Känner mig typ såhär snygg just nu.....

Bloggen har stått lite stilla senaste dygnen men det är inte så konstigt med tanke på mitt knä. Tänkte ta en liten kort sammanfattning av det som hände för er som undrar. Allting började i lördags, dvs valborgs, när vi kom hem från några vänner vid 23-tiden. Tog av mig ena skon och sedan skulle jag ta av vänsterskon. Satt på köksstolen, böjde mig ner för att jag skulle remma upp skon samtidigt som jag böjde ut smalbenet åt vänster. Då hände det! Det knakade/klickade/knäppte till vid sidan av knät och sedan låste det sig och jag fick verkligen PANIK. Skrek som bara den samtidigt som jag på något vis tryckte tillbaka knät!! Fast det var inte knät som hoppade ur led, det var vid sidan av knät något hände.

Hur som helst satt jag och grät på stolen i köket. Petter som satt i vardagsrummet kom givetvis springades, han trodde väl jag höll på dö eftersom jag i princip skrek. Satt och höll ena handen på  låret och andra på smalbenet.. det kändes som att benet skulle fara iväg annars. Väldigt svårt att förklara men det gjorde så jäkla ont. Efter 30 minuter hade jag lyckats få mig 1 meter framåt till diskbänken där jag tvättade bort sminket. Petter ringde sjukvårdsupplysningen som frågade en massa frågor och sedan sa att vi absolut inte kan ta en taxi till sjukhuset utan att vi skulle ringa 112. Sagt och gjort ringde vi dit. Efter ett tag kom ambulansen och jag fick morfin. Resan till sjukhuset var inte alls rolig med tanke på hur mycket bilen svängde och guppade. Bara jag rör benet någon cm gör det fruktansvärt ont. När vi kom in till akuten fick jag ännu mer morfin men det hjälpte knappt heller. Det enda morfinet gjorde var att jag började må illa. På akuten blev det röntgen och sedan undersökning av knät. Pga att jag hade så ont var det svårt för läkaren att undersöka knät så han beslutade att skicka hem mig med smärtstillande tabletter och väntan att få komma till ortopeden.

15 november skadade jag knät. For till akuten. Besökte läkare. Magnetröntgen. Menisken var trasig. Väntade på operation som inte blev av förrän 25 februari. När väl knät började bli bra och jag kunde gå, cykla, fått jobb - 2 dessutom så ska det börja jävlas igen. Orkar inte med smärtan, försäkringskassan, sjukhusbesök, väntan, tabletter, operation och allt vad det innebär en gång till. Jag vet att jag inte ska ta ut något i förskott eftersom dom inte vet vad det är ännu, men klart jag är orolig. Att sitta sjukskriven hela vintern var tusan det värsta jag gjort!! Det blir verkligen psykiskt då man inte kan gå ut på en promenad, gå på stan, diska, städa, jobba eller vad som helst. Fy och fan för detta.

Då är jag tillbaka i soffan. Tillbaka till smärta. Tillbaka på kryckor.

Frågan denna gång är bara hur länge jag kommer sitta här. Men jag ska tänka positivt. Måste.