Oj så roligt Otis har haft 2 kvällar i rad nu. Igår gick vi för första gången en promenad med 'tomtebos hundgäng'. Tomtebo heter området där dom håller till och hundgänget säger väl sig självt. Dom har en facebooksida där alla som är medlem kan skriva med varandra. Om man t.ex. vill gå en promenad någon viss dag och tid så kan man fråga om någon vill hänga med. Annars går dom VARJE kväll kl 19 en timmes promenad. Hur underbart är inte det? Älskar att det finns människor som tar initiativ till saker som dessa. Bara för att man älskar sina hundar så mycket. Vill ge dom det bästa. Vill att dom får träffa andra hundar.

 

Igår gick vi som sagt för första gången. Det var hela 16 hundar på promenaden! Nästan alla fick gå lös förutom Otis och några få till. Två stycken andra var där för socialträning och Otis ville vi ha kopplad då det var första gången. Men var inte så roligt för Otis ville ju busa med dom andra vovvarna så han drog i princip hela tiden. Så idag tänkte vi fara dit igen men innan svängde vi förbi djuraffärn och köpte en reflexväst + en minilampa som blinkar. Toppen! Eftersom han är svart syns han ju nästan inte när vi går där i mörkret. Vi går på en grusväg i skogen så man möter i alla fall inte så många människor.

 

Ikväll var det Otis och 7 andra hundar. Många hundar var lös redan vid mötesplatsen men vi hade Otis i koppel tills vi började gå. När vi kom dit dom andra väntade var det en hund som var lös (de flesta var lös redan då) som flög på Otis. INTE KUL!! Ungefär samma storlek som Otis och han var också svart men en annan ras. Någon blandras tror jag. Tydligen var det första gången den hunden och ägaren var med. Otis hamnar alltid i underläge om någon annan hund visar dominans eller flyger på honom. På ett sätt är det bra eftersom det då aldrig blir slagsmål. Vår kille är så snäll och skulle aldrig göra så mot någon hund. Det var hemskt att se Otis lägga sig på marken och den andra hunden stå över honom samtidigt som den morrade. Den högg inte men visade klart och tydligt vem som bestämde. Det värsta var dock att ägaren knappt sa till sin hund!! Jag försökte få Otis att komma till mig eftersom han var i koppel och den andra hunden backade till slut. När vi började gå promenaden var ju Otis livrädd. Fy, stackare. Han är ju alltid den som brukar flyga fram av lycka! Han vill ju alltid busa med andra hundar och hälsar fint på alla han möter. Men nu var det en helt annan hund... han gick sist av till och med vi människor och så fort den andra hunden stannade eller vände sig om blev Otis som en sten. Det dröjde inte länge innan hunden skulle hoppa på Otis igen! DÅ BLEV JAG ARG INOMBORDS!! Otis var ju lös och hade aldrig gjort något mot den andra hunden. Eftersom jag aldrig mött hunden tidigare ville jag inte gå emellan med tanke på vad den hade gjort då! Har ju ingen aning om den hade bitit mig eller Otis eller ännu värre. Ryser av bara tanken. Ägaren ropade på sin hund som gick från Otis men det tog ett tag.

 

Otis var ju såklart ännu mer skärrad nu. Alla andra hundar var ju längst fram och busade och gick fint. Vanligtvis skulle han varit med dom, han som älskar allt och alla. Den här ägaren säger efter händelsen "är det okej att han gör sådär?" jag blev så paff så jag fick knappt fram ett ord!! Okej?! Verkligen inte. Har man en hund som gör så tar man väl på den kopplet, säger samt visar att det är fel. Det höll på hända en tredje gång (allt detta hände på ca 5-10 minuter) men då tog ägaren på kopplet och vände om.. tack och lov för det. Men det var efter vi sagt åt henne att det inte alls var okej, att vår hund som brukar vara glad och livlig nu är livrädd tack vare hennes hund. Vi var längst bak så när vi kom ikapp dom andra sa en kille att det var synd att han inte visste att dom vände om, för han hade mer än gärna hjälpt henne. Mer sådana människor tack!! Underbart att det finns människor som vill hjälpa på sådana sätt. Han verkar också verkligen kunna sin sak med hundar. Han hade själv  två hundar med sig. Dom skulle försöka locka tillbaka henne en annan gång vilket jag tror är bra. Dels för hennes skull och även för hundens. Hon behöver ju lära sig hur hon ska hantera sin hund och om hunden inte vet vad som är rätt eller fel är det ju inte hundens fel att den gjorde sådär. Det beror tyvärr ofta på ägaren, om inte alltid.

 

Oj vilket långt inlägg det blev! Grattis ni som orkade läsa. Behövde få ur mig lite tankar och känslor om detta. Som tur är blev Otis sitt vanliga jag ett tag efter den andra hunden hade vänt om. Men det tog en stund innan han vågade ens gå framför mig eller Petter. Vilken lycka det var att se honom busa och springa sedan! Var så rädd att han skulle bli rädd av det som hände. Ska bli spännande att se hur han reagerar nästa gång vi ska dit. Så han inte är rädd i början... men det tror jag inte.