TUMMEN NER. Började denna vecka med att kliva upp 06.30. Då hade alarmet redan ringt 3 gånger. Tur att Petter skulle till jobbet så han väckte mig. Gick till busshållplatsen 07.10 eftersom jag skulle till sjukhuset där jag hade en bokad tid klockan 08.00. Igår hade jag dock fått ett sms från sjukhuset där det stod att jag skulle vara där 11.00. Man får alltid ett sms dagen före man ska till landstinget där det står "påminnelse osv". Förra gången jag skulle till min sjukgymnast fick jag en tid på papper och en annan tid på sms:et? Då ringde jag i alla fall, och hon som svarade sa att dom ska ta bort hela smsgrejen eftersom det inte fungerar så bra. Problemet var bara att det var söndag igår så kunde inte ringa, men tänkte att det antagligen är klockan 08.00 eftersom vi bokade den tiden redan när jag var där förra gången.

När jag står vid busshållplatsen tar jag upp kallelsen. Fick det för ca 1,5 vecka sedan men kommer inte direkt ihåg att jag kollade vad som stod. Tänkte att det antagligen var samma tid som på det jag fick av min sjukgymnast. NÄHE. Måndag 12/9 klockan 11.00 har du en bokad tid hos  *****, sjukgymnast. Blev galet irriterad först och tyckte dagen var förstörd. Förut hade den varit det. Senaste tiden har jag lärt mig att mer ofta se saker och ting positivt. Om detta var ett år sedan hade jag lagt mig i sängen, dragit täcket över huvudet, legat där tills jag vaknade igen. Struntat i att fara till sjukgymnasten. Varit irriterad hela dagen. Vad jag inte förstod då var varför jag blev så ledsen när det gick snett för mig. Alla andra borstade av dammet och reste sig. Varför kunde inte jag? Svaret är att jag kunde, men jag hade inte fått verktygen jag behövde. Ibland känns det som att lära sig gå igen. Lustigt att jag skrev så, när jag nyss gått på kryckor ca 9 månader. Man tar steg för steg. Dag för dag. Ärligt talat är det som att lära sig leva ett nytt liv, ett bättre liv. Ingen annans liv, utan mitt eget. Jag är fortfarande samma gamla Mickan med sin tokiga humor, sin omtänksamhet och sitt varma hjärta - mitt hjärta. För att inte komma bort från den röda tråden. Jag är alltid jag, jag ser bara saker ur en annan synvinkel. 

Idag är annorlunda än för ett år sedan, olik alla andra levnadsår faktiskt. Istället för att se det som en grå dag (även fast det faktiskt är grått utomhus + regn ; ) ) väljer jag att se detta som en möjlighet. Nu fick jag min tid på morgonen att ta det lugnt. Jag har inte gjort det ännu, men efter jag skrivit detta ska jag klottra i min kalender. Allt handlar inte om att få gjort så mycket som möjligt, för mig handlar det om att få rutiner i vardagen som gör att jag kan hantera varje dag. Kalendern är min bästa vän i det läget. Om jag inte hade haft tid klockan 11.00 hade jag inte hunnit skriva i kalendern, hade inte fått mitt lugn och ro som jag behöver.

Jag har många roliga saker att se fram emot i veckan! Idag kommer min mamma hit och ska sova över. Blir en riktig 'mamma&dotterkväll' även om lilla Åke (mammas hund) också får hänga med oss, hihi. Imorgon åker jag med henne till Skellefteå och på onsdag åker jag ännu längre norrut till Luleå till min vän Emelie! En annan spännande sak som också händer i veckan är att våra förlovningsringar kommer!

Behöver jag ens nämna vem som hade rätt? ; )

Dock har jag aldrig sett en sådan flygande sak. Har ni?

Bilder som är tagna hösten -08, -09 och -10.

Mina vänner. Idag klev vi in i september, månaden då hösten drar igång enligt mig. Luften blir kyligare, frost bildas och löven börjar falla. Ljusen tänds inomhus, kanske även utomhus i en lykta eller två. Eller varför inte tre? Kängorna knyts, filten dras över kroppen och tekoppen är en klassiker. Kanske man hittar en ny favorit smak i tedjungeln. Vanilj är i alla fall en favorit hos mig, år ut och år in.

Sommaren har passerat för denna gång, men jag hänger absolut inte läpp över en sådan sak. Tänk vad underbart att bara få finnas en till höst! Få uppleva höstens alla färger, för den är inte så grå som många tycker. Hösten är både röd, gul och alldeles.. alldeles underbar. Jag har faktiskt längtat till att få krypa ihop i soffan tillsammans med en filt över mig. Givetvis ett hav av kuddar också. Bara finnas i mörkret men se ljusets låga på samma gång.

Dags att göra kvällsfika. Har redan tänt ljus och myskläder har varit på hela dagen, haha. Ska även försöka packa litegrann innan jag somnar.. jag har lite svårt för att komma igång med saker. Tankarna tar mer energi än själva utförandet. Senaste året har jag dock lärt mig hur jag fungerar och därmed börjar kunna agera efter det. Många saker är fortfarande svårt men jag har hittat många lättheter, vilket gjort att jag motiverar mig själv lite mer än förut. Åtminstone tror jag det. Svårt att veta då tankarna är många och ständigt. Hjärnan är ju på högvarv, men kanske inte snurrar lika snabbt som förut. Men vi har alla våra upp och nedgångar. Med och motgångar.

Annars är det ganska lugnt här hemma idag. Sitter med Emelie och gör lite planer! : )

Detta låter inte som något stort för omvärlden men i min värld är det stort. Idag GICK jag in i TVÅ butiker UTAN kryckor!! Låter helt knasigt men när jag hoppat på dom sedan 1 maj är det som en befrielse. Opererade knät för en vecka och en dag sedan. Har gått utan kryckor lite till och från hemma i lägenheten senaste dagarna men bara korta sträckor. Håller på med rehabelitering flera gånger per dag och där emellan ska jag vila knät. Men idag var första gången jag inte tog kryckorna i bilen, första gången jag stod och gick på två ben!!

Haha låter helt normalt men det kändes verkligen ovant. Kryckorna var ju mitt andra ben hela sommaren. Har haft två perioder med kryckor.

• Ca 15 november - 15 mars
• 1 maj - 3 augusti

Med andra ord har jag hoppat på kryckor ungefär 7 av 9 månader.

Känner mig lite osäker nu när jag inte har kryckorna.. ett bra exempel var idag när jag och Petter handlade på mataffären. Först och främst att kunna ta en korg, dra den, plocka varor, GÅ runt i butiken och helt enkelt inte behöva tänka så mycket. Småsaker som man annars tar för givet som en självklarhet uppskattar jag så himla mycket. Nu ska jag fokusera på att bygga upp mina muskler, låta knät vila och se till att det läker bra. Om ett tag ska jag även få komma till en sjukgymnast eftersom jag behöver riktig rehabelitering av hela benet. Har ju haft benet i samma läge då jag hoppat på kryckor eftersom jag inte kunde böja eller sträcka ut det.

Lycklig över att kunna gå. Tusan vilket frihet. Dock måste jag ta det lugnt.. får inte överbelasta knät. Kommer ändå använda kryckorna ifall jag fåt ont eller sådant. Innan jag kommer till sjukgymnasten tar jag det säkra före det osäkra. Har inte ens tagit bort stygnen, dom ryker på måndag. Men just idag är jag glad över att jag inte var i behov av kryckorna.

Nu ska jag slänga upp benen i soffan så dom får vila efter dagens lopp. Kram! ♥

• Domningar i hals, kind och tunga
• Känselbortfall i tårna
• Benen bar mig inte, kunde knappt ställa mig upp
• Rejäl yrsel
• Synrubbningar
• Kallsvettades
• Hade lite feber
• Talade extremt långsamt och kunde bara säga några få ord
• Ont när jag andades
  
  

Mår som sagt bättre nu men är fortfarande inte helt hundra. Är givetvis trött och slut efter natten också. Ska duscha nu så man känner sig lite fräsch trots allt. Jag lever och det är det viktigaste! Kommer tillbaka så fort jag mår bättre. Många kramar till er alla. Ni är bäst!! ♥

Snacka om att jag är glad över att slippa vår förra soffa. Egentligen inget fel på den förutom att det var en hörnskinsoffa! För det första var hörnet "runt" så att ligga i hörnet gick inte direkt.. för det andra var det en SKINNsoffa vilket innebär att man klibbade fast, haha. Så fort man hade annat än långbyxor och långärmat fastnade man i den, oavsett om man frös eller svettades. Så efter att ha spenderat vinterhalvåret i den gamla soffan är jag nu överlycklig att vi har en ny soffa i vår nya lägenhet! Kunde inte bli bättre. Den nya är en hörnsoffa med ett riktigt hörn! + att den har divan på andra sidan. Lyx!

Kommer spendera helgen här i alla fall då jag inte får göra så mycket annat. Än så länge är det högläge och vila som gäller för mitt knä. Där med basta!! Hoppas dock på att vara kvitt kryckorna så snart som möjligt så man kan återgå till livet. Får se framåt - nu är det inte lång tid kvar som jag måste spendera i soffan! Det har inte varit kul men snart är det över, snart. Saker och ting kan bara bli bättre från och med NU.

Tanken är både skrämmande och främmande att det ska behövas något så overkligt för att man ska börja förstå. Orden är inte tillräckliga, vare sig i tanke eller tal. Ibland räcker det med en blick eller en känsla, tystaden kan säga så mycket mer.

För att försöka beskriva kvällen så ärligt som möjligt, den har varit bland den värsta och bästa i mitt liv. Värsta på grund av vetenskapen att den man just då pratar med, håller hand och kramas med kan vara borta inom en snar framtid. Dagligen händer olyckor, död, förluster, sorger och allt som hör till. Jag vet att man aldrig vet vad som händer, du eller jag kan lika gärna bli överkörd av en bil imorgon, eller leva tills vi fyller 100 år. Men väntan på att någons låga kommer släckas är fruktansvärd. Speciellt när det handlar om någon som funnits i mitt liv sedan dagen jag föddes. Dagen då jag blev någons 'lilla hjärta'. Det gör ont ända in i själen.

Den bästa på grund av att jag tog vara på tiden. Jag tänker inte sitta där och ångra mig en vacker dag. Tycker man något, säg det. Känner man något, säg även det. Är gråten i halsen, gråt. Dyker minnen upp, berätta. Allt sådant som inte tycks vara viktigt har fått en annan mening. Man blir förändrad som person, men till det bättre. Framtiden kan bara avgöra vilken tid som är kvar. Något jag där emot vet är att jag har börjat ta vara på varje sekund. Plötsligt är gräset grönare. Kärleken mer underbar. Familjen mer viktig. Regnet mer mysigt. Ljuset mer starkt. Vattnet mer gott. Livet mer innehållsrikt. Märkligt hur fort allting runt om en själv kan förändras.

Idag var en bra dag trots allt. Imorgon är en ny dag.

Blev en sen kväll igår, eller snarare inatt. Tror klockan var ungefär 3 när jag till slut lyckades somna. Anledningen var att jag inte orkade tänka men samtidigt kunde jag inte stänga av hjärnan. Vanligtvis brukar det vara så för min del med tanke på min ADD fast igår berodde det på något annat. På kvällen fick jag ett besked som jag inte ens kunnat föreställa mig. Vill inte gå in för mycket på vad det är men jag kan skriva att det i alla fall handlar om någon jag håller kär. En person i min närhet som snart inte kommer vara bland oss. Frågan är bara tiden.

Under eftermiddagen hämtade Johanna upp mig med sin lilla blå Frank, haha. Vi rullade ner till stan där vi åt middag tillsammans. Vardagsmys helt enkelt! Växlade även in pengar på forex och som tur var fanns det. Tvivlade lite eftersom K-P var in förra veckan och inte skulle få dom förrän onsdag = dagen vi far.

Sedan jag kom hem har jag klickat runt lite på försäkringskassans hemsida + socialstyrelsen m.m. Att vara sjukskriven är inte det lättaste ska ni veta. Ingen dans på rosor. Blä. Förhoppningsvis löser sig allting på bästa sätt. Jag är en människa som behöver ha kontroll för att inte go nuts. Oron av att inte veta är något jag avskyr. Kan jag bara få ett beslut blir alling så mycket lättare. Tänk positivt.

Dagen jag slutade skolan var den mest jobbiga, fantastiska och skräckblandande dagen jag varit med om. Att själv ta ett sådant stort beslut är inte lätt, men jag visste att det var rätt för mig. Jag svävade på moln ett tag. Inom mig finns en sorg att jag inte kommer stå där med mina klasskamrater idag. Perfekt.. nu kommer tårarna också. Kan inte hålla kvar när det är så många känslor inblandade i dagens bravader. Givetvis är jag glad för alla som tar studenten idag och det ska banne mig firas. Jag är bara ledsen att jag inte fick den chansen.

Skolan misslyckades när det gäller mig, jag är bara rädd att jag själv kommer känna mig misslyckad idag. Inte nog duktig för att få stå där och fira. Trots allt kämpande genom alla år. Trots all min själ jag har lagt ner.

Något jag har blivit bättre på är att se saker från den positiva sidan. Måste göra det idag, annars kommer jag gå under. Bara för att man inte springer ut med en studentmössa på huvudet. Bara för att man inte hoppar på flaket. Bara för att man inte skålar gång på gång. Bara för att man inte blir firad. Bara för att man inte tar studenten betyder det inte att man är mindre värd än någon annan. Jag har andra saker att vara lycklig över. När allt kommer omkring valde jag livet istället för studenten.

Ser ni skillnaden? Bild 1 är tagen för ett år sedan på mina bröders skolavslutning. Bild 2 är tagen idag då dom hade skolavslutning.

Tänk så mycket som kan förändras på ett år. För ett år sedan bodde jag själv, gick skola, jobbade, hade inte fått diagnos eller medicin. Idag bor jag med min pojkvän, är sjukskriven pga knät men viktigast av allt är att jag har fått den hjälp jag behöver. Tack vare diagnos och medicin är jag idag en lyckligare människa i själen än för ett år sedan.

Och tänk så mycket som kan förändras på det ytliga planet på ett år! För min del är håret kortare och även ljusare. Det har jag inte ens tänkt på förrän nu. Förut var det mer "guldfärgat", jag gillar det mycket bättre som det är nu. Mina bröder.. som är YNGRE än mig. Haha! Känner mig mer som lillasyster än storasyster. Trots allt skiljer det 5 samt 6 (nästan 7) år mellan mig och dom. Kan man inte tro?

Finafina bröder jag har. Nära hjärtat.