Över påsken.

 
Hoppas ni alla haft en mysig påskhelg. ♥
 
Jag, Petter och Otis har spenderat tiden hos Petters farmor och farfar tillsammans med några andra släktingar. Är alltid skönt att komma ifrån storstoadspulsen för en stund. Känna lugnet, höra tystnaden och andas frisk luft. Man kan inte gå miste om att de bor ute på landet... när vi kom dit i fredags fick vi höra att Petters farfar samma dag hade sett Junsele-vargen gått på vägen utanför deras hus?! Riktigt obehagligt tyckte jag. Men den hade nog hunnit en bit när vi kom dit fast det finns ju björnar och gud vet allt där i skogen runt omkring haha. 
 
En dag tog vi skotern och pulkan ut till en stor sjö där vi pimplade, grillade korv och njöt av solens närvaro. Livet! Bilden här ovan är tagen ute på isen. Otis fick springa lös hela dagen vilket han tyckte var superkul såklart. Han fick även åka pulka för första gången! En pulka/kälke som man har bakom skotern ni vet. Inte en pulka man åker utför med, haha. Jag och Otis satt själv i den. Först satt han bredvid mig, jag höll kort koppel och en arm runt honom. Åkte bara någon minut innan vi skulle svänga höger men då hoppade Otis över mig och var på väg att hoppa ur.. han ville fortsätta rakt fram på spåret vi hade kört. Så tokigt. Men vi körde ju inte så fort och speciellt inte i svängen så det var absolut ingen fara. Vi stannade direkt och istället fick Otis ligga nere på golvet mellan mina ben. Då gick det toppen! Vi gjorde nog fel från början, han borde legat där direkt. Lätt att vara efterklok.
 
Resten av färden var han inte alls orolig, tvärtom. Han låg så tryggt och bra att han faktiskt höll på somna. Vi har även tränat inkallning bakom huset. Där finns en stor åker (som naturligtvis är täckt av snö nu) som var perfekt att träna på. Ska inte säga att Otis varit dålig på inkallning mycket beror nog på mig och Petter. Ofta när vi haft Otis lös och ska ropa på honom vill han inte komma eftersom han förknippar det med att vi ska fara hem, åka bil  hem eller gå inomhus. Så under helgen har vi tränat korta stunder på åkern genom att kalla på honom och när han kommer berömmer vi direkt genom rösten eller godis. Men inte godis varje gång utan ungefär varannan. Vi tog inte honom i koppel utan lät honom bara komma till oss och sedan fick han springa igen. Bara på en dag gick det mycket bättre!! Så roligt att se framgång :) 
 
Oj vad jag skriver. Märks att jag inte bloggat på ett tag tror jag.
Ska försöka bli bättre på det. 

Cute.

 
Alltså hur söt får man vara?! ♥

De små liven.

 
 
 
 
Busfrön. 
 
Inte så bra kort eller bra skärpa men ville bara visa er hur enormt söta valparna är. När dom busar ska dom ofta försöka ta en leksak som någon annan valp har. På första bilden ser ni en lång orm, ibland är dom tre eller fyra stycken som kommer springandes med den i munnen. Haha!
 
Hundarna som är utomhus har mestadels varit inne i hundhuset idag. Det är mulet och blåser som attan.
Gårdagen var trevligare, då hade vi solsken hela dagen! 

Måndag.

 
Så irriterande när man råkar ha fel inställningar i mobilkameran så bilderna blir små... plus sämre kvalla. Råkade trycka på den andra kameran som är till för om man vill ta självporträtt (men den använder jag aldrig) och sen glömde jag ändra i inställningarna så det blir stooora bilder igen. Så därför en liten bild på Otis här ovanför. Lyckades i alla fall ta en när han är och busar i snön, sticker ner huvudet sådär som jag berättade om tidigare. Hihi, sötgossen. ♥
 

Helgen har mestadels innehållit arbete. Jobbade 36 timmar på 48 timmar så efter det var jag ganska trött som ni kan förstå. Nu är det i alla fall måndag och ny vecka. Känns skönt! I eftermiddag ska jag träna, förhoppningsvis följer även Josefine med. Kvällen kommer gå åt till att packa. Imorgon åker jag på kickoff med jobbet. :)

Tisdag.

 
Frukost. 
 
Har ingenting speciellt på hjärtat idag. På schemat står tvätt så jag har i alla fall det jag gör idag. Blir även en promenad om en stund med Otis, i vinterlandskapet... det har snöat konstant sedan igår. Otis älskar snön så det är då positivt, hihi. Önskar ni kunde se honom och hans påhitt ibland. Lite svårt att filma när jag är ute och går själv med honom + att det snöar = ingen bra kombination. Igår klättrade han upp i en snöhög och åkte sedan på rygg hela vägen ner! Haha såg så himla roligt ut, han är smart vår lilla vän. En annan sak han gör på nästan varje promenad är att gräva ett litet hål i snön, stoppa hela huvudet i hålet och när han tittar upp igen är han alldeles vit men kroppen svart. Haha ser enormt tokigt ut :)

Gosis.

 
Titta vilken söt filur jag har! 
 
Det är ingen ovanlig syn hemma hos mig, att Otis ligger sådär. Bakom hans svans är dessutom divan-delen av soffan så han ligger verkligen "instängd". Jag höll på fota lite andra saker när jag såg honom ligga där idag så då passade jag på att föreviga honom. Zoomade allt som gick och tur var väl att han låg kvar, annars brukar han alltid komma till mig när jag sätter mig på huk. 
 
Otis har verkligen sina favoritplatser. På bilden ser ni en. Nummer två är hans säng. Nummer tre är just nedanför divanen. Nummer fyra är i hallen bredvid skostället eller bredvid tröskeln som går in till vårt sovrum. Så fint att se att han känner sig extra trygg på vissa ställen. 

Torsdag.

 
Fattar inte vars dagen flyger iväg!! Promenader med Otis och gymmet sen är klockan eftermiddag, haha. Nu skriker magen efter mat så det är dags för lunch. Tränade 10.30 och sen en sväng med Otis så behöver fylla på med energi. Tänkte äta lunch framför american idol! Ska se senaste avsnittet, dvs episode 5. Ni har väl inte missat att det börjat om? Det är 12 säsongen dom kör nu, helt galet!

Ny familjemedlem.

 
 
 
 
 
Titta vilken liten pluttis Otis var här! Hihi. Bilderna tog jag hos Petters mamma 21 januari 2012, nästan exakt ett år sedan. 
 
På ett litet tag ska vi brumma iväg till Petters mor där även hans syster med familj numera bor. Två hus på samma gård, perfekt att bara kunna springa emellan. Längtar verkligen! Petter syster fick en liten dotter för en vecka sedan så vi ska få träffa henne för första gången! ♥ De har även en dotter som är 12 år och en son som snart blir 1,5 år. Blir en riktig myslördag om jag får gissa.
 
Hoppas ni har haft en bra dag än så länge och får en fin kväll!

Tisdag.

 
Är glad att vi har nära till veterinären eftersom jag inte har körkort. Tog en promenad dit idag med Otis. Vi var ju där förra veckan för att röntga honom (OTIS ÄR FÖRRESTEN FRIRÖNTGAD!! Höfter A och armbågar 0! SÅ GLAD) samt att de kollade i hans öron. Visade sig att han har svamp i det vänstra och han hade lite i det högra. Det högra såg jättefint ut men det vänstra är fortfarande inte bra, fast det har i alla fall blivit bättre. Så vi ska fortsätta behandla honom en vecka till så får vi se nästa vecka hur det ser ut.
 
Otis blir ju helt galen när vi kommer någonstans, okej inte galen men helt överlycklig är väl ett bättre ord. Veterinären är inget undantag. Speciellt när det luktar alla möjliga djur och det sitter en annan hund i väntrummet... tackar kvinnan som sa att vi får komma in på ett rum och vänta istället så jag får andas, haha. Jobbigt att försöka hålla tillbaka honom när allt han vill är att hälsa på hunden. Vi fick vänta i 30 minuter innan veterinären kom eftersom de fick in ett akutfall. Det gör ingenting, hoppas bara det gick bra för den hunden... dock var Otis tålamod slut efter några minuter så han började bita på kopplet. Efter 10 min kom en veterinär in och sa att det skulle dröja och frågade om Otis tycker om leksaker. Haha ja, han gillar allt svarade jag. "Ja han är en labbe så han älskar väl allt och alla kan jag gissa ;)" Haha det har hon rätt i. Hon kom tillbaka med en leksak (den ni ser på bilden). Så snäll och omtänksam tjej! Det tackar jag för. Tog bara några minuter så hade han bitit av svansen på gosedjuret. Några minuter senare var det ett hål i örat och då la jag bort den. Ingen hit att äta bomull! 
 
Otis var i alla fall jätteduktig när dom kollade i hans öron och veterinärerna var hela 3 stycken! De 2 första som kom in var så himla bra, de visste att en superglad vovve väntade innanför dörren så de tittade inte på honom utan hälsade bara lite snabbt. Är så glad när folk har kunskapen! Hade de gullat med honom och pratat med bebisröst hade han ju bara blivit ännu mer glad och rörlig. Sedan kom veterinären som skulle kolla honom i öronen och en av de andra två stod vid Otis huvud och gosade med honom samt pratade. Otis älskade henne direkt, hihi. Toppenbra besök!
 
Vi vandrade hem i kylan... -17 grader. Brr.

Yo Kjälle.

 
Igår fick Otis träffa denna snygging! Kärt barn har många namn - Kjälle, yo kjälle. Ja det är sant, han kallas båda två. Lite roligt att ropa "yo kjälle!" till en hund, haha. Vi hade ingen aning om hur det skulle gå men det gick över förväntan, dom gick jättebra ihop! Dom är nästan lika gamla (skiljer bara 25 dagar) vilket kunde blivit svårt eftersom ingen skulle vara först i rangordningen då, tänkte jag. Men Otis är alltid den som lägger sig eller visar försiktighet vilket det vart nu. Dom rök aldrig ihop men Kjälle är mer ståtlig och "hej här kommer jag-typen". Vi släppte lös dom så dom fick busa av sig. Var ute nästan en timme innan vi for hem. 
 
Anledningen till varför Otis fick träffa Kjälle är för att hans ägare ska vara hundvakt åt Otis idag-söndag! Varken min pappa eller Petters mamma (eller nån annan som vi litar på) kunde tyvärr vara hundvakt just denna helg. Vilken tur att vi tänkte på Gabriella. Vi har träffat henne några gånger förut hos uppfödaren/viltspår/utställning. Vi lämnar ju absolut inte Otis till vem som helst men Gabriella verkar jättesnäll och bra. En bonus är ju att hon haft 2 labradorer förut och nu har hon Kjälle som också är från Destiny's.
 
Både vi och Gabriella ska gå en promenad med tomtebos hundgäng kl 19 med Otis och Kjälle så dom får springa lös tillsammans igen plus bli lite trött. Annars kommer det vara race inomhus hela fredagskvällen tror vi, hihi. Efter promenaden ska vi köra till Gabriella för att lämna Otis, kommer säkert kännas lite konstigt och främmande men det är även bra att Otis får vara med en annan stor hund i helgen. Han behöver den träningen.
 
Sedan börjar det spännande äventyret för oss... att hämta Tango!! 

1 år hos oss.

 
För exakt en vecka sedan var det 1 år sedan vi fick hem vår lilla kille. ♥
 
Då var han 9 veckor och vägde 9 kilo. Idag är han 14 månader och väger 37 kilo. Den första tiden var helt underbar även om det innebär mycket jobb, såklart. Vi bar honom upp och ner för alla trappor flera gånger om dagen tills han vägde 15 kilo!! Eftersom vi bor på tredje våningen. Kommer mycket väl ihåg när vi hade varit och tittat på valparna, skrev under och for hem helt chockad.. haha. Både jag och Petter var lite uppe i det blå. Några dagar senare satt vi i bilen på väg hem från veterinären och med världens finaste Otis. Petter körde och jag hade Otis i mitt knä. Fick ont i hjärtat när Otis ylade hela vägen hem... han förstod ju inte vad som hände. Var med främlingar på väg bort från sin trygghet.
 
Men det tog inte lång stund för honom att bli trygg hos oss och framför allt med oss. Det är verkligen fantastiskt att få ha honom hos oss varje dag. Nu när vi ganska säkert vet att han är fritöntgad kan jag inte låta bli att tänka på dagen han blir pappa, även om det lär dröja ett bra tag till. För jag vet att Otis då kommer ha en son här hemma hos oss! 

Update!

 
Haha åh. Otis ska alltid se så ledsen och deppig ut på bilden, inte alltid med ofta. På bilden här ovan som jag tog idag ville han leka men matte (jag) ville bara fota vilket han inte tyckte var lika roligt, söting. Speciellt inte när det är han som fotas. ;)
 
Förresten, glömde berätta hur det gått med Otis öra eftersom jag inte uppdaterat något under helgens gång. Vi var hos uppfödaren i torsdags och jag frågade henne vad hon trodde. Hon sa att om det börjat lukta (vilket det gör) borde vi kolla upp det men hon brukar ta kortison på en tops och smörja i örat vilket ofta hjälper. Vi har provat det men verkar likadant. Kommer och går hela tiden. Hon sa att det kan bero på fodret eller pga att det varit regn så hans öra blir fuktigt osv.
På tisdag ska vi röntga Otis så då ska vi passa på att fråga veterinären om hans öra. Vill ju att det ska bli bra.. lillgubben.
 
Nu ska jag berätta något spännande. Tidigare i veckan frågade uppfödaren Petter om han vill/kan skjutsa en av deras hundar till Finland!! Jag har ju inte körkort så det blir Petter som kör. Dom ska para en av deras tikar med en hane i Finland och eftersom de har så mycket att göra (jobb, kennel, stora stockholm + att Otis mamma väntar valpar vilken vecka som helst!!) så frågade dom oss vilket jag tycker är superkul! Att dom litar på oss så pass mycket och låter oss göra en sådan stor grej är häftigt. Jag menar, hur ofta tar man med sig en hund som inte är ens egen till Finland? Vi ska kanske också bo på hotell eftersom det är en bit att köra men det behöver ju inte vi betala. Så nästa helg bär det av.
 
Frågan just nu är bara om jag kommer följa eller inte... Otis kan inte följa med så i sådana fall måste vi ha hundvakt. Löser det sig hade det varit toppen men om inte så får jag helt enkelt stanna hemma. Men det hade varit sjukt roligt att få en liten roadtrip!

Lördag.

 
 
Sötskrutten! ♥
 
Skyndade mig att ta kort när Petter och Otis kom in från en promenad tidigare i veckan. Snacka om att han ser dyster ut på båda bilderna, men det är väl inte favoritsysslan att bli torkad när man är busig och pigg efter en långpromenad. Den nya västen kanske ser ut att sitta tight men det är en sådan modell om någon undrar. Jättebra att ha om Otis ska springa lös när det är mörkt eller på kvällspromenaderna när vi går en längre bit. Både cyklister och bilar har svårt att se honom när han smälter in i mörkret, så det kändes som en bra investering!
 
Petter är bortrest i helgen så igår tills idag har min pappa varit hundvakt eftersom jag jobbade. Där är det full fart mest hela tiden då dom är fyra i hushållet, mina bröder är 15 och 17 år så ni kan ju tänka er haha. Otis ligger och snarkar lite smått i hallen för tillfället, han har sovit nästan hela tiden sedan han kom hem vilket var för 3 timmar sedan. Bra att han fått aktivera sig hos dom! :) 

Run for your life.

 
Oj så roligt Otis har haft 2 kvällar i rad nu. Igår gick vi för första gången en promenad med 'tomtebos hundgäng'. Tomtebo heter området där dom håller till och hundgänget säger väl sig självt. Dom har en facebooksida där alla som är medlem kan skriva med varandra. Om man t.ex. vill gå en promenad någon viss dag och tid så kan man fråga om någon vill hänga med. Annars går dom VARJE kväll kl 19 en timmes promenad. Hur underbart är inte det? Älskar att det finns människor som tar initiativ till saker som dessa. Bara för att man älskar sina hundar så mycket. Vill ge dom det bästa. Vill att dom får träffa andra hundar.
 
Igår gick vi som sagt för första gången. Det var hela 16 hundar på promenaden! Nästan alla fick gå lös förutom Otis och några få till. Två stycken andra var där för socialträning och Otis ville vi ha kopplad då det var första gången. Men var inte så roligt för Otis ville ju busa med dom andra vovvarna så han drog i princip hela tiden. Så idag tänkte vi fara dit igen men innan svängde vi förbi djuraffärn och köpte en reflexväst + en minilampa som blinkar. Toppen! Eftersom han är svart syns han ju nästan inte när vi går där i mörkret. Vi går på en grusväg i skogen så man möter i alla fall inte så många människor.
 
Ikväll var det Otis och 7 andra hundar. Många hundar var lös redan vid mötesplatsen men vi hade Otis i koppel tills vi började gå. När vi kom dit dom andra väntade var det en hund som var lös (de flesta var lös redan då) som flög på Otis. INTE KUL!! Ungefär samma storlek som Otis och han var också svart men en annan ras. Någon blandras tror jag. Tydligen var det första gången den hunden och ägaren var med. Otis hamnar alltid i underläge om någon annan hund visar dominans eller flyger på honom. På ett sätt är det bra eftersom det då aldrig blir slagsmål. Vår kille är så snäll och skulle aldrig göra så mot någon hund. Det var hemskt att se Otis lägga sig på marken och den andra hunden stå över honom samtidigt som den morrade. Den högg inte men visade klart och tydligt vem som bestämde. Det värsta var dock att ägaren knappt sa till sin hund!! Jag försökte få Otis att komma till mig eftersom han var i koppel och den andra hunden backade till slut. När vi började gå promenaden var ju Otis livrädd. Fy, stackare. Han är ju alltid den som brukar flyga fram av lycka! Han vill ju alltid busa med andra hundar och hälsar fint på alla han möter. Men nu var det en helt annan hund... han gick sist av till och med vi människor och så fort den andra hunden stannade eller vände sig om blev Otis som en sten. Det dröjde inte länge innan hunden skulle hoppa på Otis igen! DÅ BLEV JAG ARG INOMBORDS!! Otis var ju lös och hade aldrig gjort något mot den andra hunden. Eftersom jag aldrig mött hunden tidigare ville jag inte gå emellan med tanke på vad den hade gjort då! Har ju ingen aning om den hade bitit mig eller Otis eller ännu värre. Ryser av bara tanken. Ägaren ropade på sin hund som gick från Otis men det tog ett tag.
 
Otis var ju såklart ännu mer skärrad nu. Alla andra hundar var ju längst fram och busade och gick fint. Vanligtvis skulle han varit med dom, han som älskar allt och alla. Den här ägaren säger efter händelsen "är det okej att han gör sådär?" jag blev så paff så jag fick knappt fram ett ord!! Okej?! Verkligen inte. Har man en hund som gör så tar man väl på den kopplet, säger samt visar att det är fel. Det höll på hända en tredje gång (allt detta hände på ca 5-10 minuter) men då tog ägaren på kopplet och vände om.. tack och lov för det. Men det var efter vi sagt åt henne att det inte alls var okej, att vår hund som brukar vara glad och livlig nu är livrädd tack vare hennes hund. Vi var längst bak så när vi kom ikapp dom andra sa en kille att det var synd att han inte visste att dom vände om, för han hade mer än gärna hjälpt henne. Mer sådana människor tack!! Underbart att det finns människor som vill hjälpa på sådana sätt. Han verkar också verkligen kunna sin sak med hundar. Han hade själv  två hundar med sig. Dom skulle försöka locka tillbaka henne en annan gång vilket jag tror är bra. Dels för hennes skull och även för hundens. Hon behöver ju lära sig hur hon ska hantera sin hund och om hunden inte vet vad som är rätt eller fel är det ju inte hundens fel att den gjorde sådär. Det beror tyvärr ofta på ägaren, om inte alltid.
 
Oj vilket långt inlägg det blev! Grattis ni som orkade läsa. Behövde få ur mig lite tankar och känslor om detta. Som tur är blev Otis sitt vanliga jag ett tag efter den andra hunden hade vänt om. Men det tog en stund innan han vågade ens gå framför mig eller Petter. Vilken lycka det var att se honom busa och springa sedan! Var så rädd att han skulle bli rädd av det som hände. Ska bli spännande att se hur han reagerar nästa gång vi ska dit. Så han inte är rädd i början... men det tror jag inte.
 
Nu ska jag sluta skriva, haha.

Pärlan.

 
Otis ser så dyster ut på bilden, haha. Han var less att jag fotade honom tror jag.
 
Senaste dagarna vet jag inte vad som flugit i honom. Varje morgon är han (ursäkta språket) riktigt jobbig! Inga morgonrutiner har förändrats så jag vet inte vad det är. Jag ger honom mat och sedan går vi en promenad. När vi kommer in är det dags för mig att äta frukost men icket. Det går bara inte. Han gnäller och gnäller. Vill verkligen ha uppmärksamhet. Det enda som hjälper är om jag klappar honom, haha. Men direkt jag slutar börjar han låta. Låter så eländigt också, man vet inte vad man gör för fel känns det som. Är han i en trotsperiod? Har han ont? Vad vill han? Testar han mig bara? Man känner sin hund mer än bra men man känner sig lite misslyckad när inget man gör är bra nog. Denna morgon var han likadan, gnällig som attan. Frukosten fick stå i någon timme innan den kunde ätas. Men till slut somnade han och har nu sovit ca en halvtimme. Så skönt! 

Olagligt söt.

 
Hur underbart söt får man vara egentligen? 
 
Tog bilden igår på kvällstid. Petter & hans far höll på lägga golvet i sovrummet och använde då en stor sågmaskin som Otis inte alls tyckte om. Den lät väldigt högt så jag förstår honom, lillskrutten. Jag och Otis var i  datarummet där vi även sover för tillfället så han hoppade upp i sängen för där känner han sig trygg. Självklart fick han ligga där under kvällen! Han somnade till slut så gott vilket värmde att se. 

Utställningen!

 
 
Bild 1. Petter och Otis inne i ringen.
Bild 2. Otis och tre andra hundar. (Otis är längst bort)
 
Hej på er! Känns som det var evigheter sedan sist. Som ni vet åkte vi upp till Boden i fredags för att gå på utställning. Vi stannade i Piteå för att äta middag och precis när vi skulle ge Otis mat och rasta honom där också började det snöa! Så mysigt. Tur vi hade bytt till vinterdäck. I Boden var det fullt med snö, Otis var såklart överlycklig.. hihi.
 
På hotellet där vi skulle bo över natten mötte vi Otis uppfödare samt 2 andra personer som också skulle ställa ut sina två labradorer. Resten av kvällen satt vi och pratade innan det var läggdags. Tyvärr fick vi inte alls mycket sömn.. 2 våningar under var det nattklubb och när den stängde kl 02 började någon hamra eller liknande ovanför. Störande!! Otis som alltid brukar sova hela nätterna tassade omkring ett flertal gånger i rummet. Inte konstigt att han blir orolig när det dunkar och har sig sådär. Inte ens vi kunde ju sova. Nåja. Vi sov väl litegrann.
 
Själva utställningsdagen gick bra. Fast det är svårt att svara när folk frågar hur det gick, haha. Det är ju så många olika moment osv. Först bedömdes Otis och han fick "very good" som är näst bäst (exellent är bäst). När det andra två hundarna också var klar var det dags för konkurrensklass. Då möttes alltså Otis och de andra två. På första plats kom Kjelle, han kan ni se på andra bilden. Det är den gula labradoren som tittar in i kameran. Han är såååå fin! Han kommer från samma kennel som Otis. Kjelle's ägare har vi träffat många gånger förut, hon brukar också vara på viltspår osv. Otis uppfödare sa att hon ville ha en bra grupp valpköpare vilket vi också är. Ofta säljer hon sina valpar till andra länder eftersom hon är den som hållit på längst med uppfödning i Sverige och är väldigt populär över hela världen. Rätt häftigt!! Förra hösten fick dom 3 kullar nästan samtidigt (!!) och Otis var en av alla valpar. Men denna gång ville hon att några valpar skulle hamna i närheten vilket vi är otroligt glada för, annars hade vi aldrig haft världens finaste vovve hos oss. Hur som helst. Det är så kul när man lär känna andra människor som brinner för samma sak. På utställningen satt jag bredvid en tjej som äger Otis syster. Dom är så lika, hihi. Så roligt att se deras likheter, hon la sig och sov EXAKT som Otis brukar sova. Hjärtat smälte flera gånger minsann. 
 
Nu kom jag visst av mig lite. Otis kom på andra plats och domaren sa att Otis är lite för "enkel" ännu men det visste vi redan. En labrador har inte vuxit klart förrän den är 3-4 år så han har 2-3 år kvar. Här nedan kan ni jämföra Otis och Boston som också är från samma kennel.
 
 
Boston och Otis.
 
Kommer inte ihåg hur gammal Boston är men tror han är ca 1,5-2 år. Ni ser förmodligen skillnaden. Boston har större bröstkorg, bredare hals, grovare ben osv. Några kanske inte förstår varför vi ställer ut Otis redan nu, om han ändå ska växa mer? Det gör vi av den enkla anledningen att både vi och Otis ska lära oss hur det går till. Det är en otroligt bra erfarenhet! Att man får resa och träffa härliga människor är givetvis en bonus. Det ger så mycket. Plus att vi vill att Otis ska bli pappa en vacker dag och då är det nästan ett måste. 
 
För er som vill kika...
Otis uppfödare > Destiny's Klicka på 'hundarna' och där ser ni Otis mamma, Fanny.
Otis pappa > Mambrinos hittar ni på fliken 'Males'. Han är den som heter Mambrinos Nose For News.
Han är även Otis bror som ni också hittar på samma hemsida.
 
Otis fick även vara med i uppfödarklass (andra bilden). Dock hände något, vi vet inte vad. Helt plötsligt blev han jätterädd och ville bara backa. Jag som stod på sidan om såg det direkt och förstod inte varför. Petter märkte det någon sekund senare och sa det till uppfödaren. Hon och Petter bytte så uppfödaren tog Otis och Petter fick ta My, den gula. Otis brukar inte vara rädd för hundar men det hade ju varit mycket hela dagen osv. Plus att han är lite rädd för Boston.. han är verkligen mäktig och utstrålar power. Men hade dom träffats bara dom två hade det säkert gått bra, men nu blev det lite "tvingat" när de skulle stå alla fyra på rad. Nåja, det löste sig ju snabbt och han var inte rädd när Petter och hon hade bytt.
 
Längtar tills nästa utställning, men det blir nästa år. 

Utställning nr 2.

 
Gissa vad vi ska göra om några timmar? Åka till Boden!
 
Imorgon är det utställning som gäller. Så spännande!! Det är spaniel och retriever klubben som anordnar den. Igår fick vi veta att det är 43 labradorer anmälda, och förutom lab så är det ju flera andra raser. Men det är flest labbar. Kul! Otis uppfödare ska också åka upp dit och från hennes kennel är det 7 hundar anmälda. Så roligt. Bland annat Otis syster (som ocskå är svart) kommer dit. 
 
Detta är vår andra utställning så denna gång känner man sig lite mer van i alla fall. Man vet hur allt går till, vad man ska göra och inte göra. Det bästa är ju att vi har en sådan fantastisk uppfödare som alltid ställer upp och vill hjälpa. Vi får låna både utställningskoppel, hållare för nummerlapp, utställningsbur (!!) osv. Plus att hon skriver ut egna nummerlappar för hon tycker dom man skriver ut via datorn är så fula, hihi. Snacka om engagerad! Vi får se om Otis visas i uppfödarklassen också, hade varit kul!
 
Snart åker vi iväg, eller när Petter slutar jobbet dvs. Vilket kan bli när som helst. 
 
Önska oss lycka till och håll tummarna imorgon kära ni. ♥

Magsjuka.

 
En av Otis favoritplatser. Vardagsrumsbordet, hihi. 
 
Vi har nu varit hos veterinären. Troligtvis har Otis åkt på en magsjuka, men skulle han bli sämre skulle vi ringa. Om han slutar äta osv, men det är nog ingen risk! :) Vår matglada kille. Han ligger fortfarande bara och sover förutom när vi går ut med honom. 
Dock blir det i princip bara ut genom dörren och sedan in när han gjort sina behov. Dels orkar han ju inte gå men sedan haltar han också. Veterinären undersökte tassen och såg att han var lite röd mellan tårna. Frågade om han slickat där men varken jag eller Petter har sett att han gjort det. Men vi ska avvakta en vecka och det borde vara bra då. Skulle han börja slicka måste vi he en tratt på honom vilket inte känns roligt men vi tar en sak i taget. Än så länge verkar det lugnt men inte kul att se han halta och ha ont. Förmodligen har han trampat på något och att det bara råkade vara samtidigt som magsjukan.
 
Vi köpte i alla fall ett speciellt foder samt.. hm, ja ja vet inte vad det hette men något han ska få en gång per dag. Det hjälper magen att komma i balans osv. Så nu ska han få mat 5 gånger per dag (!!) istället för 2, så det inte blir så tungt för magen. 
 
Vi får pyssla om Otis mer än vanligt ikväll. 
Samt hoppas att det är magsjuka och att det försvinner fort. Även att tassen hans blir bra snart.

Måndag.

 
Vilken start vi fått här hemma på denna vecka... har alldeles ont i hjärtat.
 
Började vid 22-tiden igår då Otis bajsade inne, vilket han aldrig gör. Gick ut med honom och han gjorde sina behov. Natten har varit allt ifrån bra. Otis väckte oss 2 gånger, först 02.30 och sedan 2 timmar senare. Han flåsade, la sig på våra huvuden och ville såklart ha upp oss. För att dra en sammanfattning så har han bajsat inne flera gånger, samt ute (diaree). Vad som känns ännu värre är att han även haltar och nu på morgonen vaknade jag av att han spydde... åh. Allt känns bara kaos.
 
Jag & Petter sov för övrigt i soffan eftersom det stank parfym i vårt sovrum. Försökte få bort stanken. Vi tog in Otis säng och la den nedanför soffan men efter den korta rastningen nu på morgonen tog jag in den till datarummet. Sitter här nu eftersom jag skulle kolla numret till veterinären. Han la sig direkt och sov i den. Klart han är trött efter natten, han har säkert ont i magen också. Men han brukar ju alltid vara pigg på morgonen, studsa och ha sig. Värker i mattehjärtat av att se sin ögonsten såhär. 
 
Vad tror ni händer när jag ringer veterinären då? Jo, såklart fungerar inte deras telefon som den ska. Hon som svarade sa att hon knappt hörde mig och att det ekade bara, men att hon skulle ringa upp mig när dom fixat problemet. Jo tjena. Här ringer man för att fråga vad vi ska göra med vår hund som inte mår bra, klart vi inte kan vänta!! Tur att Petter har en egen firmabil och kör runt på dagarna.
Han ska fara dit och fråga om vi ska komma in med Otis eller hur vi ska göra. Det är inte sååå långt dit, jag skulle kunna gå eller cykla men vill inte lämna Otis ensam. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0