Haha okej vet inte vad som hände men ser ut som jag är blekare än ett lik och har porslinshy.

Men jag lovar, jag är en livs levande människa! Har inte sådär vitt hår, är sådär blek eller sådär felfri hy. ;) Tagen med mobilen.

 

Tog i alla fall bilden igår just innan jag och Petter åkte till hans familj för att äta en supergod middag. Mums gånger tusen! Blev glass till efterrätt, inte alltid man blir bortbjuden mitt i veckan på sådana festligheter. Trevligt! Skönt att få ett litet avbrott i vardagen. Vid 21-tiden åkte jag, Petter och hans bror André till gymmet för att ja, träna såklart haha. Dock var jag inte sådär jättetaggad men gick väl helt okej. Körde lite kondition och sen mage. Problemet är bara att det är så himla tråkigt att mestadels bara kunna köra olika former av sit-ups. En maskin var trasig, den andra måste man stå på knä på och många andra övingar är också för belastande för mitt knä. (För er som inte vet opererade jag knät 2 gånger förra året).

Nåja, jag ska vara glad att jag for på gymmet (har typ tränar 1 gång på hela sommaren) och körde drygt en timme i alla fall. Roligt att jag och Petter tränar på samma gym, man peppar varandra på ett helt annat sätt. Även om vi inte tränar tillsammans när vi är där samtidigt så blir man mer motiverad att träna när ens sambo också gör det. Skadar ju inte heller att Petter alltid kör bil dit så då kan jag åka med honom både dit och hem.... ;) Ett plus är också att Petter kan så mycket mer om träning än vad jag kan så det känns skönt att kunna fråga honom när vi är där. Till exempel vilka övingar som är bra om jag vill träna en viss muskelgrupp osv. Ja, ni förstår nog hur jag menar. Ska verkligen försöka komma igång med träningen på allvar nu. På sommaren tycker jag inte det är roligt att vara på gymmet, har för mycket andra roliga saker att göra än vara inomhus, haha. Men det är ju ingen myt att man mår bättre, får bättre kondition, blir gladare och orkar mer utav träning.

 

Så nu när sommaren börjar lida mot sitt slut ska det bli lite ändring på saker och ting! Bland annat träningen men även mitt enorma sockerberoende. Kommande månad har jag bestämt mig för att inte köpa något godis. Dels för att spara pengar men även för jag inte mår bra av det. Har varit sockerberoende så länge jag kan minnas och jag känner att jag nåt långt över gränsen. För drygt 2 år sedan (när jag fick min diagnos och började med medicin) var första gången jag själv lyckades dra ner på godiset och inte kände samma sug som jag ALLTID annars gjort. Och nej, det är inte bara att sluta för er som inte vet hur det är. Det handlar om så mycket mer. Att jag ska sluta/dra ner på godis har inte något att göra med vikt, hur jag ser ut eller så. Det handlar om hur mycket skit det finns i godis och med dom mängderna jag har ätit/äter vill jag inte ens veta hur min kropp mår inombords... usch. Det är pinsamt och jag skäms för vilket kontroll godis har över mig. Det är långt ifrån hälsosamt men jag har insett att det inte är något att skämmas för. Det finns en anledning varför och den är lång men en utav sakerna det handlar om är att godis gav mig en kick under alla år - omedvetet. Tillbaka för ca 2 år sedan. Jag fick en förklaring till varför jag mådde som jag gjorde. Att skolan inte fungerade, varför jag kände mig så frånvarande fast jag var närvarande. Till nästan allt fick jag en förklaring. Fick en självinsikt som jag inte haft förut, men medicin var nog det som hjälpte mest mot sötsuget. Utan att jag tänkte på det i början var jag inte lika sugen på godis. Kände inte att "åh vad gott det skulle vara!!" eller något liknande. Visst, jag vet att medicinen kan ta bort hungerkänslor och det gjorde den ett kort tag för mig men sedan kom den tillbaka. Sedan en tid tillbaka (kanske vintras/våras) har jag nu insett att mitt sockerberoende är tillbaka. Det kanske aldrig riktigt lämnade mig och kanske kommer det i perioder men när jag själv inser att jag måste göra något åt detta NU så är det illa. Det kanske inte låter så allvarligt eller viktigt men för mig handlar det om att må bra. Som det är nu har sockerberoendet kontroll över mig. Det är hemskt. Nästan som när jag var liten. Jag gömde tomma godispåsar i mitt rum så inte mamma skulle se dom i soporna (för det var ju bara vardag... inte lördag). Men såklart hittade hon dom även om jag inte förstod det när jag var liten.

 

Hur som helst. Det var då. Nu är nu och jag måste ändra på det här. Kommer skriva en bok om jag inte slutar skriva, tänkte engetligen bara skriva hej, det här gjorde jag igår, tjing. Typ. Haha.

Jag måste ändra tankesätt. Stoppa mig själv. Hur dramatiskt det än låter så är det sant. Jag kan inte vänta en dag till, jag måste sluta idag. Får säkert räkna med abstinens kommande dagar/veckor. Läste dessutom att det tar ca 18 månader för hjärnan att komma tillbaka till en "normal" balanstjosan. Kommer inte exakt ihåg vad det stod. Blir inte förvånad om jag kommer vara sur, lättretlig, irriterad, ledsen, arg eller lite nedstämd. Inte heller om jag får huvudvärk eller sådana saker. Jag hoppas jag klarar det. Jag ska klara detta. Jag gjorde det en gång, jag kan göra det igen. Det gäller bara att vara fokuserad, tänka positivt och främst av allt - inte falla dit igen.