Slutade jobbet 07 occh var hemma ca 30 minuter senare. Blev en promenad hem eftersom Petter skjutsade mig igår. När jag kom hem åt jag frukost, såklart, men kunde inte sitta still så länge efter det. Hatar kaos på alla möjliga sätt. Bland annat när det gäller mitt hem. Alla tycker att vi ofta har så fint och städat men då brukar jag ibland svara att det inte är lika fint bakom dörrarna. Tittar man i garderoben, lådor osv kan det vara lite rörigt! För mig finns det inget som heter sen. Det ska vara nununu! I alla fall när det gäller just hemmet. 

Bäddade sängen, vek tvätten, dammsugade (måste dammsuga varje dag pga. hunden), gick ut med Otis, busade med honom, slängde sängkläderna i tvätten sedan min lillebror sov över här, borstade tänderna. Ja, det var nog allt. Än så länge.

Jag har svårt att ta det lugnt ibland. Antar att jag kommit på mig själv med att behövs nåt göras måste jag göra det NU medans jag fortfarande har energi. För har jag inte energi och det finns saker som måste göras blir det K-A-O-S. Då gör jag sakerna på tomgång vilket ni kan tänka er inte är något bra. Eller så slänger jag mig i soffan och blir irriterad för att jag inte kan slappna av förrän sakerna är gjorda. 

Det är jobbigt att vara hyperaktiv både utåt och innåt.

Jag själv fick ju diagnosen ADD (kortfattat: ADHD utan hyperaktivitet). Jag har aldrig varit den som klättrar på väggarna, slänger iväg saker eller sådant. Istället har min hyperaktivitet allid varit inombords. Tänkte berätta några olika situationer där man kan jämföra dom med varandra.

Av omgivningen uppfattas jag som lugn, lite tystlåten och blyg.
Detta är något jag alltid fått höra. Ända från lågstadiet av fröknarna och fram tills idag. För att öka förståelsen vill jag försöka förklara varför jag uppfattas på det sättet. Koncentrationssvårigheter är ett utav mina största problem vilket visar sig i många sammanhang flera gånger om dagen. Ibland är det jobbigt även om det bara är en till person i ett rum än jag. Behöver koncentrera mig så enormt mycket på vad personen/personerna säger för att hänga med så därför säger jag kanske inte så mycket tillbaka.

Är expert på att dagdrömma och vara uppmärksam på allt, samtidigt som jag är expert på att vara ouppmärksam.
Åter till koncentrationen. Jag tror inte man direkt kan peka på en person med diagnos och säga "du har ren ADHD eller bara ADD". Många har även den kombinerande typen. Även om jag fick diagnosen ADD kan jag ju vara ganska hyperaktiv när det gäller te.x. städning. men det handlar ju även om att göra jag det inte nu blir jag stressad över det. Så det är svårt att säga vad som är vad när allting går hand i hand i slutändan. 
Istället för att vara överallt och ingenstans rent fysiskt så är jag det i min hjärna. Sitter och dagdrömmer helt enkelt. Flyter lätt iväg med mina tankar. Ibland kan man tro att jag har någon slags superhörsel och ibland att jag är halvdöv. Ett exempel på superhörsel: ligger och ska sova. Hör ett susande ljud. Kan verkligen inte somna eftersom ljudet stör mig nå så vansinnigt. Vad är det för ljud? frågar jag Petter. Vilket ljud? kan han svara. Men det där som susar?! svarar jag tillbaka. Va, jag hör inget, du måste inbilla dig, sov nu, kan han svara då. När det är relativit lungt och tyst hör jag alla små svaga ljud ändå. Stör mig ruskigt mycket på dom.. kan liksom inte koppla bort dom bara sådär, dom tränger sig på i mitt huvud även om jag inte vill. Tänk er då hur det är att gå på stan, vara på middagar eller bara när Petter ser tv. Då flyter ofta alla ljud ihop och dånar i huvudet. Känns som man ska sprängas för man inte klarar av alla ljuden på en gång.

Det är väl där det lustiga ligger - att jag uppfattas som lugn när det egentligen dånar inombords. Men många med ADD är experter att dölja just för att det mesta är inombords. När jag säger experter låter det positivt men många gånger är det tvärtom. Fast det har såklart sina fördelar också! Kan ju uppföra mig mer än väl även fast jag blir helt slut efter situationen.

Haha alltså åh. Orkar inte mig själv ibland. Här sitter jag och täntke bara skriva första meningen i princip men slutar med en massa olika tankar. Ett tecken på att flyta iväg från allt runtomkring mig. Kan sitta och skriva detta hur snabbt och intensivt som helst. Men nu när jag stannar upp för att avsluta märker jag hur fötterna börjar frysa för balkongdörren är halvöppen. Störs av trafiken som kör för fulla muggar här utanför. Lyssnar på Otis andning. Datorn som låter. Fåglarna som kvittrar. Fönsterbrädan som knackade till. Ja, nu börjas det igen. Växlar mellan att vara uppmärksam till ouppmärksam. Det är jag i ett nötskal.