Stel och ont i nacken pga. att jag är spänd. Ont i fingret eftersom Otis bet mig idag (inte meningen, vi busade). Ont i knät. Om jag själv får gissa är mitt knä inte riktigt bra/läkt ännu. Ska ringa sjukgymnasten imorgon. Förutom allt smått och gott (ironi) har jag varit som en zoombie HELA dagen. Vet inte om det är för att jag bara sov 5-6 timmar eller om det är en kombination av trötthet, slut ork mm. Fast då brukar jag inte vara såhär. Känner mig som yr.

Följ ditt hjärta. Lita på din magkänsla. Bry dig inte om vad andra tycker eller tänker. Gör det som känns bäst för dig.

Jag är en person som alltid tänder ljus. Nu när det börjar bli vinter är det extra bra, eftersom ljusen värmer trots allt litegrann. Det är sviiiinkallt här. Okej inte riktigt, men jag tycker det. Är ofta iskall om fötter och händer. Igår köpte vi ÄNTLIGEN en digital termometer för både inomhus och utomhus. Svalast är det i sovrummet men går ju inte ha den där.. sladden ska ju hänga utanför fönstret och vi som bor längst upp har fönstrena "inne" i taket. Med det menar jag att utanför fönstret går taket ut 1-2 meter innan stuprännan kommer. Fattar ni? Sämst på att förklara. Hur som helst, vi får ha den i datarummet eller vardagrummet. Där är dom enda fönstrena då vi har en husvägg, haha! Vilket i-landsproblem.

Övre bilden: min nya.

Hej, ville bara slänga in några ord.. såhär mitt i natten. För det första står det att inlägget under detta publicerades 11/11 kl 18? Det publicerade jag idag (12/11 kl 11). Bara så ni vet. Förutom det har jag inte skrivit något mer idag. Anledningen? Stavas f-o-b-i. Jag har en fruktansvärd spindelfobi ända sedan jag var liten. Idag vid 14-tiden var första gången jag såg en i vår lägenhet sedan vi flyttade in i juli. Jag sitter i soffan och skriver från mobilen så orkar inte gå in mer på det ikväll, plus att jag inte vill tänka på det.. speciellt eftersom jag ska sova snart. Usch, vet inte hur det ska gå!! Men jag får försöka. Imorgon tänkt jag skriva ett längre inlägg om min fobi och vad det innebär. Många förstår inte hur det påverkar en. Jag är inte dum, klart jag fattar att dom inte anfaller mig eller nåt. Det är bara själva grejen. "men dom är ju mycket mer rädd för dig" hjälper inte precis om nån säger så heller. Som jag säger, det handlar inte om sunt förnuft utan en fobi som jag måste få hjälp med.. för jag kan inte ha det såhär längre. Panikångest är hemskt. 12 timmar senare och jag har fortfarande ont i hela kroppen.

Första bilden är tagen i kapprummet hos tandläkaren, och andra bilden.. ja det ser ni.

På förmiddagen vet ni att jag var hos tandläkaren, men har inte berättat hur det gick ännu. Kom dit klockan 10 och var där en hel timme. Har en tand som rotfylldes för några år sedan.. vilket är en egen historia men kan dra det kortfattat. Jag hade ett hål som dom inte lagade rillräckligt. Dom la alltså inte "fyllning" så djupt som behövdes. Detta följdes såklart av inflammation/infektion så jag var tvungen att rotfylla tanden istället. Det var ju inte heller så kul, först ha ont pga. att dom gjorde ett misstag och sedan behöva rotfylla en tand. Dessutom gjorde dom hela tanden platt.. inte som på bilden. Men ungefär 2-3 mm lägre än tänderna bredvid. Men att den tanden varit platt på ovansidan istället för "4 hörn" har aldrig stört mig, det syns ju inte och känns inte. Nåja, kortfattat var det.. haha. Mickan i ett nötskal.

God morgon på er! ♥

Vaknade faktiskt 07.50 av mig själv.. börjar sakta men säkert komma tillbaka till livet efter ett år som sjukskriven. Den bästa känslan för mig är att jag har något att göra på dagarna. Jag har ett jobb att gå till! Vilket jag är ruskigt glad över. När alla små saker börjar rulla på händer dom stora av sig själv. Men det är alltid en själv som har satt de stora sakerna i rullning genom att ha börjat med de små.

Det känns så himla bra att äntligen kunna säga "i veckan jobbar jag si och så mycket". Jobbet är inte allt, men nästan. Även om man kanske inte alla gånger vill inse det så gör jobbet en stor skillnad i livet, i alla fall för min del. Så länge man trivs med det man gör spelar det ingen roll vad man jobbar med. Själv jobbar jag som personlig assistent vilket jag trivs väldigt bra med. Jobbet ger mig så mycket mer tillbaka. Tycker man om sitt jobb ska det också ge energi tillbaka till dig själv, anser jag. Sedan gör ju jobbet en hel del andra saker.. som lön te.x. Nu när jag har börjat jobba kan äntligen den där stressen över pengar börja lägga sig, sakta men säkert. Det är inte alls roligt att leva på f-kassan, behöva spara varenda krona men framför allt är det inte alls roligt att behöva ha den stressen. Ingen människa mår bra utav det. Nu är det inte så att jag sitter och skryter över att jag jobbar och tjänar pengar, har ju knappt hunnit börja jobba. Det jag menar är att jag vet hur det är att leva på minimum, och till och med mindre. Så att äntligen få den här chansen att arbeta med något jag tycker om stärker mig som människa. Samtidigt som jag kan börja spara pengar igen, eftersom hela sparkontot gått åt senaste året.

Det blev faktiskt ingen promenad igår, även om jag ville så fanns inte orken där helt enkelt. Klockan 20.00 satt jag bänkad framför tv'n där 'Rosa Bandet Galan' visades. Det ville jag såklart inte missa! Hade till och med skrivit in det i min kalender för någon vecka sedan, haha. I 2 timmar blandades gläde och sorg. Tårar och skratt. Gemenskap, framför allt. Jag tycker det är väldigt fint att dom håller en gala som denna varje år för att uppmärksamma alla kvinnor (även några män) som har fått bröstcancer. Det är inte bara en person som drabbas, det är en hel familj, en hel värld.

Åh. Myssöndag.

Att söndagar är mysigast på hösten är det ingen tvekan om, tror jag. Liten tvekan kanske. Söndagar är nog mer eller mindre bra beroende på känslor och humör, inte på grund av en årstid. Denna söndag? En söndag som fylls av känslan att räcka till. Eller, snarare att man inte alltid behöver räcka till, till allt och alla. Känslan när man hittar sig själv och inser att det är tillräckligt. Då har jag en härlig söndag, som nu.

Oktoberregn.

Något med hösten som gör mig.. varm. Filosoferar om världen. Låter kroppen få vila under min gråa filt med vita hjärtan på. Påminns om att livet bara är här och nu. Inte förut och inte sen, definitivt inte sen. Bara lycklig över att få finnas till. Andas. Mina vänner, glöm inte det.

Ops, vaknade inte förrän 11.00. Tanken var väl inte att jag skulle sova så länge idag. Fast å andra sidan behövdes sömnen eftersom jag inte kunde somna inatt. Somnade vid 6-tiden nu på morgonen.. fy. Har i alla fall fått några timmars sömn så det är bättre än ingenting.

Alldeles strax ringer min telefon. Väntar på ett samtal. Ett roligt samtal! Det gäller jobb. Har ju varit sjukskriven sedan 1 maj, och innan det 15 nov - 18 mars. Ni kan ju gissa hur mycket jag ser fram emot att få börja arbeta! Detta blir spännande.

(Tagna med mobilkamera).

Sådär! Då var man tillbaka i Umeå. Lustigt det där med ordet hem. Dels säger jag "jag far hem till skellefteå" och även "jag far hem till umeå". Där mamma har sitt hem, det kommer alltid på ett sätt vara mitt hem. Där hjärtat trivs, det är hemma. Sedan drygt ett år tillbaka har jag & Petter skapat ett hem tillsammans. Vårt alldeles egna kryp in. Oslagbar känsla.

Nä, nu ska jag packa upp väskan. Hörs lite senare!

Puuuuh. Överdriver inte när jag säger att det har varit jobbigt med att sortera alla bilder. Både igårkväll och imorse har jag suttit flera timmar framför skärmen. Där kan vi tala om att testa sitt tålamod.. minst sagt. Totalt lyckades jag återställa ca 4000 bilder men jag hade mer än så. Ungefär 2000 foton saknas. FY! Men tänker inte ägna någon bitterhet åt det utan istället vara glad att över hälften är tillbaka. : )

Nu är alla bilder inne i sina mappar, nu återstår bara att sortera dom i mappar i mapparna. Haha, hängde ni med? T.ex. i mappen "foton" hade jag olika mappar som hette "natur, djur, mat & dryck" osv. Huvudsaken är i alla fall att dom är i sina huvudmappar så jag har lite ordning. Innan jag gör allt klart ska jag se vilka bilder som finns på mitt usb samt föra över flera bilder från datorn, ifall dom skulle försvinna igen! Ska även köpa en extern hårddisk, men tills dess är usb bättre än ingenting. Ska även föra över några bilder från både systemkameran men även kompaktkameran, eftersom det finns många bilder där. Tyvärr återställdes inte så många foton som är tagen med systemkameran men dels har Petter några på sin datorn + att några är kvar i systemkameran.

Panik är inte ens ett tillräckligt ord när det gäller vad jag kände idag. Skulle klicka på mappen "mina bilder som ligger i min startmeny. Gick ej att klicka på, hände ingenting. Öppnande istället min användare "Micaela" där alla mappar ligger. Ni vet.. min musik, bilder, filmer, dokument osv. Då insåg jag varför det inte fungerade med att klicka på bilder.. HELA MAPPEN "BILDER" VAR BORTA!!!!!!!!!! 

Efter en gråtattack, förtvivlan och ilska fick jag lite hopp i alla fall. Körde ett program som lyckades återställa väldigt många bilder. Inga bilder fanns ju i papperskorgen eller nånstans heller. HELT BORTA. Nu sitter jag och sorterar alla bilder i olika mappar. Det är fruktansvärt många att gå igenom men jag är sjukt glad att de flesta är räddade. När jag har lagt alla i mappar ska jag gå igenom dom. Se vilka som är kvar och vilka som saknas. Bara att lägga alla i olika mappar kommer ta evigheter. Flera tusen bilder. 

Återkommer senare. Kanske ikväll, annars imorgon. Måste ordna detta klart.

Och jaaaa. Jag vet att jag borde sparat dom på skivor eller hårddisk blablabla. Jag har sparat flera bilder på mitt usb, men det har jag inte gått igenom ännu. Vill ordna detta på datorn ifall det händer igen. Nu ska jag banne mig spara så många jag kan på mitt usb och sedan köpa en extern hårddsik. Frågan är hur tusan hela mappen "bilder" bara kan försvinna?

Vaknar upp av regnet som verkligen öser ner mot taket, som är precis ovanför oss. Mysigt tycker jag! : )

Mindre mysigt är det att Petter precis skulle fara till jobbet när jag vaknade och sa "vi har inget vatten". Nyvaken som jag var trodde jag han skämtade, men icket. KUL. Tänker på alla dom som går flera mil dagligen för att hämta vatten.. fy tusan vad vi är bortskämda här i sverige. Vill inte sitta och klaga men visst hade det underlättat om man hade vetat att vattnet skulle försvinna idag? Står inte ens något på UMEVA eller VK om det heller. Ska gå ner i trapphuset och kolla om det står någon lapp på dörren eller där omkring.

God morgon världen. ♥

Även fast dagen är grå tack vare molnen är detta en härlig dag. Vaknade upp av att alarmet ringde, dags att gå en promenad med Åke. Petter tog honom innan han for till jobbet eftersom han börjar kl 07. Perfekt! Har precis avnjutit en riktigt stor och god frukost. Har sällskap hela dagen i form av människans bästa vän. Ikväll ska vi och träffa en liten bebis. Ni hör ju, dagen är helt enkelt härlig! Även om den just har börjat. 

Sedan kan nog gårdagens samtal ha något med denna härlighet att göra. Fick veta att jag har jobb när jag kan börja jobba igen, wohooo! Var ganska säker på det men att få höra det gjorde att det kändes mer verkligt. Det finns faktiskt hopp om livet. Nämen det känns så. För är det något jag kan bli stressad över är det ovisshet. Vad ska jag göra? Hur blir det? När? Hur många procent? Vilka tider? Bara en sådan sak som att jag vet att jobb väntar, PÅ MIG, är otroligt skönt.