppas på att kunna sitta ute på balkongen om någon timme eller två. Kanske man får lite färg eller några fräknar på näsan. En dag som denna önskar jag mer än någonsin att jag kunde gå en promenad med Otis. Men icket.. kan bara gå ut och kissa honom. Han är i alla fall hemma med mig nu på förmiddagen men vid lunch kommer Petter och hämtar honom. Otis älskar att följa honom på jobbet. Att åka bil är det bästa han vet och eftersom Petter har en egen firmabil kunde det inte bli bättre!
Vårens först dag och jag vill va' med.
Bilder från senaste veckan.
Tänkte bara dra några korta meningar om när jag var på sjukhuset idag. Magnetröntgen gick bra. Väntade i 2 timmar på akuten efteråt eftersom läkaren i tisdags sa att jag skulle gå dit. Frågade dom på magnetröntgen som bekräftade det. Stod ju till och med i remissen/journalen, whatever. Nä, tror ni inte det hela slutade med att dom inte ens skulle hinna skicka bilderna från MR idag?! Tusan vad irriterad jag blev. Sedan att man fick träffa en tokig läkare gjorde inte saken bättre. Men det är en annan historia. Första saken jag ska göra imorgon då jag vaknar (förutom att klä på mig, kissa osv.. haha) är att ringa sjukhuset. Önska mig lycka till! Kan behövas.
Något som gjorde min dag är att Emelie följde med! Snacka om fin vän. Hur många skulle orka sitta i flera timmar och bara vänta?
Igår var jag förresten och såg hockey med henne. Behöver någon som kan övertala mig ibland och hon är en av de få som lyckas! Och hur många erbjuder sig att komma hit för att umgås nu när jag inte kan göra så mycket förutom att sitta i soffan. "Jag tar med mig (vad är det boken heter Emelie..? en bok hon läser i skolan i alla fall, hon pluggar till jurist) blablablaboken så kan vi ba mysa och ta det lugnt".
Måste vara Emelie i ett nötskal. Inga konstigheter. Aldrig komplicerat. Alltid här. PUSS.
day 06 - a song that reminds you of somewhere.
Torsdag.
Önskar att jag hade vaknat av mig själv men som vanligt hade jag en liten svart sak som låg på andra sidan sängen och var pigg. Talar såklart om Otis, haha. Han hoppar alltid upp i sängen när Petter har farit på jobbet men jag märker ingenting eftersom jag sover. Skrutten fick nöjet att ligga kvar medans jag hoppade in i duschen. Skönt att duscha på morgonen.. då har man gjort bort det. Antar bara att jag tycker det kan vara drygt att duscha på kvällen eftersom håret sällan hinner torka helt. Att lägga sig med halvblött hår är ett big no-no. Finns inget oskönare!
Intressant att läsa om att duscha va! Nja. Något roligare var att 08.30 ringde en kvinna från magnetröntgen. Kan du komma kl 14, frågade hon. Idag? svarade jag. Haha självklart var det idag men jag har aldrig varit med om att jag behövt vänta endast 2 dagar så blev minst sagt förvånad. Var ju hos läkaren i förrgår. Han skrev akut på remissen till magnetröntgen vilket jag är tacksam över. Sen hade han ju inte skrivit det om det inte var ganska bråttom heller. Med andra ord tog det bara 2 dagar innan jag ska få komma till MR! Grymt.
Eftersom jag vet hur det går till på MR är jag inte så nervös, ska mest bara bli skönt att få det gjort. För er som inte vet är det en slags runnel man åker in i, ni har säkert sett en sådan på tv eller nåt. Lyckligtvis kommer jag ligga med benen mot tunneln så att endast benen åker in. Ungefär halva jag skulle man kunna säga. Får både öronproppar + hörselkåpor med musik. Förra gången jag var på MR fungerade dock inte musiken.. vilket gjorde att man hörde ljuden från tunneln väldigt mycket högre men det var bara att härda. Ni ska veta hur högt och mycket den låter! Haha ska ge mig själv ett försök att förklara..
BRRRRRRRRRRRR. KLICKKLICKKLICKKLICK. WOOOOOOOOOM.
Nä okej, sämst förklaring. Ljuden pågår i alla fall ungefär 20 minuter så ni kan ju tänka er hur mysigt (not) det är för mig som är ljudkänslig. Håll tummarna att musiken fungerar idag!! Musiken är dessutom lite roligt.. finns en lista man får välja från. Absolute kidz, dansband mm är bara några av dom.. man kan få sig ett gott skratt åtminstone.
Love is the flower you've got to let grow.
Tulpaner är minsann vårkänslor.
Gick inte så bra i mitt sorterande när det gäller bilder mm. på datorn. Slängde ungefär 100 vilket alltid är något men mer måste bort. Tar lite då och då, annars blir jag döless. Nu ska jag hitta på något, kanske blir att trasha mina nya jeansshorts! Puss så länge.
day 05 - a song that reminds you of someone.
Onsdag.
Tänkte göra ett litet projekt idag. Eller, projekt och projekt vet jag inte om man kan kalla det. Vad jag ska göra är i alla fall att gå igenom min dator! Försöker hålla efter men det är lätt att hamna efter. Gäller framför allt bilder. Har nästan 7000 bilder på datorn... galet. Och ja jag vet, jag borde köpa en externhårddisk men det får vänta.
Rullar upp ärmarna, laddat upp med frulle i magen. Nu ska det rensas!
Walking with a friend in the dark is better than walking alone in the light.
Bilderna ovan visar vår nya ljuslykta som vi fick av min sambos mamma. Så fin!
A true friend never gets in your way unless you happen to be going down.
Varit världens lyckligaste som fått spendera hela dagen med denna tös!
Emelie kom till mig efter mitt läkarbesök som för övrigt slutade med en remiss till magnetröntgen - akut. Så hoppas jag får komma hyffsat snart. Som alltid hade vi tusen saker att prata om vilket är så roligt, en fördel med att hon bor i luleå. Man får uppdatera varandra när man ses! Orkar ju inte ta allt på telefon, haha. Förhoppningsvis ses vi även ikväll, annars imorgon. Kanoners!
day 04 - a song that makes you sad.
Tisdag.
Hej och hemskt mycket hej!
Krånglade med att lägga upp tidsinställda inlägg ifall ni undrar varför det ekat lite tomt här senaste dagarna. Igår på aftonsidan var det dags för mig och Otis att ta bussen tillbaka till umeå. Var guld att spendera några dagar i skellefteå med mamma.
Dags att göra sig klar. Om en stund dyker pappa upp för att skjutsa mig till sjukhuset. 09.20 ska jag träffa läkaren. Blir spännande att se vad han har att säga.. återstår att se. Medans jag är där tar pappa en promenad med lillen, perfekt! Vi hörs senare, kram. ♥
Lördag.
Idag bär det av till Skellefteå! När jag säger äntligen menar jag det verkligen. Har inte varit hemma (ja, jag säger hemma eftersom jag bodde där i 18 år) sedan början av december. Ser fram emot ett par mysiga dagar. Förutom att träffa mamma ska jag såklart träffa mormor också. Hon bor bara ett stenkast bort. Dessutom blir det första gången hon träffar Otis!
Hoppas nu bussresan går bra med Otis. Han har aldrig åkt buss förut men tror det kommer gå bra. Jag får helt enkelt se till att det går bra. Har packat med hans kycklingben så då är allt lugnt.. haha! Ha en fin lördag gott folk! ♥
En gång i Phuket.
Om några timmar ska jag och Petter se filmen 'En gång i Phuket'. Hoppas den är bra!
Tvättmaskinerna kör på i 110 medans jag packar både till mig och Otis. Imorgon åker vi hem till mamma i Skellefteå! Känns skönt att ha både städat och tvättat inför helgen men även tills jag kommer hem på måndag. Eftersom jag ska på bio ikväll och åker imorgon på förmiddagen tänkte jag göra några tidsinställda inlägg åt er. Så ni kommer inte vara utan uppdatering. :)
day 03 - a song that makes you happy.
Fredag.
Hej på er!
Var väldigt trött under eftermiddagen och kvällen igår. Blev mest soffhäng och kikade på tv'n. Pillade även på min mobil som äntligen är tillbaka från verkstan! Lämnade in den för 2-3 veckor sedan eftersom den slutade fungera. Problemet var att det behövdes göras en uppdatering av något slag. Som bara versktan kunde fixa. Kan inte uttrycka hur underbart det känns att ha tillbaka min mobil.
Skönt att slippa lånetelefonen från stenåldern!
I try to take one day at a time, but sometimes several days attack me at once.
Början är alltid svår. Oavsett vad det gäller. Början på detta inlägg likaså. Jag vill inte att detta ska bli ett "deppinlägg" som folk blir trött av att läsa. Hellre ett inlägg där en förståelse växer fram. Kanske även för att jag behöver få ur mig saker som finns inombords. Det finns så mycket inom mig som ofta stannar kvar och sedan kastas ut. Allt på en gång. Allt eller ingenting. Ungefär som jag är ibland kan man säga.
Idag på förmiddagen spenderade jag en timme på psykiatrin hos läkaren. Redan i väntrummet kryper nervositeten fram. Blir lite kallsvettig då jag inte vet vad som väntar. Har aldrig träffat denna person förut men som man plötsligt ska samtala med om personliga saker. Vem som helst skulle kunna tycka det känns lite obekvämt. Väl inne i rummet känns det trots allt bra. Jag är glad över att äntligen få komma dit. Uttrycka hur saker fungerar samt hur det känns. Fast det var ju den där känslan över hur det känns. Hur vet jag det? Hur får man fram en känsla i ord? Försöka är det bästa man kan göra. Så, jag gjorde så gott jag kunde även om det aldrig känns tillräckligt på något sätt. Är i alla fall nöjd över hur jag fick fram saker och ting. Överraskar mig själv ganska ofta på det planet. Sitter inne med mycket mer än vad jag tror. Svarar ganska tydligt på frågorna han ställer. Även om jag ibland behöver tänka en extra stund för att inte nämna hur ofta jag kommer in på andra saker än det jag ska svara på. Men då är det skönt att man pratar med någon som förstår. Inte någon som ställer kluriga följdfrågor utan är rak på sak och nöjd med svaret man ger. Inte någon som tycker man svarar luddigt utan istället förstår hur man menar även om man förklarar på ett annorlunda sätt.
Vad vi pratade om är något jag inte vill gå in på direkt eftersom det är så pass personligt. Men det behöver ni heller inte veta eftersom det inte är syftet med varför jag skriver detta inlägg. Vad som blev mest påtagligt under läkarbesöket är denna verklighet. Jag har ADD. Jag har en diagnos. Jag äter medicin. Jag är på besök hos en läkare. Jag pratar om mina svårigheter och funderingar. Jag får berättat för mig varför vissa saker blir som dom blir. Jag påminns helt enkelt om allt. Ibland förtränger jag själv det mesta som hör diagnosen till, ibland medvetet men oftast omedvetet. Givetvis är det bra eftersom man INTE är sin diagnos, det är bara en del av mig. Men jag måste också komma ihåg att svårigheterna finns kvar.. okej, självklart påminns jag ju om det flera gånger per dag, men det jag menar är att ibland kan jag nästan förneka för mig själv att jag har en diagnos. Äh, nu känns det som detta kom ut fel men jag antar att det är en känsla bara. Eftersom jag själv alltid vet hur jag tänker och hur jag gör/inte gör saker blir det mer en vana utan att jag tänker på det. När jag är på psykiatrin är det som att det jag tänker och känner får bekräftelse. Vissa dagar kan man känns sig så fruktansvärd ensam. Den där ensamheten är ingen rolig plats att befinna sig på, men när man träffar andra som en själv eller åtminstone besöker en plats där diagnoser inte är något konstigt, snarare vanligt, fylls den där ensamheten av att man inte är ensam. Man bara inbillar sig det eftersom varje dag är mer eller mindre jobbig och man inte tror att andra har det så.
Egentligen hände det inte så mycket nytt förutom att jag berättade hur vardagen fungerar. Speciellt medicinen. Jag talade om för honom att det känns lite som att "här får du en diagnos, varsågod och knapra lite medicin. Tack och hej". Givetvis är det inte så eftersom det är några uppföljningar med jämna mellanrum men jag ville i alla fall säga vad jag tyckte vilket han förstod. Gällande medicinen så är det så mycket andra saker som påverkar.. så att säga vad som är vad är verkligen supersvårt. Jag syftar på att jag förra året var sjukskriven sammanlagt 8 månader pga. mitt trasiga knä. Fick diagnos, slutade skolan, skulle börja jobba men i samband med det skadade knät. Kallas kanske otur. Spelar ingen roll, det viktiga är att klura ut vad som är vad och vad som beror på vad. Raslösheten förstärks och blir såklart extra tydlig om någon som mig ska behöva sitta sjukskriven så pass länge. Medicinen hjälper, det gör den. För några dagar sedan tog jag den inte på 2 dagar och var jättetrött båda kvällarna. Andra kvällen somnade jag i soffan kl 20.30 vilket i princip aldrig hänt på flera år. Då ser man skillnaden på att ta medicinen och inte. Men när det gäller koncentration och uppmärksamhet kvarstår dom flesta svårigheterna tycker jag. Men det är som läkaren sa "medicinen är inget mirakelpiller som får allt att försvinna, det enda den kan göra är att hjälpa till en bit på vägen". Förklarade då för honom att många saker har jag fått lära mig själv, på egen hand. Det är väl där jag vill få mer hjälp men måste trots allt inse att allt inte bara kommer försvinna utan att vissa saker måste jag acceptera hur svårt det än är.
Hur som helst står jag i kö för att få börja i en grupp. Min vän Anna har gått den så jag vet lite vad den handlar om vilket jag tror skulle vara bra för mig. Läkaren sa även att det fanns en grupp 2, alltså en grupp man går efter grupp 1. Grupp 1 är mycket information osv. medans grupp 2 är mer hur man får lära sig saker samt vilka saker man måste acceptera. Han berättade att det inte är så många som väljer att fortsätta till grupp 2 men dom som har gjort det tycker den har varit toppen. Den kräver tydligen ganska mycket och att man måste arbeta lite men jag hoppas jag kommer få gå både 1 och 2.
Herregud, jag är mitt vanliga jag. Tänkte egentligen skriva hur fruktansvärt trött i huvudet jag är, likaså kroppen. Istället sätter jag mig och skriver från det ena till det andra. Hoppas det inte blev allt för rörigt eller komplicerat för er att läsa. En sak är säker, jag orkar inte läsa igenom vad jag skrivit. Är det felstavingar så är det. Följer det inte en röd tråd så gör det inte det. Det är som det är. Lika sant som att jag är trött och ska därför sluta skriva.
Hoppas ni alla mår bra. ♥
PS. Ni glömmer väl inte bort att lämna en kommentar? Det är alltid kul då det trillar in ord från er som läser.
Torsdag.
God morgon kära ni.
Hoppas ni har fått vakna upp till en strålande dag. Här i Umeå känns hela världen grå, åtminstone där man kikar ut genom fönstret. Men man får se till att skina även om solen inte gör det! Nu är planen att kasta i mig frukost för att sedan fara till sjukhuset.
Ska till psykiatrin idag. Känns både lite nervöst och spännande! För er som inte vet har jag ADD, finns en egen kategori i menyn till vänster där ni kan gå in och läsa. Eftersom jag bodde i Skellefteå förut fick jag min diagnos där och har fortsatt att gå där i 1,5 år men äntligen tog jag tummen ur bakdelen och blev förflyttad till psykiatrin här i Umeå. Var på ett bedömningssamtal där för några veckor sedan och idag är första gången jag ska få komma dit. Vet inte så mycket mer än att jag ska träffa en läkare. Berättar hur det var när jag kommer hem.
day 02 - your least favorite song.
Stop Kony 2012.
Mitt hjärta blir alldeles varmt ända in i hjärteroten. Vill ni ha bevis på hur fantastiska människor det finns här i världen, kolla då på videon ovan. Många känslor rann genom mig under dessa 30 minuter men i slutändan fanns det bara en sak att göra - the right thing. Verkligheten är fruktansvärd hemsk, men tillsammans kan vi försöka göra den till något bra. Något värdigt.
Dela med sig är en bra början, sprid denna vidare och var med för att skapa en bättra värld.
Onsdag.
Trött tjej på morgonkvisten.
I won't give up.
Day 01 - your favorite song.
Chaos is a name for any order that produces confusion in our minds.
Vad gör man när ens eget knä ger upp och det inte finns så mycket att göra på dagarna?
Svar: Ber sambon köpa en hålslagare så man kan lägga in alla sina fakturor/kvitton/garantier/kallelser/räkningar mm. i pärmar!
Tisdag.
Bild från i lördags då jag var på personalmiddag.
Herregud vad omständigt det ska vara ibland. Nu ska ni få höra!
Pratade med min läkare igår. Förklarade vad som hade hänt och han tyckte jag skulle fara till primärvården. For dit 18.30. Fick träffa en sköterska direkt men sedan gick det tusan i snigelfart. Fick vänta 3 timmar (!!) på att träffa en läkare. Slutade med att hon skickade mig till röntgen. Ringde Petter som fick skjutsa mig ännu en gång, han är allt bra han. Tog ett jäkla tag innan jag fick mig in på sjukhuset. Eftersom klockan var över 22 var alla dörrar stängda men läkaren sa "då går du direkt till röntgen, inte till akuten. Gå till den stora ingången och ring på så kommer dom och hämtar dig". Hittade för tusan ingen ingång som ens hade porttelefon eller något. Så efter ett tags letande fick jag lov att gå via akuten ändå. En snäll sköterska visade mig vägen.
Väl på röntgen gick det fort, fick komma in direkt men sedan blev det en evig väntan igen. Träffade en sköterska efter röntgen men var bara där 5 minuter innan dom skickade ut mig i väntrummet igen eftersom en kille som hade krossat handen kom in.. såg han inte men när jag sedan satt i väntrummet gick han förbi med en blå/lila/svart hand och blod. Fy tusan!! Nåja.
Efter många om och men fick jag träffa en läkare. Röntgen visade ingen skelettskada i alla fall, vilket jag inte heller hade väntat mig. Så vad som händer nu är att jag ska ringa min läkare för att få en tid inom en vecka. Fast om jag fortfarande inte kan sträcka ut benet skulle jag komma tillbaka till akuten så dom kan hjälpa mig på annat sätt. Det var nog första gången någon tog det på allvar. Förra året i väntan på mina 2 operationer kunde jag inte heller sträcka ut benet helt och hade alltså så i fleeeera månader.. men nu när jag har så några dagar reagerar den läkaren direkt. Skönt att någon tar det på allvar och vill hjälpa en så snabbt som möjligt! Jag menar, kan ju inte alls vara bra att knappt kunna böja eller sträcka på benet!
Efter min andra operation åkte jag ju in till akuten för detta: läs här.
Menar att det kan ju inte vara bra att ha benet i ett läge hur länge som helst. Tänker på alla blodkärl mm.
Post.
Titta vad som hänger i våran hall!
Petter fick den av min mamma i inflyttningspresent för 2 (tror jag?) år sedan men den har inte funnit sin plats förrän nu. Jag flyttade in hos Petter i slutet av sommaren 2010, vilket alltså är 1,5 år sedan och jag har alltid velat hänga upp den men i vår förra lägenhet blev det aldrig av. När vi nu bott i denna lägenhet sedan juli har den äntligen hittat hem. Passar perfekt på väggen i hallen!
Måndag.
God morgon mina stjärnor!
Hoppas ni alla har fått sova dundergott under nattens gång. Själv har jag sovit helt okej med tanke på knät. Klart jag vaknar ibland om jag ligger oskönt eller om Otis den rackarns lägger sig vid mina ben. Han kan ju hoppa upp i sängen nu, haha. Nu blir det frulle.
Vill inte hamna här igen.
Lyckan om att kunna jobba efter min sjukskrivning: läs om det här.
Dagen efter min andra operation: läs om det här.
När jag fick veta svaret från min andra magnetröntgen: läs om det här.
Glädjen över att ha någon vid sin sida, i alla stormar: läs om det här.
Hur det gick till andra gången jag skadade mitt knä: läs om det här.
När jag tog bort bandaget efter första operationen: läs om det här.
Hur det kan vara att vara sjukskriven: läs om det här.
Hur det gick till första gången jag skadade mitt knä: läs om det här.
Tankar om att vara sjukskriven mm: läs om det här.
Här ovan har jag sammanställt flera inlägg som har att göra med mitt knä. För att jag ska slippa förklara ett års historia och för att ni ska kunna klicka er in på det ni vill veta. Tänkte trots allt ändå göra en kort sammanfattning i detta inlägg ifall ni inte orkar klicka på varje länk. So, here we go!
- Skadade mitt knä första gången i mitten av november - 10.
- Efter en massa läkarbesök konstaterades det att menisken var trasig.
- Väntade på operation som blev av i slutet av februari -11.
- Jobbade 1,5 månad innan jag skadade knät igen.
- 1 maj - början av augusti blev det kryckor igen.
- Min andra operation blev i slutet av juli -11.
Efter min andra operation fick jag sjukgymnastik och rehabprogram. Kontaktade min sjukgymnast för någon månad sedan igen (hade inte varit där sedan andra operationen, i sept) eftersom jag hade så ont i knät fortfarande. Hon bokade en tid hos henne och när jag väl var där ledde det till ett läkarbesök några dagar senare. Besöket hos min läkare var väl varken eller. Fick veta att min menisk (det lilla som är kvar) fortfarande har en spricka genom sig och därav smärtan. Även att det klickar och har sig samt känns ostabilt beror såklart på det. Tyvärr är rehab och träning det enda som kan hjälpa, sa läkaren. Men han sa även "har du fortfarande ont inom 6 månader får du höra av dig igen.. och du vet vad som väntar om vi gör en magnetröntgen". Han syftade på en tredje operation. Fy, vill inte ens tänka tanken. Det som är mest drygt är att rehab och träning inte verkar hjälpa men att en operation inte kan garantera att det heller blir bättre? Vilket dilemma. Nåja, det var bara att fara hem och fortsätta som vanligt trots smärta osv.
Vad tror ni inte jag gör idag?
Halkar när jag är ute på morgonpromenaden med Otis!! Förbannadejävlahelvetesskit. Ursäkta mitt ordförråd men i den situationen finns bara sådana tankar i huvudet. Såklart behövdes extremt lite för att knät ska kunna bli skadat igen så jag är ju alltid försiktig vad jag än gör, speciellt när jag är ute och går. Och ja, jag borde väl ha broddar (stavning?) men nu har jag inte det. Kan inte gå tillbaka och ändra något. Läget är som det är men jag är förbannad, så jäkla arg. Dels på min klantighet men även på sjukhuset. Visst, jag vet att dom gör allt dom kan men det finns ändå en besvikelse inom mig när jag tänker på att dom kunde tagit bort mer av min trasiga menisk under min första operation för då kanske min andra operation aldrig hänt? Och om min andra operation aldrig hänt hade jag inte behövt gå så länge på kryckor och få alla mina muskler i mitt vänstra ben att försvinna vilket gjort att jag inte behövt träna lika hårt och länge varje jäkla dag. Nä, en tanke leder till en annan. Nu är det som det är och jag kan inte göra något åt saken annat än att hoppas på det bästa och försöka tänka positivt.
Vad tror ni inte jag gör idag?
Halkar när jag är ute på morgonpromenaden med Otis!! Förbannadejävlahelvetesskit. Ursäkta mitt ordförråd men i den situationen finns bara sådana tankar i huvudet. Såklart behövdes extremt lite för att knät ska kunna bli skadat igen så jag är ju alltid försiktig vad jag än gör, speciellt när jag är ute och går. Och ja, jag borde väl ha broddar (stavning?) men nu har jag inte det. Kan inte gå tillbaka och ändra något. Läget är som det är men jag är förbannad, så jäkla arg. Dels på min klantighet men även på sjukhuset. Visst, jag vet att dom gör allt dom kan men det finns ändå en besvikelse inom mig när jag tänker på att dom kunde tagit bort mer av min trasiga menisk under min första operation för då kanske min andra operation aldrig hänt? Och om min andra operation aldrig hänt hade jag inte behövt gå så länge på kryckor och få alla mina muskler i mitt vänstra ben att försvinna vilket gjort att jag inte behövt träna lika hårt och länge varje jäkla dag. Nä, en tanke leder till en annan. Nu är det som det är och jag kan inte göra något åt saken annat än att hoppas på det bästa och försöka tänka positivt.
Tänkte förklara det hela ytterligare (haha, hoppas ni orkar läsa..). Kan tänka mig att några av er undrar saker nu och för att underlätta för er svarar jag nu på mina "egna" frågor som jag kan tänka mig att ni funderar över. Men ni får självklart ställa en fråga eller skriva en kommentar ändå! Inte bara till detta inlägg heller, för min blogg är ju så mycket mer än mitt knä.
Knät är rätt så svullet, vilket det även var båda perioderna jag var sjukskriven. Jag var inte så jätteklantig när jag ramlade imorse. Det var inte is, trodde jag.. det såg ut som snö förutom att snön hade frusit till is, därav halkan. Kan inte sträcka ut benet helt, men kan böja det lite mer än det är böjt i alla fall. Har riktigt ont i knävecket, troligtvis för att meniskskadan går ända dit.
Detta kan ju gå över på en dag eller två, eller en vecka. Förhoppningsvis är det bara en rejäl smäll som gör att jag har tillfällit ont. Ni får gärna skicka positiv energi till mig! Eftersom jag ändå inte kan låta bli att tänka på hela cirkusen det var förra året med operationer, f-kassan, kryckor, VÄNTAN, läkarbesök, smärta mm. Sanningen? Jag är rädd, så fruktansvärt rädd över att vara med om det igen.
Inte en tredje gång. Jag vägrar.
Detta kan ju gå över på en dag eller två, eller en vecka. Förhoppningsvis är det bara en rejäl smäll som gör att jag har tillfällit ont. Ni får gärna skicka positiv energi till mig! Eftersom jag ändå inte kan låta bli att tänka på hela cirkusen det var förra året med operationer, f-kassan, kryckor, VÄNTAN, läkarbesök, smärta mm. Sanningen? Jag är rädd, så fruktansvärt rädd över att vara med om det igen.
Inte en tredje gång. Jag vägrar.
30 days, 30 songs.
Blev sugen på att göra denna "challenge" ! Kommer nog bli lite klurigt på vissa av dom men ser det som en rolig grej. Kanske ni kommer hitta någon ny favoritlåt eller en låt ni lyssnade på mycket förut men glömt bort i musikdjungeln. Jag börjar med detta imorgon!
day 01 - your favorite song
day 02 - your least favorite song
day 03 - a song that makes you happy
day 04 - a song that makes you sad
day 05 - a song that reminds you of someone
day 06 - a song that reminds you of somewhere
day 07 - a song that reminds you of a certain event
day 08 - a song that you know all the words to
day 09 - a song that you can dance to
day 10 - a song that makes you fall asleep
day 11 - a song from your favorite band
day 12 - a song from a band you hate
day 13 - a song that is a guilty pleasure
day 14 - a song that no one would expect you to love
day 15 - a song that describes you
day 16 - a song that you used to love but now hate
day 17 - a song that you hear often on the radio
day 18 - a song that you wish you heard on the radio
day 19 - a song from your favorite album
day 20 - a song that you listen to when you’re angry
day 21 - a song that you listen to when you’re happy
day 22 - a song that you listen to when you’re sad
day 23 - a song that you want to play at your wedding
day 24 - a song that you want to play at your funeral
day 25 - a song that makes you laugh
day 26 - a song that you can play on an instrument
day 27 - a song that you wish you could play
day 28 - a song that makes you feel guilty
day 29 - a song from your childhood
day 30 - your favorite song at this time last year
Söndag.
Bästa sättet att börja dagen? Med en smoothie såklart!
Ursäkta min frånvaro, har helt enkelt haft fullt upp med det man kallar livet. Jobb, personalmiddag, vänner med mera. Igår när jag kom hem från middagen hann jag inte vara vaken länge. Somnade i soffan redan klockan 20.30!! Haha vet inte när det hände sista. Men hade inte tagit medicinen på 2 dagar och då blir jag mer än extremt trött.
Sparade detta som utkast imorse eftersom Otis behövde ut tänkte jag fortsätta skriva när vi kom in. Jo tjena. Sitter här och är förbannad minst sagt. Tror ni inte jag halkar när jag är ute med honom? Fyfan. Återkommer senare idag.
Karl'n.
För några dagar sedan köpte Petter 2 stycken mjölkchoklad till mig, LYCKA!! Haha, speciellt eftersom det var tjejveckan för min del. Bra karl! Även om jag kanske gav honom en hint om att jag behövde choklad. ;) Fast att det skulle bli 2 + min favoritfestis var hans idé.
Petter är borta på middag så ikväll ska jag ha myskväll med mig själv. Och Otis såklart. Känner för att se någon typisk tjejfilm, äta en massa gott, tända hur många ljus jag vill, borra ner mig i soffan och bara vara. För imorgon väntar jobb 7-12 och sedan personalmiddag på all star! Dagen efter det, på söndag, är det jobb igen. 10.30-07.
Nu ska jag gå på affärn och se vad jag hittar för smarrigt! Middagen är i alla fall bestämd och det har vi även hemma, kyckling och vitlökskroketter. Kan det bli godare?! Jo.. med aioli och sallad såklart. Önskar er alla en fin fredagskväll! ♥
Fredag.
Tänk vad vädret kan vara magiskt!
Lunchpromenaden med Otis är ofta ganska trevlig, speciellt när vi har så fint väder som idag. Strålande sol och plusgrader! Dock rätt så blåsigt men det struntar jag i, haha. Många personer satt ute på sina balkonger idag. Härligt!
En tanke slog mig extra tydligt idag. Tänk hur mycket en hund kan påverka ens liv tills det bättre. Vi har bara haft Otis i 3 månader men känns betyldigt längre än så. Galet hur fort man vänjer sig vid allt från promenader till lydnad till lek. För min del har det varit otroligt viktigt att ha fått Otis i mitt, vårat, liv. Förutom all lycka, glädje och kärlek som såklart fanns där direkt från början får man rutiner. Plötsligt handlar inte allt om en själv utan om någon annan. Han behöver så mycket varje dag som vi måste se till att ge honom. Inte bara för att vi måste utan för att vi vill. Eftersom min energi och mitt humör ofta pendlar väldigt upp och ner har Otis en förmåga att skapa balans mitt bland allt. Jag skulle i princip aldrig själv ta mig ut på en promenad, men Otis måste ju ut flera gånger per dag och då finns det inget alternativ. Nu låter det bara som vi skaffade honom för att jag skulle få det bättre vilket inte var tanken. Vi hade länge velat ha en hund och nu var tidpunkten den rätta.
Det jag ville komma fram till är att det är fantastiskt att alltid ha någon där när man vaknar och går och lägger sig. Någon som alltid blir glad och viftar på svansen när man kommer in genom dörren efter ett 24-timmars pass på jobbet. Någon som alltid följer en vars man än går (står man i köket vid spisen ligger han bredvid en, flyttar man en meter lägger han sig där med, haha).
Någon som älskar en bara för att jag är jag. Någon som finns där i många år till.
Torsdag.
Tänkte fatta mig lite kort.
Igår eftermiddag tog jag bussen till Anna, fina fina vän. Hon bjöd på middag, korvstroganoff och ris. Mums!! Vi fortsatte kvällen med bullar och chokladtårta. Blir ju nästan bortskämd hos henne, haha. Var jättekul att ses och glad över att det börjar bli oftare. Gillas. Kl 21 var det dags att jobba tills 07 imorse. Tog en promenad hem, plusgrader ute! Känns som att våren är här för att stanna. 1 mars idag förresten.
Hann bara vara hemma en kort stund innan jag 09.20 befann mig hos tandläkaren. Hade bokat tid pga. min visdomstand. Vad jag inte visste till 100% var vad dom skulle göra, trodde i alla fall inte dom skulle dra ut den idag men PLOPP sa det så var den ute.. haha. Fick såklart bedövning + något annat som skulle lugna mig. Skulle dämpa hjärtklappningen och kallsvettningen. Ja, jag var nervös.
Gick väldigt smidigt och snabbt måste jag säga. Bra tandläkare! Mindre kul att jag inte ätit sedan 08 och har haft en bomullstuss i munnen sedan 09.30. Tycker det är väldans otrevligt att ha den, den ska ju vara så långt bak så att jag nästan får kräkreflexer. Huvva!! Men nu ligger den hyffsat bra. Äh, sluttjatat om det. Slutar väl blöda förr eller senare. Måste göra något åt hungern. Min mage skriker efter mat! Köpte piggelin, blir en sådan till att börja med.
Kort var det. Jag är som jag är. Hörs sen!
Gick väldigt smidigt och snabbt måste jag säga. Bra tandläkare! Mindre kul att jag inte ätit sedan 08 och har haft en bomullstuss i munnen sedan 09.30. Tycker det är väldans otrevligt att ha den, den ska ju vara så långt bak så att jag nästan får kräkreflexer. Huvva!! Men nu ligger den hyffsat bra. Äh, sluttjatat om det. Slutar väl blöda förr eller senare. Måste göra något åt hungern. Min mage skriker efter mat! Köpte piggelin, blir en sådan till att börja med.
Kort var det. Jag är som jag är. Hörs sen!
