Har glömt berätta (hur man nu kan glömma en sådan sak, haha) att jag åker till Turkiet 3 oktober!! Åh vad jag längtar. Att få åka bort när det är höst och kallt till ett varmare land är helt underbart. Eller, jag antar det. Har aldrig rest på hösten förut, men det säger sig självt. ;)

 

Dessutom är det inget nytt ställe jag ska till. Vi åker nämligen tillbaka där jag vi var förra sommaren! Midsommarveckan 2011 spenderade vi på pascha bay som ligger strax utanför Alanya. Ni kan bara tänka er hur fruktansvärt varmt det var, tror det kommer vara lite skönare nu. Men jag klagar inte! Tackar för all sol och värme jag kan få, hihi. Var i Marmaris i augusti när jag var 14 år... DÄR kan vi snacka värme. Över 45 grader många av dagarna. Herregud, levde typ i poolen.

 

Hur som helst. 36 dagar till avfärd! 

 

Himmel & pannkaka vad snurrig man blir av att jobba som jag gjort sedan i lördags. Tänkte att det var onsdag idag när det egentligen bara är tisdag. Slutade jobbet kl 07 denna morgon. Börjar dock jobba om 10 timmar igen, dvs. kl 19! Haha jaja, sluttjatat om mitt jobb.

Ville bara säga att det är därför jag inte uppdaterat förrän nu.

 

Har inte så mycket på hjärtat för stunden. Behöver vila ett tag innan jag tänkte ta mig ut på en förmiddagspromenad. Behöver röra på mig, lyssna på musik och få frisk luft! Vi hörs senare under dagen mina pärlor. ♥

 

 

Regnet verkligen öser ner här i Umeå! Tur det var uppehåll på förmiddagen i alla fall med tanke på att jag hann ut med Otis 2 gånger, en på morgonen och en några timmar senare. Var även på affären och köpte lite nödvändigheter. Klockan närmar sig snart halv två och jag funderar vars dagen tog vägen? Har knappt suttit ner. Som sagt, ut med Otis x 2, cyklat till affären, dammsugat, busat med Otis och städat. Det sistnämda är väl det som tagit längst tid. Vill ha fint nu inför helgen. Fast det är alltid fin och städat här, har man fått höra av andra. :)

 

Har placerat en lasagne i ugnen som ska få stå där medans jag slår ner rumpan i soffan. Ellen har just börjat, härliga kvinna! Lasagnen får bli matlådor, perfekt. Jobbar både imorgon och måndag så då slipper man tänka på det i sista sekund. Hoppas ni inte regnar bort. ♥

 

Snacka om att Otis totalt kan stirra ut en! Haha. Fast på bilden ovan höll han på med en leksak fast tittade upp när jag sa hans namn. Han kan se så förvånad ut ibland. Otis hade gnällt ett tag och ingenting jag gjorde var bra nog. Allt jag ville var att se tv en liten stund, hade varit igång hela dagen (bilden togs igår eftermiddag). Men icket sa nicke. Matte skulle minsann inte se tv, hon skulle ju umgås med sin vovve. Det slutade med att jag satte mig på golvet, då var han äntligen nöjd. Tänk vad lite som krävs för att han ska vara nöjd. Han vill alltid vara nära. ♥

 

Igår gjorde vi något spännande. Jag, Petter och Otis tog bilen några mil söderut för att fara till hans uppfödare. Hon ska börja träna oss och några andra i viltspår. Så roligt med människor som brinner för det dom gör! Det var även en domare i viltspår när vi kom dit. Uppfödaren och hon är vänner sedan länge tillbaka och nu hade hon kommit ner för att hjälpa till lite. Hela dagen hade dom fått besök en efter en, alla som kommer träna viltspår i vår grupp. Tror vi blir ca 10 st. Vi blev där några timmar men för att korta ner vårt besök så kan jag berätta lite kort bara. Vi traskade in i skogen där jag och Otis fick köra 3 olika spår. Först ett kort, sen ett längre och sedan ett lite svårare. Petter fick lägga spåret så han fick också lära sig något nytt! Dom tyckte han var jätteduktig, haha. Medans Otis spårade och jag gick bakom honom med linan gick domaren bakom mig och pratade hela tiden. Hur jag skulle göra, vad Otis gjorde och vad jag kunde säga, när jag skulle stanna osv. Detta var ju verkligen något helt nytt för oss men det gick toppen! Otis gjorde ett sådant bra jobb och jag kände mig efter en stund ganska säker bakom honom. Det gäller att läsa av hur han luktar och hur han arbetar så jag lär mig hur jag ska göra bakom honom. Man kan ju inte bara traska på, vi blir ett team.

 

Vi hade jättekul och jag är så glad att vi börjat med detta! På söndag blir första träningen där vi alla träffas. Igår var mest för att hundarna och vi ägare skulle få prova på samt att uppfödaren och domaren ville se hur dom arbetade enskilt. 

 

Haha okej vet inte vad som hände men ser ut som jag är blekare än ett lik och har porslinshy.

Men jag lovar, jag är en livs levande människa! Har inte sådär vitt hår, är sådär blek eller sådär felfri hy. ;) Tagen med mobilen.

 

Tog i alla fall bilden igår just innan jag och Petter åkte till hans familj för att äta en supergod middag. Mums gånger tusen! Blev glass till efterrätt, inte alltid man blir bortbjuden mitt i veckan på sådana festligheter. Trevligt! Skönt att få ett litet avbrott i vardagen. Vid 21-tiden åkte jag, Petter och hans bror André till gymmet för att ja, träna såklart haha. Dock var jag inte sådär jättetaggad men gick väl helt okej. Körde lite kondition och sen mage. Problemet är bara att det är så himla tråkigt att mestadels bara kunna köra olika former av sit-ups. En maskin var trasig, den andra måste man stå på knä på och många andra övingar är också för belastande för mitt knä. (För er som inte vet opererade jag knät 2 gånger förra året).

Nåja, jag ska vara glad att jag for på gymmet (har typ tränar 1 gång på hela sommaren) och körde drygt en timme i alla fall. Roligt att jag och Petter tränar på samma gym, man peppar varandra på ett helt annat sätt. Även om vi inte tränar tillsammans när vi är där samtidigt så blir man mer motiverad att träna när ens sambo också gör det. Skadar ju inte heller att Petter alltid kör bil dit så då kan jag åka med honom både dit och hem.... ;) Ett plus är också att Petter kan så mycket mer om träning än vad jag kan så det känns skönt att kunna fråga honom när vi är där. Till exempel vilka övingar som är bra om jag vill träna en viss muskelgrupp osv. Ja, ni förstår nog hur jag menar. Ska verkligen försöka komma igång med träningen på allvar nu. På sommaren tycker jag inte det är roligt att vara på gymmet, har för mycket andra roliga saker att göra än vara inomhus, haha. Men det är ju ingen myt att man mår bättre, får bättre kondition, blir gladare och orkar mer utav träning.

 

Så nu när sommaren börjar lida mot sitt slut ska det bli lite ändring på saker och ting! Bland annat träningen men även mitt enorma sockerberoende. Kommande månad har jag bestämt mig för att inte köpa något godis. Dels för att spara pengar men även för jag inte mår bra av det. Har varit sockerberoende så länge jag kan minnas och jag känner att jag nåt långt över gränsen. För drygt 2 år sedan (när jag fick min diagnos och började med medicin) var första gången jag själv lyckades dra ner på godiset och inte kände samma sug som jag ALLTID annars gjort. Och nej, det är inte bara att sluta för er som inte vet hur det är. Det handlar om så mycket mer. Att jag ska sluta/dra ner på godis har inte något att göra med vikt, hur jag ser ut eller så. Det handlar om hur mycket skit det finns i godis och med dom mängderna jag har ätit/äter vill jag inte ens veta hur min kropp mår inombords... usch. Det är pinsamt och jag skäms för vilket kontroll godis har över mig. Det är långt ifrån hälsosamt men jag har insett att det inte är något att skämmas för. Det finns en anledning varför och den är lång men en utav sakerna det handlar om är att godis gav mig en kick under alla år - omedvetet. Tillbaka för ca 2 år sedan. Jag fick en förklaring till varför jag mådde som jag gjorde. Att skolan inte fungerade, varför jag kände mig så frånvarande fast jag var närvarande. Till nästan allt fick jag en förklaring. Fick en självinsikt som jag inte haft förut, men medicin var nog det som hjälpte mest mot sötsuget. Utan att jag tänkte på det i början var jag inte lika sugen på godis. Kände inte att "åh vad gott det skulle vara!!" eller något liknande. Visst, jag vet att medicinen kan ta bort hungerkänslor och det gjorde den ett kort tag för mig men sedan kom den tillbaka. Sedan en tid tillbaka (kanske vintras/våras) har jag nu insett att mitt sockerberoende är tillbaka. Det kanske aldrig riktigt lämnade mig och kanske kommer det i perioder men när jag själv inser att jag måste göra något åt detta NU så är det illa. Det kanske inte låter så allvarligt eller viktigt men för mig handlar det om att må bra. Som det är nu har sockerberoendet kontroll över mig. Det är hemskt. Nästan som när jag var liten. Jag gömde tomma godispåsar i mitt rum så inte mamma skulle se dom i soporna (för det var ju bara vardag... inte lördag). Men såklart hittade hon dom även om jag inte förstod det när jag var liten.

 

Hur som helst. Det var då. Nu är nu och jag måste ändra på det här. Kommer skriva en bok om jag inte slutar skriva, tänkte engetligen bara skriva hej, det här gjorde jag igår, tjing. Typ. Haha.

Jag måste ändra tankesätt. Stoppa mig själv. Hur dramatiskt det än låter så är det sant. Jag kan inte vänta en dag till, jag måste sluta idag. Får säkert räkna med abstinens kommande dagar/veckor. Läste dessutom att det tar ca 18 månader för hjärnan att komma tillbaka till en "normal" balanstjosan. Kommer inte exakt ihåg vad det stod. Blir inte förvånad om jag kommer vara sur, lättretlig, irriterad, ledsen, arg eller lite nedstämd. Inte heller om jag får huvudvärk eller sådana saker. Jag hoppas jag klarar det. Jag ska klara detta. Jag gjorde det en gång, jag kan göra det igen. Det gäller bara att vara fokuserad, tänka positivt och främst av allt - inte falla dit igen.

 

 

 

 

 

 

 

Fick tyvärr samma väckning idag som igår, haha. Fy vilken smart skrutt vi har som har kommit på att dra av matte täcket på morgonen. Petter vad ute med honom innan han for till jobbet och direkt han stängt dörren kom den lille till mig. Imorgon tror jag att jag ska ge honom mat och gå morgonprommisen. För när han ätit samt varit ute blir han ju så himla pigg. Ja, så får det bli. 

 

Fast jag tycker trots allt att ha god tid på mig på morgonen. Mysa. Se morgontv. Äta gofrukost. Ta det lugnt. ♥

 

 

Varför inte kicka igång denna vecka med att bli väckt av Otis? Hör väl till varje morgon nästan, haha. Petter var gullig och gick ut med honom innan han åkte till jobbet, men direkt husse gått ut genom dörren hoppade han upp i sängen och började gnälla lite. La huvudet på min axel. Slickade mig på armen. När ingenting fungderade började han bita i täcket. Nä, då sa jag åt honom! Så får han ju inte göra vilket han är mycket medveten om. "Om jag biter i täcket och drar lite så får jag uppmärksamhet och då kliver matte upp" tänker han säkert den lilla skrutten. Nåja, var bara att stiga upp. Orkade inte tjafsa. Tänkte att det är väl lika bra jag kliver upp så man får en lång dag. Skönt.

 

Får se vad denna dag har att bjuda på. Förutom lite praktiska saker hoppas jag på fint väder. Solen skiner än så länge så vad passar än en promenad med min lille vän. :) Vi hörs senare under dagen gott folk, hoppas ni fått en bra start på denna vecka! ♥

 

 

Pengar är inte allt här i världen. Men låt oss vara ärliga. Visst tusan underlättar det. Om någon annan skulle säga annat vore det en lögn. Underlätta kan vara allt från att ha råd att köpa toapapper, unna sig en middag på en restaurang eller varför inte resa? 

 

Jag säger absolut inte att man blir lyckligare av pengar, men inte hade det skadat om man kunde åka vars man ville när man ville. Det skrämmer mig ibland hur kort livet är, jämfört med hur många saker jag vill uppleva. Speciellt när det gäller resor. Åh, älskade resor. Ni som känner mig vet att jag alltid gjort listor - på i princip allt, haha. Tror banne mig jag ska göra en "rese-lista" också. Why not! Tänk vad roligt att ha några speciella platser man vill besöka. För att inte tala om hur häftigt det skulle vara när man bockar av dom! 

 

Har jobbat hela helgen men äntligen är jag på hemmaplan. Har en liten gnällspik här nedanför som troligtvis vill gå på en långpromenad,

så det ska vi göra nu. Härligt! Vi hörs lite senare, hoppas ni alla haft en bra helg.

 

Till skillnad från igår har jag fått sova en hel natt. Galet skönt!! Känner mig mycket mer utvilad idag. Igår när jag mådde dåligt var Petter gullig och tog med Otis till jobbet, men idag får han vara hemma med mig. Passande att Petter slutar kl 16 och jag börjar då, haha. Dock jobbar jag bara 5 timmar. Fast imorgon är det mitt vanliga 24 h pass som gäller. 

 

Bilden ovan tog jag i förrgår. Har varit underbart fint väder flera dagar och sämre verkar det knappast bli idag heller! Love it. 

 

 

 

 

 

Några bilder från bröllopet i norge. Magiskt fint med bröllop.

 

Usch och fy vilken natt jag har haft. Brukar ha halsbränna lite då och då, periodvis. Fick det igår och på kvällen började även må lite illa. Försökte göra en tidig kväll men somnade inte förrän efter 23. Vid 01-tiden var jag upp första gången... kräktes. Sedan fortsatte det ungefär varje timme till kl 05. Fick några minuters sömn mellan varven i alla fall, men kunde absolut inte ligga ner så fick halvsitta för att sova. Inte så skönt men. Ligga på sidan var inte heller att tänka på utan det var att ligga på rygg som gällde. 

 

Försökte få i mig både vatten och blåbärssoppa (som tur var hade vi det hemma) under natten men det blev inge bättre, snarare tvärtom. Även fast jag bara drack småsmå klunkar med vatten och några enstaka ville det inte stanna i magen. Ursäkta om ni är känsliga när det gäller sånt, men då hoppas jag ni redan slutat läsa.

 

Under förmiddagen har det varit lite bättre men mår fortfarande illa och fick inte behålla yoghurten som jag provade äta imorse. Tvingade mig till affären för att köpa proviva vilket har gått bra. Man blir ju så jäkla hungrig. Snacka om en ond cirkel! Förhoppningsvis går det åt rätt håll från och med nu men jag ringde ändå hälsocentralen (mamma är fortfarande mamma även om man fyllt 21 år, hihi). Eftersom det inte är första gången jag mår såhär är det nog dags att kolla upp det. Kanske "bara" är magkatarr, stressmage eller något men hon på hälsocentralen sa att vi absolut skulle boka en tid, så i slutet av denna månad ska jag dit. Just halsbränna får jag som jag nyss skrev i omgångar. Men att jag spyr (alltid på natten?) brukar jag inte göra men när det nu hänt några gånger sedan våren vill jag ha något som hjälper. I alla fall lindrar.

 

Ta hand om er så hörs vi sen. ♥

 

 Ikväll har jag & Petter hängt med dessa goingar! Petter syster har bott i Portugal några år men är nu tillbaka i Sverige. Med sig hade hon sin hund Leah som också är en labrador! En tik och hon är bara 6 månader äldre än Otis. Så roligt för hundarna (och för oss) att träffas! Kul att ha någon i sin närhet som också har en labrador.
Berättar mer om mötet imorgon + lägger ut bilder. Kanske även en filmsnutt om datorn vill sammarbeta, haha.

 

Har världens halsbränna så kvällspromenad kändes inte aktuellt ikväll, men ska gå en liten sväng med Otis snart. Om han orkar, haha. Skulle inte förvåna mig om han knappt orkar gå runt kvarteret så trött som han är efter att ha busat med Leah. 

 

 

Nyss hemkommen från finaste Anna.L. Alltid mysigt att besöka henne! Och vad John vuxit sen sist jag såg honom. Vilket mirakel. 

 

Just nu väntar jag på att batteriet till kameran ska ladda färdigt. För om en stund ska jag möta upp Beatrice för en fotografering! Jag brukar inte, har aldrig är väl ett bättre ordval... fotat människor enskilt. Ser fota som en rolig grej, en hobby. Kommer nog aldrig bli en fotograf men jag tycker det är roligt att jag hittat något jag tycker om och är hyffsat bra på. Kul att Bea frågade om jag ville fota henne. Underlättar ju att vi är vänner och bor på samma gata. ;) Detta blir kul, ni får säkert se bilder sen!

 

Morgonpromenad med Otis - check. Frukost - check. Nu är det bara allt annat jag ska göra, dvs. fixa mig, innan jag åker iväg.

Ska till Anna och hennes bebis John! Längtar efter att få se dom båda. Vi hörs senare, ha en fin dag. ❤

 

Ingen vila här inte. Vet inte om det är pga. motionen, rastlösheten eller något annat jag varit effektiv senaste dagarna. Kanske en kombination av båda! Fast jag får ju mina ryck ibland. Gör mer än vad jag hinner bara för att få den där tillfälliga känslan av flitighet och att även jag kan. Bara för att jag ofta fastnar i saker, tar lång tid på mig eller har svårt att avsluta saker försöker jag pusha mig själv. Måste bara se till att jag inte tar mig vatten över huvudet som det så fint heter. För det blir så ibland. Tror jag är en superwomen som kan vara på flera ställen samtidigt, göra alla nöjda samtidigt som jag ska hinna med mitt eget liv. Någonstans måste jag påminna mig själv att man inte kan vara alla till lags. Det är okej att slappa i soffan en solig dag om man känner för det. Det är okej att inte orka. Det är okej att säga nej. Det är okej att våga känna efter.

 

Men just nu är jag inne i något rus. Ett bra rus. Ett rus som får mig att vilja göra roliga saker, inte bara "måsten". För jag har ständigt de där onödiga tankarna om allt som måste fixas, allt som måste hinnas, allt som ska kommas ihåg. Det är skönt att känna "nä, nu skiter jag i det där och gör det när jag kommer hem igen". Ofta kan jag inte släppa saker som dom är, det blir för mycket kaos. Jag gillar ordning, det får mig att må bra. Men nu har jag rätt så bra ordning här hemma och kan därför koncentrera mig på roliga saker. Det är i alla fall min egen teori. Det mesta går ju hand i hand här i livet. Även motsatser.

 

Jag är nöjd med hur jag börjat se på livet. Mycket tack vare Petter, som är motsatsen till mig i många saker. Men ni ser, även vi går hand i hand. Under de (snart) 4 år vi varit tillsammans har han längs vägen visat att allting faktiskt löser sig. Det har tagit några år innan jag börjat förstå det, men jag närmar mig hans tankesätt. Varför oroa sig egentligen? Skit samma om man blir arbetslös. Om livet inte blir som man tänkt. Om man flyttar. Om man förlorar någon. Om man faller. När man som mig, har fallit några gånger, så har man inget annat val än att resa sig. Eller jo, klart man kan ligga där och välja att stanna... men det valet finns inte i min värld. Livet är mer värt än så. Tusen gånger om. Nu när jag rest mig ett par gånger inser jag att min karl har rätt. Det löser sig. Man kanske inte tror på det i situationen man befinner sig just då, men jag lovar er, det löser sig alltid.

 

Jahapp, som så många gånger förut förundrar jag mig själv. Skriver hundra gånger mer än vad jag tänkt mig. Antar att det finns någon charm i det också. Äkta är det i alla fall, och direkt från hjärtat. Och hjärnan, såklart.

 

Det jag egentligen tänkte skriva var vad jag gjort idag, haha. Riktigt så blev det inte. Det kommer nu.

Sötaste Anna.O kom och hämtade mig på förmiddagen sen brummade vi till hennes place. Hon bjöd på lunch och vi pratade om allt som hänt sen sist vi sågs. Alltid lika skönt att vara med Anna, man behöver som inte förklara utan vi förstår varandra utan att behöva säga exakt hur man menar. När Petter slutade jobbet for vi på djuraffären för att köpa hundmat + leksak. Även vi behöver ju äta, haha, så blev ica efter det. Kvällen blev samma som igår, Emelie kom hit och vi gick samma promenad som igår. Härligt! 

 

Ursäkta för mitt babbel, kanske osammanhängande men då får det vara så. Det är okej att vara som man är. 

 

Känslan av att en av dina närmsta vänner är på hemmaplan igen efter 1,5 år i norr är tusan underbar. Även om det bara är för en termin eller så. Spelar ingen roll, just nu är jag bara glad över att kunna cykla till henne när jag vill. Ringa kan jag alltid göra men som för några veckor sedan... var ganska ledsen så jag ringde Emelie, hon satt i bilen. Vem tror ni knackar på några få minuter senare? Världens bästa.

 

Tack vare det fantastiskt fina vädret vi haft i Umeå idag kunde dagen spenderas utomhus. Cyklade till Emelie. Vi låg i varsin solstol ett bra tag, pratade om allt och ingenting som vanligt. Sjukt vad tiden flyter på när vi ses. Hem för middag osv. men tog ju bara några timmar innan vi sågs igen, haha. 19.40 hade jag henne knackandes på min dörr. Blev en powerwalk i kvällssolen. 5 km blev det. (haha, Emelie du fattar... )

 

Tog lite ledigt från bloggen under helgen. Kände att det var nödvändigt för att få inspirationen tillbaka. 

 

Har inte sådär jättemycket intressant att berätta. Det skulle i sådana fall vara om Otis, vår stjärna! För er som är intresserade - fortsätt läs.

I onsdags var vi som ni vet hos Otis uppfödare (läs några inlägg ner) vilket gick superbra. Över förväntan faktiskt. Bestämdes då att han ska på utställning för första gången 2 september i Vännäs. I förrgår, lördags med andra ord, åkte vi ut till hans uppfödare ännu en gång. Denna gång för att dom skulle visa oss hur vi ska göra. Vem som ska springa med Otis i ringen osv? Petter. Främst för att jag inte kan springa pga. mitt knä. Kan och kan... kan väl om jag vill men då får jag dras med smärta och andra otrevligheter. En annan del som även gör att Petter kommer vara den som springer med Otis är min brist på koncentration. Tänk er att vara på utställning för första gången. Massa hundar, mycket folk, information och nya intryck hela tiden. Jag skulle bli så förvirrad att jag inte skulle veta vad jag skulle göra. Hjärnan får helt enkelt för många intryck för att jag ska kunna sortera dom. Därför känns det bäst att Petter får börja. Om kanske några gånger eller något år att jag vill prova men inte just nu. Vill hellre vara med och se hur det går till så jag kanske en dag också kan vara med i ringen.

 

Men det betyder inte att det bara är Petter och Otis som tävlar. Jag kommer självklart träna Otis här hemma eftersom jag ofta är hemma på dagarna. Uppfödaren sa att vi ska träna 3 minuter varje dag fram tills utställningen. Vi fick även låna ett utsällningskoppel och en sak där man her fast nummerlappen. Så snällt!

Det vi måste öva på mest är att Otis inte får sätta sig. Han har alltid gjort det när han tror han ska få något/ska få något/får mat osv. Så det måste vi träna bort. Men redan i lördags såg vi förbättring efter bara några få minuter.

 

Något som var väldigt roligt att få höra var att uppfödarna tycker han springer/travar (vad säger man?) väldigt fint. Han har jättebra linjer och bra benstomme men kan lägga på sig något kg till. "Räkna med 10 kg till" sa de. Haha ja, så det är bara vänta sig att vår kille kommer väga 10 kg till. Men det hade jag förväntat mig då han inte ens är ett år och absolut inte växt klart som man ser. Mest glad och lycklig blev jag när mannen sa "Han är nog den snyggaste svarta hanen vi fått!". What! Jag fick minst sagt en liten chock. Även om jag och alla tycker han är jättesnygg och fin så betyder det ju extra mycket när uppfödarna säger så. Dom har haft uppfödning i 42 år så ni kan ju bara föreställa er hur många svarta hanar dom fött upp... otroligt.

 

Är så enormt glad och tacksam över att hans uppfödare vill hjälpa oss. Vi hade inte förväntat oss något sådant men för dom är det är självklarhet. Utan att ens behöva fråga är dom villig att hjälpa. Berättar hur en utställning går till, berömmer Otis, tycker vi har skött Otis hur bra som helst. Just det. Hon frågade oss om han alltid varit såhär harmonisk? Ja... det har han nog, svarade vi. Vi som tycker han kan vara lite vild ibland men jämfört med andra labbar är han nog inte så vild, haha. Han är helt enkelt en tonåring! Hon sa även att han har en gammal själ. Åh. Gubben våran. Det tycker jag stämmer. Sen att dom redan nämde att han borde få para sig med en av deras hundar som är från USA och champion är en annan historia som kommer längre fram....... ;)

 

Jobb igen. Som vanligt 07-07. Ni vet vars jag spenderar min fredagsmorgon, dag, kväll och natt. Även en bit av lördagsmorgonen.

 

 

Ikväll har vi varit hos denna sötnos. Charmigaste killen! Petters systerson (han blir alltså morbror åt honom) fyller 1 år idag!

 

 

Pirret i magen som jag hade igårkväll var enormt. Vad skulle dom säga? Har vi gjort något fel? Vad tycker dom? Alla möjliga frågor snurrade runt i både mitt och Petters huvud. Vi var i bilen på väg till Otis uppfödare. Tänkte och sa att det kommer säkert kännas jättebra på hemvägen men det hjälper ju inte när man är lite nervös och pirrig inför mötet. Oavsett vad dom skulle säga är han finast i våra ögon.

 

När vi parkerat bilen på gården ser vi en till bil som står där med öppen baklucka. Tänkte inte så mycket på det utan knackade på dörren. Ut kom Otis uppfödare samt en annan labradorägare som visade sig vara ägaren till en av Otis bröder!! Så himla roligt. Hade ingen aning om att han också skulle vara där så det var en rolig överraskning. Innan vi tog ut Otis kikade jag in i ägarens baklucka. OH! Det såg verkligen exakt ut som Otis! Visst att labradorer kan vara lik varandra men man såg verkligen att dom var bröder. Så fruktansvärt lika i ansiktet. När vi sedan tog ut båda hundarna så dom fick hälsa på varandra såg man att dom var ganska olika i kroppen. Otis var lägre jämfört med hans bror och liiite smalare. Svårt att förklara skillnaden men man såg den direkt.

Mötet mellan bröderna gick helt okej. Jag var ju lite nervös innan att Otis skulle vara för lekfull och busig men det är naturligt. Fast ändå kan han vara lite väl framåt ibland men nu fick jag för första gången se Otis lägga sig på marken, undergiven. Eftersom Otis bror direkt flög på Otis och reste ragg blev Otis lite försiktig men absolut inte rädd. Hundarna var ju tvungen att känna av varandra, nosa på varandra och hälsa såklart. Kändes dock skönt att det inte var Otis som var lite "vild" utan att han skötte sig utmärkt. Han var bara glad och ville busa. Hans bror var också glad, viftade på svansen hela tiden men var ändå mer på så att säga. Till slut sa uppfödaren till ägaren hur han skulle säga åt sin hund. 

 

Efter en stund la vi hundarna i bilen medans vi andra satte oss för att fika samt prata. Så trevligt! Dom tyckte verkligen att vi har skött Otis bra och jag tappade till slut räkningen över hur många gånger dom sa positiva saker om honom. Uppfödarna tyckte han var såååå fin. Ja, till och med ordet UTMÄRKT sades. Kändes verkligen som en lättnad på ett sätt. Dom har ju haft uppfödning i 42 (!!) år så dom vet verkligen vad dom håller på med, det märks direkt. Att vi ska ställa ut Otis tyckte dom absolut att vi ska göra. Dock är Otis bror inte redo för det än, men jag hoppas på att få se honom på någon utställning i framtiden också!

 

I bilen på väg hem. Slutade med att vi ska fara till Otis uppfödare 2 gånger i veckan fram till utställningen. Detta eftersom vi aldrig har ställt ut honom förut så både jag och Petter ska få lära oss, och självklart Otis. Så han ska få busa järnet med deras labbar när vi åker dit på lördag så han är trött efteråt när vi ska lära oss och honom hur det går till. Hon skulle även klippa svansen på honom. Så lycklig jag kände mig i bilen på väg hem! Att uppfödarna verkligen vill hjälpa utan att man ens behöver fråga och angangerar sig. Inte nog med det. Vi ska även börja träna viltspår med Otis! Uppfödaren ska ha en grupp och träna med så hon frågade om vi ville vara med, vilket vi självklart ville. Det pratade vi om redan när vi köpte Otis, att viltspår är något vi skulle vara intresserade av. Roligt för Otis också då han är fantastiskt duktig på att använda sin nos.

 

Herregud vad mycket jag har skrivit på bara några få minuter. Nu måste jag sluta, haha.

 

 

Här hemma har jag varit effektiv fast jag bara varit vaken i 2 timmar. Började tvätta kl 07, gett Otis mat och gått ut med honom, ner i tvättis igen, gick på affärn för att köpa toapapper och tvättmedel. Toapapper skulle Petter köpa på vägen hem från jobbet igår men glömde. Så då skulle vi köpa när vi for till Otis uppfödare på kvällen. Såklart glömde vi då också. Man behöver ju liksom toapapper... haha. Insåg även att tvättmedlet inte skulle räcka till alla tvättar så passade på att köpa det med.

 

Berättar om kvällen igår lite senare, nu måste jag ner i tvättis igen. 

 

 

Ikväll ska vi göra något vi aldrig gjort sedan Otis kom till oss. Vi ska åka till hans uppfödare! Dom vill kolla hur han ser ut osv. för eventuell utställning eller vad det var. Får helt enkelt se när vi kommer dit, men roligt ska det bli i alla fall. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Pirrar i magen på ett bra sätt fast samtidigt är det spännande vad dom kommer säga och tycka om honom...

En annan sak som är väldigt roligt är att dom har hans mamma och 2 av hans syskon. Haha kan bara föreställa mig hur lycklig och glad vår kille kommer bli när han får träffa deras hundar, om han får träffa dom ens. 

 

Självklart är han vår och vi har gjort så bra vi kunnat tycker jag, sen får väl andra tycka vad dom vill. Ska bli kul att höra vad uppfödaren säger om honom. Även ett perfekt tillfälle att fråga dom om vi har några frågor eller funderingar. En sak jag ska ta upp är i alla fall om dom har något bra tips eller förslag på vad vi kan göra så han slutar hoppa. Varje gång någon kommer hit blir han så enormt glad att han hoppar, vilket vi absolut inte vill. Jag tycker ändå att han blir bättre och bättre på att inte hoppa men det händer nästan hela tiden ändå. Men aldrig annars, bara när man kommer in genom ytterdörren. Labradorer ska ju vara spontan i kontakten, framåt och glada men aldrig att han ska hoppa för det.

 

Nä, nu ska jag sluta skriva i en rasande fart och istället bege mig ut mot bilen. Önska oss lycka till. Pirr pirr, nervös.

 

 

Tackar och bockar för att det finns lactrase tabletter att ta ibland. 

 

 

Slutade jobba kl 07 så känner mig en aning seg. Men såhär mitt i veckan tänkte jag ändra på det. Måste tusan komma igång med träningen igen. Framför allt för mitt knä men även för mitt välmående. Har ett gymkort som bara står och drar pengar utan att jag ens går dit. Fy.

 

Så ja. Gissa vad jag ska göra om nån timme? JAPP, gymmet here I come!

 

 

Nu ska vi sticka iväg till stan för att gå på bio. Gissa vad vi ska se......... BATMAN såklart! Hoppas verkligen den är så dunderbra som alla säger.

 

 

 

Detta åt vi i lördags när min svärmor gifte sig. Behöver jag ens nämna hur grymt gott det var?! Helt fantastiskt.

Önskar man kunde få detta vilken dag man ville men antar man behöver variation också. Idag blir det kyckling här hemma.

 

 

 

Bilderfrån igår när vi tog en cykeltur på landet. Eller för att vara ärlig, en cykeltur till häggströms. Haha! Häggströms är en klädbutik för er som inte vet. Mitt ute på landet men med kläder från märken som vila mm. Hittade 2 tröjor som fick följa med hem. 

 

Slutade jobbet kl 07 och har sedan dess rört på mig så nu tänkte jag slappa en stund i soffan. Måste ju återfå lite krafter!

 

 

Har varit på minst sagt trevligheter sedan igår. Petters mamma gifte sig!!!!! ❤

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade en sååå rolig dag på liseberg när vi var i Göteborg för 2 veckor sedan. Blev inte så många kort, bara några med mobilerna. Måste be Petter föra över de han har tagit så jag också får dom på datorn. Kul att ha! Började med att åka balder (såklart!) och sen var vi dumma nog att åka vaddennuheter... när man sitter i en gummiring och åker i en "flod" med vatten. Lätt att vara efterklok! Självklart blev vi sjöblöta och jag blev grinig. Hade jeans på mig som aldrig skulle torka, Petters jeans var bättre dom torkade hyffsat fort. Så direkt när vi åkt den gick vi tillbaka till stan för att köpa byxor åt mig, haha. Köpte ett par vanliga svarta på H&M för 149:- så det var ju i alla fall en bra anledning till att köpa nya byxor. ;) Nä skämt åt sido så var vi väldigt less.

 

På vägen tillbaka stannade vi och köpte hamburgare. Våra magar skrek efter mat då vi hade gått så långt på så kort tid. Vi var på liseberg när dom öppnade kl 11. Väl tillbaka på liseberg hade vi en underbart rolig dag! Vi var inte hemma förrän 22-tiden.

 

Och ja, jag åkte lisebergshjulet. Fy och fan på ren svenska. Vi fick hoppa på bland dom första vilket resulterade i att vi fick åka högre, högre och högre eftersom folk som skulle på efter oss var tvungen att hoppa in någonstans såklart. Usch. När hjulet väl började gå var det inte bara ett varv som jag trodde?! Utan typ 3 om jag inte minns fel. Svettades som en gris och sa 38562986 gånger att jag kommer dö. Givetvis sitter jag här så allt gick bra men det var inte roligt i början. Men jag blev faktiskt mindre rädd ju längre jag satt där. Kunde nästan till och med njuta av utsikten sista varvet. :) Om jag skulle åka den igen? JA!

 

 

 

 

 

 

 

 

Kan ni förstå att vi redan är inne på dag 3 i augusti? Jag kan inte ens förstå att det är augusti.

Här ovan ser ni i alla fall ett par bilder från sommarens höjdpunkter! Men än är sommaren inte slut!

 

Mornin' people!

 

 

 

 

Åh, idag är en riktig kanondag! Mamma brukar ju vara här i Umeå en hel del men idag kommer hon inte själv... mormor kommer också! Vad jag längtar. Hon var ner hit förra sommaren när dom hade en överraskningsmiddag för mig men hon såg aldrig min och Petters lägenhet. Då bodde vi ju i den förra som inte var så mycket att se om man jämför med den som vi bor i nu. Jag & Petter ska ta hand om momme hela dagen. Eller ta hand om lät lite fel, men rå om henne medans mamma och de andra fixar inför morgondagen.

 

 

 

Härlig dag. Gjorde ett ärende på stan, sen lunch med mina andra halva. Mys! Mötte sedan upp Emelie för en fika, mumsmums. När jag kom hem for jag och Petter till affärn för att handla dagens middag. Vi får besök ikväll, kul!

 

Haha först lunch, sen fika och till middag blir det inbakad fläskfilé...... + snacks. Tror inte jag kommer vara hungrig innan jag lägger mig!