Tog lite ledigt från bloggen under helgen. Kände att det var nödvändigt för att få inspirationen tillbaka. 

 

Har inte sådär jättemycket intressant att berätta. Det skulle i sådana fall vara om Otis, vår stjärna! För er som är intresserade - fortsätt läs.

I onsdags var vi som ni vet hos Otis uppfödare (läs några inlägg ner) vilket gick superbra. Över förväntan faktiskt. Bestämdes då att han ska på utställning för första gången 2 september i Vännäs. I förrgår, lördags med andra ord, åkte vi ut till hans uppfödare ännu en gång. Denna gång för att dom skulle visa oss hur vi ska göra. Vem som ska springa med Otis i ringen osv? Petter. Främst för att jag inte kan springa pga. mitt knä. Kan och kan... kan väl om jag vill men då får jag dras med smärta och andra otrevligheter. En annan del som även gör att Petter kommer vara den som springer med Otis är min brist på koncentration. Tänk er att vara på utställning för första gången. Massa hundar, mycket folk, information och nya intryck hela tiden. Jag skulle bli så förvirrad att jag inte skulle veta vad jag skulle göra. Hjärnan får helt enkelt för många intryck för att jag ska kunna sortera dom. Därför känns det bäst att Petter får börja. Om kanske några gånger eller något år att jag vill prova men inte just nu. Vill hellre vara med och se hur det går till så jag kanske en dag också kan vara med i ringen.

 

Men det betyder inte att det bara är Petter och Otis som tävlar. Jag kommer självklart träna Otis här hemma eftersom jag ofta är hemma på dagarna. Uppfödaren sa att vi ska träna 3 minuter varje dag fram tills utställningen. Vi fick även låna ett utsällningskoppel och en sak där man her fast nummerlappen. Så snällt!

Det vi måste öva på mest är att Otis inte får sätta sig. Han har alltid gjort det när han tror han ska få något/ska få något/får mat osv. Så det måste vi träna bort. Men redan i lördags såg vi förbättring efter bara några få minuter.

 

Något som var väldigt roligt att få höra var att uppfödarna tycker han springer/travar (vad säger man?) väldigt fint. Han har jättebra linjer och bra benstomme men kan lägga på sig något kg till. "Räkna med 10 kg till" sa de. Haha ja, så det är bara vänta sig att vår kille kommer väga 10 kg till. Men det hade jag förväntat mig då han inte ens är ett år och absolut inte växt klart som man ser. Mest glad och lycklig blev jag när mannen sa "Han är nog den snyggaste svarta hanen vi fått!". What! Jag fick minst sagt en liten chock. Även om jag och alla tycker han är jättesnygg och fin så betyder det ju extra mycket när uppfödarna säger så. Dom har haft uppfödning i 42 år så ni kan ju bara föreställa er hur många svarta hanar dom fött upp... otroligt.

 

Är så enormt glad och tacksam över att hans uppfödare vill hjälpa oss. Vi hade inte förväntat oss något sådant men för dom är det är självklarhet. Utan att ens behöva fråga är dom villig att hjälpa. Berättar hur en utställning går till, berömmer Otis, tycker vi har skött Otis hur bra som helst. Just det. Hon frågade oss om han alltid varit såhär harmonisk? Ja... det har han nog, svarade vi. Vi som tycker han kan vara lite vild ibland men jämfört med andra labbar är han nog inte så vild, haha. Han är helt enkelt en tonåring! Hon sa även att han har en gammal själ. Åh. Gubben våran. Det tycker jag stämmer. Sen att dom redan nämde att han borde få para sig med en av deras hundar som är från USA och champion är en annan historia som kommer längre fram....... ;)