Dagen jag slutade skolan var den mest jobbiga, fantastiska och skräckblandande dagen jag varit med om. Att själv ta ett sådant stort beslut är inte lätt, men jag visste att det var rätt för mig. Jag svävade på moln ett tag. Inom mig finns en sorg att jag inte kommer stå där med mina klasskamrater idag. Perfekt.. nu kommer tårarna också. Kan inte hålla kvar när det är så många känslor inblandade i dagens bravader. Givetvis är jag glad för alla som tar studenten idag och det ska banne mig firas. Jag är bara ledsen att jag inte fick den chansen.

Skolan misslyckades när det gäller mig, jag är bara rädd att jag själv kommer känna mig misslyckad idag. Inte nog duktig för att få stå där och fira. Trots allt kämpande genom alla år. Trots all min själ jag har lagt ner.

Något jag har blivit bättre på är att se saker från den positiva sidan. Måste göra det idag, annars kommer jag gå under. Bara för att man inte springer ut med en studentmössa på huvudet. Bara för att man inte hoppar på flaket. Bara för att man inte skålar gång på gång. Bara för att man inte blir firad. Bara för att man inte tar studenten betyder det inte att man är mindre värd än någon annan. Jag har andra saker att vara lycklig över. När allt kommer omkring valde jag livet istället för studenten.