Har ni smakat granola? Så himla gott! Jag har provat denna smak men den är en favorit i skafferiet vårt. Brukar ha den i både yoghurt och kesella. Extra gott när man blandar i bär.

 

Nästan 2 veckor sedan sist, har varit lite upp och ner i humöret/känslorna/huvudet. Mycket beroende på min ADD och stress. Något jag lärt mig senaste åren är att när samhällets förväntningar blir för stora så orkar inte min kropp. Med min vilja och envishet kommer jag långt men jag glömmer ofta att känna efter men framför allt att våga lita på min magkänsla. Det låter så fel när jag säger "jag orkar inte" även om så är fallet. Jag orkar inte all press. Mycket är pga min skolgång. Eftersom jag ska plugga till hösten (läsa in gymnasiet) rivs gamla sår upp. Skolan borde innebära så många positiva saker men för mig har den präglats av mestadels negativa ting. Orkar inte dra upp allting som varit under alla år men ni som känner mig vet.

 

Jag har träffat en studievägledare 3 gånger senaste veckorna vilket varit skönt. Jag behöver få hjälp med många saker inom skolan hur svårt det än är att inse det för mig själv. Jag är 22 år och har inte en gymnasieexamen, bara att ha det hängde över sig är stor. Längtar ändå till skolan. En nystart tredje gången gillt. Ny skola. Komvux. Mer seriöst än gymnasiet. Nya vänner. Ny miljö. Ny vardag. Rädslan finns inom mig fast jag försöker vara stark. Måste vara stark. Denna gången ska jag klara det, inget annat finns på kartan.

 

Förra helgen kom bakslaget. Har nog aldrig varit så rädd för mig själv. Panikångest. Jag har extrem spindelfobi så jag har fått det några gånger förut men aldrig som i lördags. Då var det inte för någon jävla spindel, då var det för att jag inte orkade. Min kropp orkade inte. Försöker att leva upp till samhällets krav fungerar inte för mig. Behöver gå min egen väg för att lyckas. Hitta genvägar när saker inte blir som man tänkt sig. Annars blir det som förra helgen. La mig i sängen redan 21.30 (på en lördag!), tårarna började rinna. Brydde mig inte om någonting annat än att jag bara ville vara där - just då. I sängen. Sova i minst en månad. Energinivån var inte på noll, den var på minus. Kände hur ångesten växte inom mig. Hur jag sen började få panik. Kvävningskänslor. Trodde jag höll på dö. Varenda muskel i kroppen spände sig. Hade täcket i mina händer och kramade så hårt jag kunde. Funderade om detta var slutet. Slutet på allt. Jag kan inte ens förstå att jag sitter här och skriver detta som varenda människa på denna jord kan läsa. Men jag känner att jag vill, jag behöver skriva av mig. Känns som en slags terapi. Jag vill dela med mig. Kanske finns det någon som känner igen sig. Det sista jag vill är att någon känner sig ensam och inte tror att någon förstår. Jag förstår. 

 

För att jag ska må så bra som möjligt behövs många viktiga faktorer. Speciellt till hösten. Jag måste må bra för att skolgången ska fungera, annars blir det bara som förut - och det tänker jag inte låta hända. Aldrig någonsin. Det är nu eller aldrig. Jag vill detta.

 

På onsdag ska jag träffa studievägledaren och då besluta vilka kurser jag ska läsa samt att han ska hjälpa mig med ansökan. Förvirring är bara förnamnet. Känner mig både glad och ledsen på samma gång. Det som är mest jobbigt egentligen är att det är för många saker som ska göras. Kontroll tycker jag om att ha. När jag vet hur jag ska göra och när. Vet jag inte det faller världen samman bit för bit och ibland hela världen samtidigt, som förra helgen.

 

Det kommer krävas mycket. Jag & Petter kommer nog testas på vårt förhållande som aldrig förut. Han jobbar 07-16 och jag kommer studera vilket betyder att jag inte är ledig på samma sätt som honom när skolan är slut. Med mina koncentrationssvårigheter vet jag inte ännu hur det kommer gå men att det ska gå det vet jag. En utmaning minst sagt men jag är redo för att ta den.

 

Solen håller på leta sig fram, dock verkar molnen dominera... med tanke på vilket snöoväder vi hade hela gårdagen hade det varit trevligt med lite sol - tack! Men man ska väl inte klaga, finns värre saker här i världen. 

 

Egentligen skulle jag inte alls varit hemma i helgen utan istället varit uppe i Piteå tillsammans med Otis uppfödare och två andra tjejer (plus hundarna). Tror ni inte att natten till fredag vaknar jag kl 04 och måste SPRINGA till toan för att spy!! Fy tusan vad obehagligt och äckligt. Blev inte många timmars sömn efter det som ni kan förstå. Vi skulle åka till Piteå vid 13-tiden men det gick ju inte för min del. Så himla synd och tråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot att få vara med i ringen på en utställning för första gången. Vi som hade tränat och allt. Nåja, hälsan kan man väl inte rå för alla gånger. Men ändå, vad är oddsen att jag skulle må dåligt precis då? 

 

Jag tror inte jag hade magsjuka för det är inte första gången jag mått såhär. Det kommer lite då och då. Senast var för bara 1-2 månader sedan... även då var det på natten jag fick kliva upp för att spy flera gånger. Jag brukar ha magkatarr i perioder och jag undrar om det kan ha att göra med det? Känns drygt att kolla upp det men när jag var på hälsocentralen sist sa han att jag skulle höra av mig om det inte blev bättre.

 

Mådde piss rent ut sagt i fredags och större delen av igår. Började tack och lov bli bättre på kvällen i alla fall. Kände mig alldeles sjuk. Vit i ansiktet, ingen ork eller energi över huvud taget. Försökte få i mig så mycket vätska/mat jag kunde. Så ja, jag har spenderat min fredag och halva lördag i soffan och sängen. Petter gick givetvis ut med Otis alla gånger i fredags men igår sa jag att jag kunde ta honom. Petter skulle iväg och köra skoter, han kommer hem i eftermiddag. Så jag och Otis hade en mysig gårdag som gick i lugnets tecken. Det var som att han kände på sig att jag inte mådde bra. Mattes lilla skrutt :)

 

Herregud vad jag babblar. Som vanligt då, haha.

Tänker ta det lugnt idag också för ikväll ska jag träna! Blir nog att se någon mysig film. 

 

Jag har aldrig spelat fotboll, innebandy eller någon annan lagsport. Det var aldrig min grej även om i princip alla andra i min ålder i alla fall provat på flera sådana sporter. Mamma satte mig i ridskola men det var inte heller något som passade mig. Tyckte mest man fick en massa information hela tiden, jag ville ju rida.. haha. Slalom var något som jag älskade. Så länge jag kan minnas har jag stått i backen varje vinter. Första gången var jag 5 år tror jag.

Några år senare började jag i AKS (Alpina Klubben Skellefteå) där jag spenderade några vintrar. Tyvärr skadade jag mitt ledband och efter det kom jag aldrig riktigt tillbaka. De andra satsade verkligen stenhårt och var upp till fjällen var och varannan helg. Alla har ju inte möjlighet till det men jag var nöjd med att lära mig mer och bli bättre. Men allting gott har ett slut. Det kommer ett vägskäl där man måste välja mellan att sluta och att bli proffs. Tråkigt men sanning. 

 

Åkte efter det bara på fritiden men det var bara härligt. Inga krav. Ingen press. Bara jag och skidorna. Tyvärr vet ni ju min knähistoria som hände för 2 år sedan. Kunde inte åka 2010 eller 2011, så sist jag stod på ett par skidor var vintern 2009 vilket snart är 3 år sedan. 3 år utan ett enda åk! 3 år utan att få sätta på sig mina röda pjäxor. Ta liften till toppen för att sedan susa ner. För det är vad jag gör.. haha. Försöker lära mig att ta ut svängarna, åka lugnt och fridfullt men hjärnan är inställd på att vara först ner i backen. Tekniken jag lärde mig sitter ju kvar (i alla fall 2009) och det är inte som att jag tävlar med någon men jag åker fort naturligt för det är så jag är lärd. Blir mer stressad om jag ska åka "sakta" och titta på naturen, typ. Nä, jag älskar att åka fort men jag svänger ju såklart också, haha. Det är inte som att jag åker störtlott rakt ner.

 

Ska inte tråka ut er, ville bara skriva lite om något som haft så stort plats i mitt liv som jag saknar.

 

Jag har en dröm att denna vinter få komma upp i backen igen. Om mitt knä pallar det återstår att se, men det är en stort anledning till varför jag tränar på gymmet så ofta. Jag måste få mer styrka i benet och musklerna kring knät samt rörligheten. Detta SKA gå.

 

 

Pengar är inte allt här i världen. Men låt oss vara ärliga. Visst tusan underlättar det. Om någon annan skulle säga annat vore det en lögn. Underlätta kan vara allt från att ha råd att köpa toapapper, unna sig en middag på en restaurang eller varför inte resa? 

 

Jag säger absolut inte att man blir lyckligare av pengar, men inte hade det skadat om man kunde åka vars man ville när man ville. Det skrämmer mig ibland hur kort livet är, jämfört med hur många saker jag vill uppleva. Speciellt när det gäller resor. Åh, älskade resor. Ni som känner mig vet att jag alltid gjort listor - på i princip allt, haha. Tror banne mig jag ska göra en "rese-lista" också. Why not! Tänk vad roligt att ha några speciella platser man vill besöka. För att inte tala om hur häftigt det skulle vara när man bockar av dom! 

 

Vart ska man börja när man inte uppdaterat på några dagar?

 

Kan väl börja med att säga så mycket som att jag varit upptagen med livet och allt som här därtill. I tisdags kom Emeliejouren (haha, min vän Emelie är verkligen en räddare i nöden om vi säger så). Var inte på mitt bästa humör och det behövs bara ett telefonsamtal för att hon några minuter senare står och plingar på dörren. Finns nog ingen bättre vänskap än det! 

En stund senare satt vi i bilen på väg ut till mamma och k-p som var i deras husvagn. Sååå mysigt!! Vi har alltid sagt det, att mamma har adopterat Emelie så vi ser oss mer eller mindre som systrar. KUNG då vi annars bara har bröder. Hur ironiskt är inte det? 

 

Emelie for hem vid midnatt men jag sov över i husvagnen för första gången. Oj så dunderbra jag sov! Skämtar inte när jag säger att vi klev upp kl 13......... vet inte när det hände sist. Är ju van att stiga upp 07-08 eftersom Otis väcker mig då. Skönt var det i alla fall. Värre var det att somna igår när man hade vaknat så sent. Mamma sov över hos mig, underbart! Mamma-dotter-kväll. Gissa vad vi gjorde? Färgade varandras utväxt, haha. Jag skulle upp och jobba kl 07 idag, bara 5 timmar men det var inte roliga 5 timmar. Sov bara 3 timmar inatt.. fy. Vet inte vad som händer men min mage mår inge bra. Fast det har den väl aldrig gjort. Har haft magproblem sedan jag var liten men senaste åren har det inte varit så mycket, om man jämför med när jag var liten.

 

För ca 2 veckor sedan bestämde jag mig för att dra ner på pasta, vitt bröd osv. Ni vet. Inte för att gå ner i vikt (har aldrig gått på någon diet i hela mitt liv och skulle aldrig göra det pga. den orsaken) men för min mage pallar inte all jäkla deg, som jag kallar det. För det är ju egentligen var det är eller blir i magen. En enda stor degklump som magen inte orkat ta hand om. I alla fall inte min mage som är så pass känslig som den är. Har såklart funderat på om jag inte tål gluten men är nog bara känslig mot det. Tål ju inte heller riktigt mjölk osv. Vad jag vet är att jag mår mycket bättre när jag skippar vitt bröd, pasta mm. Dock har de 3 senaste dagarna varit hemsk vissa stunder. Behöver inte gå in på detaljer men om vi säger såhär, magont är något jag haft i alla dess former under större delen av mitt liv men detta magontet är inte att leka med. Kommer som i attacker för att efter någon/några timmar gå över. Men blir ju helt slut efteråt. Att ha ont är jobbigt. Fast i grund och botten vet jag nog varför det varit såhär i tisdags, igår och idag. Precis 5-6 timmar efter jag ätit bröd (åt något slags vitt bröd/degigt, haha, alla dessa 3 dagar) kommer det onda i magen. Sjukt. 

 

Nåja, ska inte tråka ut er med allt prat om min mage. Kanske inte så intressant.

 

Då återstår bara idag. Förutom jobb 7-12 berättar jag i nästa inlägg vad jag gjorde när jag hade slutat. :) 

 

God morgon. Detta är minsann en god morgon! Både med tanke på att solen äntligen skiner och att jag nyss har ätit gofrukost. Har ni smakat nya kesella med smak av hallon? Blir extra gott om man lägger i hallon också! 

 

Idag har jag en del att stå i. Tvättis 07-12, packa och en del andra småsaker som ska ordnas innan vi åker iväg i eftermiddag.

Bara irriterande att jag alltid ska "lyckas" klanta till mig. Senast för 3 dagar sedan skar jag mig på en glasbit så det blev ett jack i tummen... och ska jag ens nämna att Otis sprang in med huvudet i mitt smalben för några timmar sedan när vi var ute? Haha.

Slutsats: Det var inte lättare förr!!

Haha ni som tycker jag är knasig ska få en bättre förklaring. Lämnade in min mobil för lagning idag. Han i butiken sa i slutet "ja, men då skickar vi den på lagning. Tack och hej!". Frågade då lite snällt om jag inte skulle få en lånetelefon? Jaha du har ingen hemma, säger mannen. Nä, du håller ju i min mobil för sjutton! Tänkte jag. Som att alla skulle ha en extratelefon hemma..? Som tur är ska jag imorgon få låna Petters gamla mobil som i alla fall har touchskärm. Tack gode gud. Hans bror har nyss lånat den så nu är det min tur IGEN. Lånade den typ hela förra året då min förra mobil också lämnades in på laging hela tiden. Jag och mobiler alltså. Hopplöst. Fast den förra kunde man inte ens prata i så det var ju tillverkarens fel. Får se vad felet är nu på min nya..

Åh ska sluta babbla så mycket strunt. Är nog lite övertrött såhär på kvällskvisten.

For till elgiganten där jag köpte min mobil i höstas för att se om dom kunde hjälpa mig. Efter en halvtimme satt jag åter igen i bilen på väg hem, utan resultat. Fick ett telefonnummer till samsung som jag ska ringa imorgon. Tror knappast dom kan hjälpa mig men hoppas innerligt ändå. Om jag anar rätt blir det ett till besök på elgiganten imorgon eftersom jag måste lämna in telefonen om inte samsungs support kunde hjälpa mig.

Har nu hållit på i över 2 timmar för att försöka få liv i den.. fast liv är det men nu går det inte ens att komma till pinkoden eller starta den som vanligt? Antingen står det nån konstig text eller så visar skärmen en bild på telefonen och datorn som mellan sig har en triangel med ett utropstecken. Blev så när jag skulle starta samsung kies (ett program på datorn).. åh vad irriterande! Känner mig så sjukt låst utan mobil. Visst, ibland kan det vara en frihet att bara stänga av mobilen så man får lugn och ro men den här känslan av att inte kunna bli nådd eller att nå någon! Ska leta i lådor här om jag hittar Petters gamla mobil.. hade varit som en prins som kommer ridandes på en vit häst.

Har provat stänga av den flera gånger, den fick vara avstängd inatt. Tagit ur batteriet och allt. Rengjort. Inte tusan hjälper det heller. Minst sagt irriterande. Speciellt när jag köpte en mobil hösten -10 och det tog ett helt år innan jag fick en ny! La då mellanskillnad så jag kunde köpa en bättre. Blev en samsung galaxy s plus. Har bara haft den några månader med andra ord. Petter ligger och sover eftersom han har jobbat natt, men i eftermiddag när han vaknar måste vi fara och lämna in den.... bajs.

Jaja, en mobil är bara en mobil. Finns viktigare saker tänker ni kanske. Grejen är bara att mobilen verkligen innehåller ALLT. Förutom viktiga saker, skriver alltid in allt i min kalender. Men jobbet ringer mig ifall jag behöver hoppa in. Väntar ett samtal från en annan på jobbet. Vill kunna skicka sms? Ja ni vet, allt. Håll tummarna att dom i butiken kan fixa den så jag slipper skicka iväg den på lagning!

Utomlands det SKA jag. Finns inget om, frågorna är bara: när och vars?
Åka en vecka i sluet av sommaren till spanien, grekland, kroatien, italien eller liknande?

Eller så tar man alla 3? ;) Vill i alla fall alla 3, men kanske blir om 2 år jag gjort alla dom resorna. Man vet aldrig.

Åh. Kikade ni på 'Sofias Änglar' ikväll? Som varje måndag satt jag bänkad framför tv'n för att bli berörd ända in i hjärtat. Kvällens avsnitt handlade om en mamma och pappa som förlorat sin ögonsten - sin son. En tragisk olycka som ingen ska behöva vara med om. Sonen var endast 1 år när pappan råkade köra på honom.. när han backade ut bilen. Familjen hade nu fått ett till barn, en flicka. Även om hon aldrig kan ersätta sin bror visar det att livet går vidare. Hur jävligt livet än må vara så finner man styrkan hos varandra. Jag kan inte ens föreställa mig, men det var fint att se att lyckan kan hitta sin väg tillbaka.

Efter några, okej flera, tårar så fick jag en impuls att baka chokladbollar. Sagt och gjort. Har ju för tusan inte haft chokladbollar i frysen på nästan en vecka.. börjar bli en vana att det alltid finns där. Haha. Det är gott!! ♥

Det på bilden har jag tyvärr inte hemma, men har nyss ätit upp en skål med keso och hallon! Galet gott. Nu står en kopp te redo för att drickas upp, blir nog lite mangosorbet efter det som Petter hade köpt. På tal om Petter har han jour, tror ni inte han var tvungen att fara direkt jag kom hem ikväll? Men han är ändå sjuk så vill inte vara allt för nära.. tur man har en stor lägenhet! Fast det där med att vi har två toaletter har väl aldrig varit som vi trodde, att den som är sjuk kan ju använda den mindre. Den har mer blivit ett förråd. Okej, inte riktigt så illa men ligger 2 mattor där + Otis mat + lister som Petter fick från jobbet (som dock inte kommit till använding?) + en påse med presentpapper och liknande. En salig blandning! Trots att vi flyttade i juli kan jag inte fatta att vi har så mycket saker. Hur fick vi plats i en tvåa förut? På 58 kvm. Där hade vi 4 garderober, här har vi 7. Plus ett dubbelstädskåp. Haha, skrattretande. Och då har vi även förrådet fullt med grejor.. men måste försöka få bort sakerna på lilltoan så den börjas användas. Det blir morgondagens projekt.. eller veckans.

Nä, ska inte tänka på det. Har varit en dag med mycket stress. Har ont i bröstkorgen pga. att jag är spänd och spändheten beror ju på stressen. Usch vilken röra. Ska lyda mamma och ta det lugnt, försöka i alla fall. Fast ni vet hur jag är, speedar på i 110 tills jag blir överbelastad och inte orkar röra ett finger men gör det ändå. Vi hörs imorgon, hoppas er dag har varit bra förresten!

Något som glädjer mig är att jag igår fick flera fasta pass på ett utav mina jobb! Känns riktigt bra. För er som inte vet har jag 2 jobb, fast egentligen 3.. beror på hur man ser på saken. Jobbar som personlig assistent hos 2 olika brukare och på ett äldreboende. Hos en av personerna jag jobbar hos fick jag igår veta att i mars har jag 10 fasta pass och i april 11 stycken. Wohooo! Hos den andra brukaren har jag 2 fasta pass per månad plus att det brukar bli ganska många extra pass utöver dom 2 passen. Kanske inte verkar mycket för andra men för mig känns det underbart. Brukar ju mest arbeta extra annars.. dvs. hoppa in vid behov.

Petter har precis droppat av Otis, så nu är min pärla överlycklig över att vara hemma igen! Efter en förmiddag med Petter på hans jobb. Solen skiner en stund till så ska passa på att ta en promenad med min svarta vän. :) Later my friends!

Tänk om man kunde dela sig och vara två personer. Två mickan på samma gång. Hur awesome hade inte det varit?!

Så man kunde vara på två ställen samtidigt.. istället för att pussla ihop båda jobben. Haha. Men det är ju ett i-landsproblem. Man får försöka göra så gott man kan, utan att bara tänka på andra. Jobbade igår så när jag kom hem somnade jag inte förrän vid 01-tiden. Kan som inte varva ner direkt jag kommer hem, måste pyssla med något. Även om det bara är att sitta och se en serie. Bara för att. Tur att Otis gav mig sovmorgon till 09.20!

Idag börjar jag kl 16 igen, även imorgon. På lördag jobbar jag 7-7 så kommer inte bli så många timmars sömn de kommande nätterna. Därför ska jag ta vara på timmarna här hemma! Duscha får jag göra när jag kommer hem ikväll, så har bäddat, plockat bort disken osv. Nu återstår att ge Otis lunch, sen promenad och sen lunch för mig. Skönt att få frisk luft många gånger per dag, det behövs!

Nåja. Ni vet i alla fall varför uppdateringen blir som den blir kommande dagarna. När jag inte hade något pass denna vecka har man plötsligt 4 jobbdagar på rad. Men det gillas starkt!! Hoppas ni mår bra, varenda en av er.