Otis ser så dyster ut på bilden, haha. Han var less att jag fotade honom tror jag.

 

Senaste dagarna vet jag inte vad som flugit i honom. Varje morgon är han (ursäkta språket) riktigt jobbig! Inga morgonrutiner har förändrats så jag vet inte vad det är. Jag ger honom mat och sedan går vi en promenad. När vi kommer in är det dags för mig att äta frukost men icket. Det går bara inte. Han gnäller och gnäller. Vill verkligen ha uppmärksamhet. Det enda som hjälper är om jag klappar honom, haha. Men direkt jag slutar börjar han låta. Låter så eländigt också, man vet inte vad man gör för fel känns det som. Är han i en trotsperiod? Har han ont? Vad vill han? Testar han mig bara? Man känner sin hund mer än bra men man känner sig lite misslyckad när inget man gör är bra nog. Denna morgon var han likadan, gnällig som attan. Frukosten fick stå i någon timme innan den kunde ätas. Men till slut somnade han och har nu sovit ca en halvtimme. Så skönt!