Måndag. Oh det pirrar i hela kroppen när jag tänker på att det bara är en vecka kvar. EN VECKA! Tills vad, undrar ni säkert. Tills jag börjar skolan. Äntligen ska jag börja studera på komvux för att till slut kunna få min gymnasieexamen.

 

Beroende på hur många poäng jag läser varje termin kan det ta allt från 1,5 år till 2,5 år. 400 poäng per termin behövs för att det ska räknas som heltid vilket är det jag kommer läsa. Troligtvis.. tyvärr strular det med mina kurser. Kortfattat. Jag ska läsa svenska 2b, samhällskunskap 1b som klassrumskurser (vanliga kurser). Det fanns inga andra klassrumskurser jag kunde läsa eftersom dom krockade med de två jag redan valt. Så då bestämde jag tillsammans med min studievägledare att jag ska läsa engelska 7 på närdistans och naturkunskap på kvällstid. I juni fick jag veta att den sitsnämda ställs in i höst så det sket sig. Valde då en kurs som heter information och kommunikation på närdistans.

 

Närdistans är inte som distans. Då man läser på närdistans så har man ungefär en lektion i veckan då man träffar läraren, får handledning, har redovisnar osv. Som jag har förstått det i alla fall. Självklart skulle det krocka igen med mina kurser. Nu har det visat sig att engelskan och info kursen är exakt samma tid och samma dag. Suck! Så irriterande. Även fast jag fått information om att när man läser på närdistans ska det inte vara ett problem att kurserna krockar utan det går alltid lösa. Imorgon ska min studievägledare kolla upp det där ordentligt.

 

Enligt mig finns det två alternativ. Antingen väljer jag bort info kursen och läser 300 poäng denna termin. Eller så väljer jag en annan kurs. Men blir det så kommer jag välja första alternativet. Allt för många gånger har det strulat i skolan för mig och denna gång vill jag få en bra början med ordning och reda. Hellre läser jag 75% än håller på byta kurser. Då kanske jag hamnar efter i en kurs direkt från början vilket resulterar i att jag blir stressad, börjar må dåligt och till slut blir allt pannkaka.

 

Jag vägrar ha det som förut. Nu vet jag vad jag behöver, vad jag mår bäst av och jag får se till att ordna det!

 

Jag längtar faktiskt till skolan. En ny början. Ny skola. Nya vänner. Nya lärare. Ett vitt blankt papper redo för sitt första kapitel.

 

För en vecka sedan åkte jag och Otis upp till Skellefteå för att bosätta sig hos min mor några dagar. Hade det så mysigt! Gick på stan, fikade, besökte min mosters stuga, hälsade på min faster med mera. I söndags kom Petter och stannade tills måndag då vi alla tre åkte hem till Umeå. Hann bara vara hemma någon timme innan jag fick hoppa in på jobbet.

 

Idag har jag fixat och trixat här hemma. Allt från städning till inredning. När jag blir impulsiv så blir jag det till 100%! Vilket nu resluterade i en trött Mickan. Ska lägga mig i soffan en stund för att samla krafter. Sedan åter till att fixa, hihi.

 

 

Tänk att det 3 månader sedan jag skrev något sist. Inte för att något speciellt hände men jag tycker inte det kändes värt att skriva/lägga ut bilder när det blev mer utav ett krav än roligt. Svårt att minnas allting som hänt på 3 månader men i inlägg framöver lär det bli en hel del tillbakablickar.

 

Självklart har jag inte så många läsare kvar som kikar in dagligen men antalet är inte det viktiga. Jag hoppas bara ni, precis som jag, känner sig glad över att jag hittat tillbaka till lusten att skriva. Kärlek till er! 

 

2 veckor sedan sist. Har nästan, men bara nästan, glömt bort bloggen. Livet har så mycket annat att erbjuda så jag har valt att inte sitta så mycket vid datorn. Har säkert hänt mycket och samtidigt ingenting på 2 veckor.

 

Började måndagen för 2 veckor sedan med att bli förkyld. Låg helt däckad i 2 dagar men sedan var jag på bättringsvägen. Tränade fre, lör och sön. Måndag för en vecka sedan började som vanligt men vid lunchtid fick jag helt plötsligt FRUKTANSVÄRT ont vid skulderbladet. Kändes som en låsning, kunde knappt röra armen och nacken.. ja det kändes som en hemsk nackspärr. Fick tid hos en naprapat 16.30 - tacka för det! Han utförde mirakel, haha. Han tryckte och hade sig men ville att jag skulle komma tillbaka nästa måndag, alltså idag.

 

Var där idag på förmiddagen och nu är jag nog "botad". Förra gången sa han att jag har väldigt många låsningar mellan nacken och skulderbladet.. inte konstigt att det till slut blev som det blev. Dock var detta på höger sida men det är på vänster sida av nacken jag alltid är spänd, men allt hänger ju ihop. Inge roligt att jag alltid har ont där i alla fall, mer eller mindre. Man riktigt ser hur det ofta är en "bulle" där. Känner mig som en gammal tant med massa värk! Nu får det vara nog :)

 

Har inte tränat ordentligt på 2 veckor... visst har jag tränat (varit på gymmet) men har inte kört mitt vanliga träningschema. Har knappt kört nån styrka pga nacken och ryggen men idag ska jag börja lite försiktigt tänkte jag. Det är ju bra att hålla igång, jag får ju inte bli för stillasittande och stel heller. Fast det är nog ingen risk, så hyper som jag är ibland. Springer runt och städar, går ut med Otis, tränar, plockar undan, rensar. Hittar alltid nåt att göra. Men det är ju då det är skönt att kunna slänga sig i soffan på kvällen!

 

 

 

Har ni smakat granola? Så himla gott! Jag har provat denna smak men den är en favorit i skafferiet vårt. Brukar ha den i både yoghurt och kesella. Extra gott när man blandar i bär.

 

Nästan 2 veckor sedan sist, har varit lite upp och ner i humöret/känslorna/huvudet. Mycket beroende på min ADD och stress. Något jag lärt mig senaste åren är att när samhällets förväntningar blir för stora så orkar inte min kropp. Med min vilja och envishet kommer jag långt men jag glömmer ofta att känna efter men framför allt att våga lita på min magkänsla. Det låter så fel när jag säger "jag orkar inte" även om så är fallet. Jag orkar inte all press. Mycket är pga min skolgång. Eftersom jag ska plugga till hösten (läsa in gymnasiet) rivs gamla sår upp. Skolan borde innebära så många positiva saker men för mig har den präglats av mestadels negativa ting. Orkar inte dra upp allting som varit under alla år men ni som känner mig vet.

 

Jag har träffat en studievägledare 3 gånger senaste veckorna vilket varit skönt. Jag behöver få hjälp med många saker inom skolan hur svårt det än är att inse det för mig själv. Jag är 22 år och har inte en gymnasieexamen, bara att ha det hängde över sig är stor. Längtar ändå till skolan. En nystart tredje gången gillt. Ny skola. Komvux. Mer seriöst än gymnasiet. Nya vänner. Ny miljö. Ny vardag. Rädslan finns inom mig fast jag försöker vara stark. Måste vara stark. Denna gången ska jag klara det, inget annat finns på kartan.

 

Förra helgen kom bakslaget. Har nog aldrig varit så rädd för mig själv. Panikångest. Jag har extrem spindelfobi så jag har fått det några gånger förut men aldrig som i lördags. Då var det inte för någon jävla spindel, då var det för att jag inte orkade. Min kropp orkade inte. Försöker att leva upp till samhällets krav fungerar inte för mig. Behöver gå min egen väg för att lyckas. Hitta genvägar när saker inte blir som man tänkt sig. Annars blir det som förra helgen. La mig i sängen redan 21.30 (på en lördag!), tårarna började rinna. Brydde mig inte om någonting annat än att jag bara ville vara där - just då. I sängen. Sova i minst en månad. Energinivån var inte på noll, den var på minus. Kände hur ångesten växte inom mig. Hur jag sen började få panik. Kvävningskänslor. Trodde jag höll på dö. Varenda muskel i kroppen spände sig. Hade täcket i mina händer och kramade så hårt jag kunde. Funderade om detta var slutet. Slutet på allt. Jag kan inte ens förstå att jag sitter här och skriver detta som varenda människa på denna jord kan läsa. Men jag känner att jag vill, jag behöver skriva av mig. Känns som en slags terapi. Jag vill dela med mig. Kanske finns det någon som känner igen sig. Det sista jag vill är att någon känner sig ensam och inte tror att någon förstår. Jag förstår. 

 

För att jag ska må så bra som möjligt behövs många viktiga faktorer. Speciellt till hösten. Jag måste må bra för att skolgången ska fungera, annars blir det bara som förut - och det tänker jag inte låta hända. Aldrig någonsin. Det är nu eller aldrig. Jag vill detta.

 

På onsdag ska jag träffa studievägledaren och då besluta vilka kurser jag ska läsa samt att han ska hjälpa mig med ansökan. Förvirring är bara förnamnet. Känner mig både glad och ledsen på samma gång. Det som är mest jobbigt egentligen är att det är för många saker som ska göras. Kontroll tycker jag om att ha. När jag vet hur jag ska göra och när. Vet jag inte det faller världen samman bit för bit och ibland hela världen samtidigt, som förra helgen.

 

Det kommer krävas mycket. Jag & Petter kommer nog testas på vårt förhållande som aldrig förut. Han jobbar 07-16 och jag kommer studera vilket betyder att jag inte är ledig på samma sätt som honom när skolan är slut. Med mina koncentrationssvårigheter vet jag inte ännu hur det kommer gå men att det ska gå det vet jag. En utmaning minst sagt men jag är redo för att ta den.

 

Fick ett rosa påskägg av mamma och ett gulligt med påskmotiv av hennes karl i torsdags. Hihi! Man blir som barn på nytt.

Fast då har jag heller inte riktigt insett att jag är 22 år... 

 

 

Jag, Petter och Otis har spenderat tiden hos Petters farmor och farfar tillsammans med några andra släktingar. Är alltid skönt att komma ifrån storstoadspulsen för en stund. Känna lugnet, höra tystnaden och andas frisk luft. Man kan inte gå miste om att de bor ute på landet... när vi kom dit i fredags fick vi höra att Petters farfar samma dag hade sett Junsele-vargen gått på vägen utanför deras hus?! Riktigt obehagligt tyckte jag. Men den hade nog hunnit en bit när vi kom dit fast det finns ju björnar och gud vet allt där i skogen runt omkring haha. 

 

En dag tog vi skotern och pulkan ut till en stor sjö där vi pimplade, grillade korv och njöt av solens närvaro. Livet! Bilden här ovan är tagen ute på isen. Otis fick springa lös hela dagen vilket han tyckte var superkul såklart. Han fick även åka pulka för första gången! En pulka/kälke som man har bakom skotern ni vet. Inte en pulka man åker utför med, haha. Jag och Otis satt själv i den. Först satt han bredvid mig, jag höll kort koppel och en arm runt honom. Åkte bara någon minut innan vi skulle svänga höger men då hoppade Otis över mig och var på väg att hoppa ur.. han ville fortsätta rakt fram på spåret vi hade kört. Så tokigt. Men vi körde ju inte så fort och speciellt inte i svängen så det var absolut ingen fara. Vi stannade direkt och istället fick Otis ligga nere på golvet mellan mina ben. Då gick det toppen! Vi gjorde nog fel från början, han borde legat där direkt. Lätt att vara efterklok.

 

Resten av färden var han inte alls orolig, tvärtom. Han låg så tryggt och bra att han faktiskt höll på somna. Vi har även tränat inkallning bakom huset. Där finns en stor åker (som naturligtvis är täckt av snö nu) som var perfekt att träna på. Ska inte säga att Otis varit dålig på inkallning mycket beror nog på mig och Petter. Ofta när vi haft Otis lös och ska ropa på honom vill han inte komma eftersom han förknippar det med att vi ska fara hem, åka bil  hem eller gå inomhus. Så under helgen har vi tränat korta stunder på åkern genom att kalla på honom och när han kommer berömmer vi direkt genom rösten eller godis. Men inte godis varje gång utan ungefär varannan. Vi tog inte honom i koppel utan lät honom bara komma till oss och sedan fick han springa igen. Bara på en dag gick det mycket bättre!! Så roligt att se framgång :) 

 

Oj vad jag skriver. Märks att jag inte bloggat på ett tag tror jag.

Ska försöka bli bättre på det. 

 

Lite dålig uppdatering senaste dagarna. Vi är i alla fall på hemmaplan och har (tyvärr) lämnat alla hundar. Känns väldigt tomt. Men ändå skönt att vara tillbaka i stan. Kan gå på affären om vi har slut mjölk istället för att ringa Petter och be honom köpa efter jobbet, haha. Vilka i-landsproblem man kan ha! Nämen det var så himla roligt att få ta hand om kenneln och få rå om alla valpar, jag saknar Sune... han är som Otis. Märks att dom är halvsyskon. Skär lite i hjärtat när jag tänker på honom och hur fint han hade passat här hos oss. En vacker dag ska Otis få en liten kamrat men den dagen får vänta.

 

Har druckit varm oboy och ätit en macka plus apelsin såhär på kvällskvisten. Älskar kvällsfika! Älskar frukost, haha ja jag älskar mat helt enkelt. Tillsammans med Glee så kan det inte bli annat än bra. Petter sover, kanske borde sova jag med men nu lockar American Idol... inte lätt när man följer många serier. ;)

 

 

 

 

 

 

Busfrön. ♥

 

Inte så bra kort eller bra skärpa men ville bara visa er hur enormt söta valparna är. När dom busar ska dom ofta försöka ta en leksak som någon annan valp har. På första bilden ser ni en lång orm, ibland är dom tre eller fyra stycken som kommer springandes med den i munnen. Haha!

 

Hundarna som är utomhus har mestadels varit inne i hundhuset idag. Det är mulet och blåser som attan.

Gårdagen var trevligare, då hade vi solsken hela dagen! 

 

 

Om ni bara visste vad jag gör just nu. Jag & Petter befinner oss sedan kl 08 ute på landet i ett litet hus. Ägarna till huset är Otis uppfödare och dom är på väg till fjällen där de ska vara tills nästa lördag. Vi ska med andra ord få ta hand om deras kennel i en hel vecka!! Helt sjukt. Helt underbart. På bilden ser ni några av valparna, dom har 5 stycken. En tik och fyra hanar kvar. Från början var det 9 stycken men 4 har fått nya hem, dom är ju 2,5 månad så. 

 

Åh vad mycket roligt jag har att skriva om detta! Just nu är det bara jag och Petter i vardagsrummet, valparna och 2 vuxna hundar är inomhus men i... ja vi kan kalla det hundrummet. Utomhus finns ett litet hus som är hundarnas plus hundgårdar så dom kan springa ut och in när dom vill. Otis har dock inte fattat grejen än. Han är nog fortfarande lite överraskad att få vara i hundgård med en annan hund och i hundgården bredvid är hans mor och syster, hihi. Totalt är det alltså 5 valpar (som är Otis halvsyskon, dom har samma mamma) och 6 vuxna hundar vi tar hand om. Alla valpar har inte namn ännu men dom vuxna heter Bonnie, Fanny, Tösen, Sally, Joy och sist men inte minst bland alla damer vår Otis.

 

Systekameran är givetvis med så jag kommer säkert lägga upp bilder under veckan som går så håll utkik!

 

Ikväll ska jag och Petter äta tacos och mysa framför tvn och såklart med lite hundar då och då!! :) 

 

 

Solen håller på leta sig fram, dock verkar molnen dominera... med tanke på vilket snöoväder vi hade hela gårdagen hade det varit trevligt med lite sol - tack! Men man ska väl inte klaga, finns värre saker här i världen. 

 

Egentligen skulle jag inte alls varit hemma i helgen utan istället varit uppe i Piteå tillsammans med Otis uppfödare och två andra tjejer (plus hundarna). Tror ni inte att natten till fredag vaknar jag kl 04 och måste SPRINGA till toan för att spy!! Fy tusan vad obehagligt och äckligt. Blev inte många timmars sömn efter det som ni kan förstå. Vi skulle åka till Piteå vid 13-tiden men det gick ju inte för min del. Så himla synd och tråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot att få vara med i ringen på en utställning för första gången. Vi som hade tränat och allt. Nåja, hälsan kan man väl inte rå för alla gånger. Men ändå, vad är oddsen att jag skulle må dåligt precis då? 

 

Jag tror inte jag hade magsjuka för det är inte första gången jag mått såhär. Det kommer lite då och då. Senast var för bara 1-2 månader sedan... även då var det på natten jag fick kliva upp för att spy flera gånger. Jag brukar ha magkatarr i perioder och jag undrar om det kan ha att göra med det? Känns drygt att kolla upp det men när jag var på hälsocentralen sist sa han att jag skulle höra av mig om det inte blev bättre.

 

Mådde piss rent ut sagt i fredags och större delen av igår. Började tack och lov bli bättre på kvällen i alla fall. Kände mig alldeles sjuk. Vit i ansiktet, ingen ork eller energi över huvud taget. Försökte få i mig så mycket vätska/mat jag kunde. Så ja, jag har spenderat min fredag och halva lördag i soffan och sängen. Petter gick givetvis ut med Otis alla gånger i fredags men igår sa jag att jag kunde ta honom. Petter skulle iväg och köra skoter, han kommer hem i eftermiddag. Så jag och Otis hade en mysig gårdag som gick i lugnets tecken. Det var som att han kände på sig att jag inte mådde bra. Mattes lilla skrutt :)

 

Herregud vad jag babblar. Som vanligt då, haha.

Tänker ta det lugnt idag också för ikväll ska jag träna! Blir nog att se någon mysig film. 

 

Om ni bara anade hur mycket jag kommer ha för mig denna vecka. Tur att jag inte jobbar denna vecka, för det hade jag knappt hunnit.

 

• Träning
• Utställningsträning med Gabriella och hennes 2 labbar, och Otis såklart
• Storhandling
• Tvätt
• Packa och fixa inför helgen
• Uställning i Piteå!! Åker dit fre-sön
• Tacoskväll med vänner
• Umgås med Anna

 

Frukost. ♥

 

Har ingenting speciellt på hjärtat idag. På schemat står tvätt så jag har i alla fall det jag gör idag. Blir även en promenad om en stund med Otis, i vinterlandskapet... det har snöat konstant sedan igår. Otis älskar snön så det är då positivt, hihi. Önskar ni kunde se honom och hans påhitt ibland. Lite svårt att filma när jag är ute och går själv med honom + att det snöar = ingen bra kombination. Igår klättrade han upp i en snöhög och åkte sedan på rygg hela vägen ner! Haha såg så himla roligt ut, han är smart vår lilla vän. En annan sak han gör på nästan varje promenad är att gräva ett litet hål i snön, stoppa hela huvudet i hålet och när han tittar upp igen är han alldeles vit men kroppen svart. Haha ser enormt tokigt ut :)