Väntar på att mina killar ska komma in från en promenad. Direkt dom är tillbaka ska vi brumma till Otis uppfödare för att lämna utställningsburen som vi fått låna. Men om jag gissar rätt lär vi nog stanna på en kopp kaffe/te någon timma eller två också, haha. Hoppas bara vi kommer hem i hyffsat god tid eftersom vi inte ätit middag än (vi tryckte i oss julfika kl 16 vilket inte var så smart) plus att jag ska upp och jobba imorgon. 

 

Otis får såklart följa också. Han brukar oftast sitta i bilen medans vi är inne hos dom men nu måste han följa med in känner jag, det är ju flera minusgrader ute plus att det snöar. Wihoo! Happy. Vore ju även kul om han fick träffa någon av deras hundar! Måste även fråga henne om råd... för några dagar sedan upptäckte jag att Otis var jätteröd i ena hans öra plus att det såg ut som torkat blod. Tänkte att han nog kliat sig och väntat på att det ska gå över. Igår såg det mycket bättre ut men idag är det värre igen, plus att det luktar inge gott! Har givetvis rengjort så gott jag kunnat och Otis är jätteduktig och sitter still men det verkar inte hjälpa. Så jag hoppas hon har något tips. 

 

Igår morse när jag vaknade hade jag nackspärr, fy. Bara härda för det går över tänkte jag. På kvällen var det bara värre, för att inte tala om denna morgon när jag vaknade. Kunde knapp vrida huvudet åt vänster. Petter är sjukskriven denna vecka pga sin hand men idag är han på kurs hela dagen så jag har Otis själv. Känns inte så roligt att gå ut (snö idag dessutom och minusgrader!) med tanke på att kyla gör nackspärren värre. Nåja, var bara att klä på sig ordentligt imorse, halsduk och allt. När vi hade varit inne en stund la jag mig för att vila med vetepåsen som jag hade kört i micron.

 

Otis gnällde lite i början. Han var väl lite busig och tyckte inte det var dags att sova IGEN. Men till slut somnade vi båda och vaknade inte förrän 2 timmar senare, skönt! Nackspärren var faktiskt lite bättre då också.Vetepåsen får bli min vän dessa dagar. 

 

Vilken lång dag detta varit. Antar det är lika många timmar på dygnet varje dag (haha) men just idag kändes extra lång. Först tog jag bussen till Anna och umgicks med henne. Går ju inte låta bli att slita blicken från hennes söta son och henne hundvalp, underbara. Alltid lika mysigt att komma hem till Anna, bara sitta och prata, fika och ses helt enkelt. Fick hämtning av min fina Petter och eftermiddagen spenderade vi på stan. Julklappar stod på schemat! Gick ganska bra måste jag säga. Har.. vänta måste tänka efter och räkna. 6 stycken klara tror jag. Återstår mer än hälften men det är ju inte ens december än. 

 

Slog in 2 julklappar men sedan skulle inte inlagningspapper räcka till en tredje så imorgon ska det inhandlas nytt. Älskar att sitta och pyssla med julisar. Göra fina paket av olika papper, snören, stjärnor och annat man kan ha på klapparna. Så mysigt som det kan bli. Pyssel. ♥

 

Måndag. Ny vecka igen. Känns bra!

 

Bäst att börja göra sig redo inför dagen. Idag ska jag fara hem till Anna och umgås med henne. Får hämtning av Petter sen och då ska vi fara ner till stan för att handla julklappar. Kan inte bli annat än en toppendag! Puss och kram.

 

 

Skyndade mig att ta kort när Petter och Otis kom in från en promenad tidigare i veckan. Snacka om att han ser dyster ut på båda bilderna, men det är väl inte favoritsysslan att bli torkad när man är busig och pigg efter en långpromenad. Den nya västen kanske ser ut att sitta tight men det är en sådan modell om någon undrar. Jättebra att ha om Otis ska springa lös när det är mörkt eller på kvällspromenaderna när vi går en längre bit. Både cyklister och bilar har svårt att se honom när han smälter in i mörkret, så det kändes som en bra investering!

 

Petter är bortrest i helgen så igår tills idag har min pappa varit hundvakt eftersom jag jobbade. Där är det full fart mest hela tiden då dom är fyra i hushållet, mina bröder är 15 och 17 år så ni kan ju tänka er haha. Otis ligger och snarkar lite smått i hallen för tillfället, han har sovit nästan hela tiden sedan han kom hem vilket var för 3 timmar sedan. Bra att han fått aktivera sig hos dom! :) 

 

 

Förstod inte hur jag skulle orka kliva upp när alarmet ringde 06.45. Lyckades i alla fall. 30 minuter senare stod jag nere i tvättstugan där jag skulle befinna mig några timmar framåt. Åt 2 hårdmackor med ost och skinka till frukost + en kopp te. När tvätten var klar for jag till gymmet. Åter hemma hann jag bara låsa upp dörren innan telefonen ringer. Tandläkaren undrade om jag kunde komma idag istället för imorgon eftersom de fick ett återbud. Ut och kissa Otis, bytte om och cyklade till tandis. Fick flour på tänderna så fick inte äta och dricka på en timme. När Petter kom hem från jobbet for vi direkt för att kolla på målarfärg samt lister.

 

När vi kom hem var klockan 17.00 och jag hade bara ätit frukost!! Fy så obehagligt. Flyga runt på tom mage flera timmar är inte alls bra, speciellt inte för mig. Behöver verkligen äta med jämna mellanrum så mitt blodsocker håller sig i trim. Annars far humöret (rejält) och jag blir sötsugen. Hej sockerberoende.

 

Åt en ordentlig middag och snart blir det kvällsfika framför tv'n! Mysigt.

 

Oj så roligt Otis har haft 2 kvällar i rad nu. Igår gick vi för första gången en promenad med 'tomtebos hundgäng'. Tomtebo heter området där dom håller till och hundgänget säger väl sig självt. Dom har en facebooksida där alla som är medlem kan skriva med varandra. Om man t.ex. vill gå en promenad någon viss dag och tid så kan man fråga om någon vill hänga med. Annars går dom VARJE kväll kl 19 en timmes promenad. Hur underbart är inte det? Älskar att det finns människor som tar initiativ till saker som dessa. Bara för att man älskar sina hundar så mycket. Vill ge dom det bästa. Vill att dom får träffa andra hundar.

 

Igår gick vi som sagt för första gången. Det var hela 16 hundar på promenaden! Nästan alla fick gå lös förutom Otis och några få till. Två stycken andra var där för socialträning och Otis ville vi ha kopplad då det var första gången. Men var inte så roligt för Otis ville ju busa med dom andra vovvarna så han drog i princip hela tiden. Så idag tänkte vi fara dit igen men innan svängde vi förbi djuraffärn och köpte en reflexväst + en minilampa som blinkar. Toppen! Eftersom han är svart syns han ju nästan inte när vi går där i mörkret. Vi går på en grusväg i skogen så man möter i alla fall inte så många människor.

 

Ikväll var det Otis och 7 andra hundar. Många hundar var lös redan vid mötesplatsen men vi hade Otis i koppel tills vi började gå. När vi kom dit dom andra väntade var det en hund som var lös (de flesta var lös redan då) som flög på Otis. INTE KUL!! Ungefär samma storlek som Otis och han var också svart men en annan ras. Någon blandras tror jag. Tydligen var det första gången den hunden och ägaren var med. Otis hamnar alltid i underläge om någon annan hund visar dominans eller flyger på honom. På ett sätt är det bra eftersom det då aldrig blir slagsmål. Vår kille är så snäll och skulle aldrig göra så mot någon hund. Det var hemskt att se Otis lägga sig på marken och den andra hunden stå över honom samtidigt som den morrade. Den högg inte men visade klart och tydligt vem som bestämde. Det värsta var dock att ägaren knappt sa till sin hund!! Jag försökte få Otis att komma till mig eftersom han var i koppel och den andra hunden backade till slut. När vi började gå promenaden var ju Otis livrädd. Fy, stackare. Han är ju alltid den som brukar flyga fram av lycka! Han vill ju alltid busa med andra hundar och hälsar fint på alla han möter. Men nu var det en helt annan hund... han gick sist av till och med vi människor och så fort den andra hunden stannade eller vände sig om blev Otis som en sten. Det dröjde inte länge innan hunden skulle hoppa på Otis igen! DÅ BLEV JAG ARG INOMBORDS!! Otis var ju lös och hade aldrig gjort något mot den andra hunden. Eftersom jag aldrig mött hunden tidigare ville jag inte gå emellan med tanke på vad den hade gjort då! Har ju ingen aning om den hade bitit mig eller Otis eller ännu värre. Ryser av bara tanken. Ägaren ropade på sin hund som gick från Otis men det tog ett tag.

 

Otis var ju såklart ännu mer skärrad nu. Alla andra hundar var ju längst fram och busade och gick fint. Vanligtvis skulle han varit med dom, han som älskar allt och alla. Den här ägaren säger efter händelsen "är det okej att han gör sådär?" jag blev så paff så jag fick knappt fram ett ord!! Okej?! Verkligen inte. Har man en hund som gör så tar man väl på den kopplet, säger samt visar att det är fel. Det höll på hända en tredje gång (allt detta hände på ca 5-10 minuter) men då tog ägaren på kopplet och vände om.. tack och lov för det. Men det var efter vi sagt åt henne att det inte alls var okej, att vår hund som brukar vara glad och livlig nu är livrädd tack vare hennes hund. Vi var längst bak så när vi kom ikapp dom andra sa en kille att det var synd att han inte visste att dom vände om, för han hade mer än gärna hjälpt henne. Mer sådana människor tack!! Underbart att det finns människor som vill hjälpa på sådana sätt. Han verkar också verkligen kunna sin sak med hundar. Han hade själv  två hundar med sig. Dom skulle försöka locka tillbaka henne en annan gång vilket jag tror är bra. Dels för hennes skull och även för hundens. Hon behöver ju lära sig hur hon ska hantera sin hund och om hunden inte vet vad som är rätt eller fel är det ju inte hundens fel att den gjorde sådär. Det beror tyvärr ofta på ägaren, om inte alltid.

 

Oj vilket långt inlägg det blev! Grattis ni som orkade läsa. Behövde få ur mig lite tankar och känslor om detta. Som tur är blev Otis sitt vanliga jag ett tag efter den andra hunden hade vänt om. Men det tog en stund innan han vågade ens gå framför mig eller Petter. Vilken lycka det var att se honom busa och springa sedan! Var så rädd att han skulle bli rädd av det som hände. Ska bli spännande att se hur han reagerar nästa gång vi ska dit. Så han inte är rädd i början... men det tror jag inte.

 

 

 

Fint från sportamore. Vill ha!

 

Fick just en tanke att jag behöver göra lite veckoplanering. Gillas! Ordning & reda. Som det ska vara.

 

Innan jag sätter igång med det tänkte jag kika in här. Har dödat mina ben på gymmet idag, mindre roligt när jag skulle ut med Otis direkt jag kom hem och under promenaden fick jag senadrag under foten, ajaj! Tur vi är två, Petter ska ta honom på en längre promenad efter middagen. Inte för att jag har frågat, haha, men han brukar göra det.

 

Under helgen märkte jag att avloppet i badkaret behöver rensas. Stod i duschen (vi har badkar) och märkte hur jag ganska snart stod i några centimeter vatten. Vad tusan, tänkte jag. När jag duschat klart tänkte jag rensa lite eftersom det kan fastna ganska mycket hår. Speciellt jag med mitt långa och tjocka hår. Hm! Konstigt.. det var inte alls nå mycket smuts/hår där. Vi försöker ju såklart hålla rent med jämna mellanrum så alltså måste det vara längre ner i röret tänkte jag. Dock når man bara några centimeter ner innan röret svänger. Slutade med att vi tog bort brunnslocket och där var det INTE läckert kan jag säga. Fy!!!! Okej, ska spara detaljerna, det jag skriver är redan nog äckligt känner jag. Fast där var det inte heller något som var stopp, så det måste alltså vara i röret mellan badkarshålet (vad heter det? haha) och brunnen. 

 

Om ca en timme borde Petter vara hemma från jobbet och han skulle ta med sig några verktyg. Håll tummarna att vi kan fixa detta och inte behöver ringa hyresvärden som måste ta hit en rörmockare... jag vill duscha!!!! Det är gånger som dessa man inser hur bra man har det. Tänk på alla människor som inte ens har rent dricksvatten och här sitter jag och klagar på att det är stopp i avloppet. Nä nu får det vara nog med klagan för min del. Finns alltid dom som har det värre än en själv! 

 

Man kan nästan höra ljudet av ett eko här inne. Så tomt som det varit senaste dagarna.

 

Har hunnit med både det ena och andra under helgen. Födelsedagsfirande, myskväll, stan, bio och ett besök hos våra vänner. Trevlig helg minst sagt. Vi får höras mer imorgon, även om jag inte är supertrött hade jag tänkt borsta tänderna och sedan göra ett försök till att sova. Brukar somna efter bara någon sekund så det ska väl inte vara allt för svårt, hihi.

 

För någon månad sedan bakade jag chokladbullar och vaniljbullar, MUMS. Kanske lite väl mycket fyllning men skare va så skare va!

 

 

Knäppte en bild med systemkameran nyss.

 

Ska strax koka ihop middag och sedan är det jobb tills imorgon som gäller. Ciao! ♥

 

Tror jag blir tokig! På jobbet har vi alltid haft tidrapporter på papper men i sommras skulle vi börja med det via datorn. Ett helt nytt system som inte ens fungerade.. så det blev uppskjutet till denna höst. 1 november skulle vi börjat men vårt schema lades inte ut förrän idag. Suck. Man kan dessutom inte ändra bakåt i tiden? Roligt att 2 veckor nu redan gått, nej fy vad less jag blir. Att det dessutom är hur krångligt som helst gör mig inte mer glad. Jag är inte ensam om att ogilla detta ska jag tala om.

 

Meeen. Jag borde vara nöjd eftersom det ska fungera nu? Ack så fel. När jag nyss loggade in ser jag inte alls något schema, tomt. Precis som tidigare. Ganska drygt att halva månaden redan gått och det tar ju tid att lära sig detta så istället för att fylla i dag för dag när man jobbat ska man nu krångla ännu mer. Har mailat kundansvarig så hoppas detta fixar sig under dagen.

 

Tränade biceps och rygg igår. Träningsvärk hör ju till när man gymmar men inte anade jag att jag skulle ha ont i underarmarna idag! Haha. Har dock ingen träningsvärk i biceps. Blev kondition och ben idag, återstår att se om jag kan gå imorgon. ;) 

 

På tal om det köpte jag ett knäskydd förra veckan. Vet inte om jag skrev det men tror inte det. Finns på apoteket för 200:- vilket det är värt. I alla fall för min del. Hjälper otroligt mycket när jag tränar. Just att den ger stabilitet för knät som annars är rätt ostabilt och svagt. 

 

Vardagen rullar på. Veckans andra dag är här och helt av allt önskar jag helgen var kommen. Då väntar trevligheter!

 

Men nog gillar jag vardagen också, rutinerna infinner sig som bäst då. Förhoppningsvis får man göra bort flera saker för att sedan ha helgen till att göra roliga saker. Eller bara slappa vilket också behövs. Jag är ganska nöjd så som livet flyter på just nu. Vilken känsla.

 

Jag har aldrig spelat fotboll, innebandy eller någon annan lagsport. Det var aldrig min grej även om i princip alla andra i min ålder i alla fall provat på flera sådana sporter. Mamma satte mig i ridskola men det var inte heller något som passade mig. Tyckte mest man fick en massa information hela tiden, jag ville ju rida.. haha. Slalom var något som jag älskade. Så länge jag kan minnas har jag stått i backen varje vinter. Första gången var jag 5 år tror jag.

Några år senare började jag i AKS (Alpina Klubben Skellefteå) där jag spenderade några vintrar. Tyvärr skadade jag mitt ledband och efter det kom jag aldrig riktigt tillbaka. De andra satsade verkligen stenhårt och var upp till fjällen var och varannan helg. Alla har ju inte möjlighet till det men jag var nöjd med att lära mig mer och bli bättre. Men allting gott har ett slut. Det kommer ett vägskäl där man måste välja mellan att sluta och att bli proffs. Tråkigt men sanning. 

 

Åkte efter det bara på fritiden men det var bara härligt. Inga krav. Ingen press. Bara jag och skidorna. Tyvärr vet ni ju min knähistoria som hände för 2 år sedan. Kunde inte åka 2010 eller 2011, så sist jag stod på ett par skidor var vintern 2009 vilket snart är 3 år sedan. 3 år utan ett enda åk! 3 år utan att få sätta på sig mina röda pjäxor. Ta liften till toppen för att sedan susa ner. För det är vad jag gör.. haha. Försöker lära mig att ta ut svängarna, åka lugnt och fridfullt men hjärnan är inställd på att vara först ner i backen. Tekniken jag lärde mig sitter ju kvar (i alla fall 2009) och det är inte som att jag tävlar med någon men jag åker fort naturligt för det är så jag är lärd. Blir mer stressad om jag ska åka "sakta" och titta på naturen, typ. Nä, jag älskar att åka fort men jag svänger ju såklart också, haha. Det är inte som att jag åker störtlott rakt ner.

 

Ska inte tråka ut er, ville bara skriva lite om något som haft så stort plats i mitt liv som jag saknar.

 

Jag har en dröm att denna vinter få komma upp i backen igen. Om mitt knä pallar det återstår att se, men det är en stort anledning till varför jag tränar på gymmet så ofta. Jag måste få mer styrka i benet och musklerna kring knät samt rörligheten. Detta SKA gå.

 

Kan man ha fredagsmys mitt på dagen på en lördag? Klart man kan! Haha. Det är i alla fall vad som kommer ske hemma hos oss idag.

Somnade ganska tidigt igår, var så himla trött. Såg x factor och drack ett glas cola sedan var det natti. Idag måste vi köpa hundmat så då ska vi passa på att gå in på godishuset som ligger bredvid djuraffärn, hur bra?! När vi kommer hem blir det nog att se en film. Myslördag!

 

Förra helgen kom mamma hit en stund. Med sig hade hon mangote. Lite speciell smak men den var ändå god. Tack mami. ♥

 

Fredag.. redan? vad hände med denna vecka? Känns som det nyss var måndag. Men det är härligt att veckan gått snabbt för äntligen är det helg! Ikväll blir det fredagsmys med min sambo och imorgon blir det lördagsmys med Lina. Awesome. 

 

Låten har inte ens legat ute en vecka på youtube men har redan 20 miljoner visningar. Hur galet är inte det på en skala? Blev positivt överraskad när jag hörde den. Gillar att dom dragit ner på tempot, tror detta är en låt som kommer gå på repeat en bra tid framöver.

 

Jag mår bra, det gör jag. Känner bara att den lilla ork jag har just nu inte räcker till allt jag vill göra, eller hinna med. Måste tänka på mig själv ibland, inte bara på alla andra som jag oftast gör. För att jag ska kunna ge andra energi måste jag själv ha. Nu när jag kommit igång med träningen sedan några veckor tillbaka försöker jag träna minst 3 gånger i veckan. Får inte falla ur denna balans som jag håller på hitta. För jag vill kunna kombinera jobb, vänner, nöje, nytta, träning, vardag utan att jag ska behöva vara en superkvinna för den delen. Perfekt kommer aldrig existera. Aldrig. Kanske kan jag inte kombinera allt det jag vill göra hela tiden. Men jag måste försöka hitta en balans där allt får plats. Utan stress. För det är den som ofta ställer till det. Nog skulle jag kunna hinna allt det jag vill göra men orken räcker som sagt inte till.

 

Så vad gör jag när orken inte räcker till? Fast vid närmare eftertanke vet jag inte om ork är rätt ord. Det handlar ju faktiskt om så mycket mer.. men ork sammanfattar de små sakerna som i det stora hela faktiskt har en stor inverkan i mitt liv. Oj vad djupt jag blev helt plötsligt och vad mycket text detta blir. Men ni vet hur jag är, ibland helt tom på ord men när jag väl kommer in i något går det inte stänga av. Orden bara rusar runt i min hjärna. Bloggen är då en bra plats för detta, tycker jag. Kanske inte alltid så roligt att läsa för er men vem har sagt att allt man skriver behöver vara roligt/intressant/positivt osv? Låt oss inse att vi alla har dåliga dagar. Vi har alla våra egna bekymmer. Just nu flyter livet inte på som jag riktigt vill. Frågan är om det någonsin gör det för någon här i världen men jag behöver ta denna tid till mig själv ett tag framöver. Tänka på vad jag behöver göra för att må så bra som möjligt. 

 

Tänker tillbaka på dåtiden. När allt var svart. Mörkt. En evighetsfråga. Jag har kommit så mycket längre idag tack vare att jag fick min ADD diagnos för 2 år sedan. Jag har utvecklats som person, lärt känna mig själv och framför allt - fått ett svar på varför. Det är inte förrän man vet varför som man kan börja någonstans. Börja bearbeta allting. Det tar tid, det måste även få ta tid. Vill understryka att jag inte är en levande vandrande diagnos, absolut inte. Men mycket i min vardag påverkas av att jag har svårt för att koncentrera mig och allt annat. Jag kommer aldrig lyckas förklara hur min hjärna fungerar, eller snarare hur allt bara snurrar hela tiden. Konstant. Mer eller mindre. Det räcker med att jag själv lever med det, men det andra måste förstå är att min ork är inte desamma som "vanlig" ork. Självklart kan jag känna ibland att nä, idag orkar jag inte städa så jag gör det imorgon. Min ork handlar mer om att energin är som bortblåst en längre period. Varför det är så tror jag beror på att jag försöker för mycket hela tiden. Om man ständigt gör allting man förväntas göra orkar inte kroppen till slut. Eller snarare huvudet. Det blir för mycket.

 

Från och med nu tänker jag göra saker för mig själv. Tänka på vad jag själv mår bra av. Stressa mindre. Lära mig varva ner. Som det är just nu springer jag runt som en tok hela kvällarna även fast jag hållit igång hela dagen. Det handlar inte om stora saker, men det är jobbigt för mig ändå. Bara att gå ut med Otis, komma ihåg att ge honom mat, ta fram middag, ta medicin 2 gånger per dag (tacka alarm på mobilen!!), borsta tänderna, vattna blommorna och ringa ett samtal är tidskrävande nog. För att inte tala om energi. 

 

På tal om ork. Orkar som vanligt inte läsa vad jag skrivit när det blev så mycket text, men det gör det hela charmigt antar jag. Felstavningar får vara. Det jag skrivit är ju det jag tänker och känner. Väldigt personligt ibland men sådan är jag. 

 

 

För tillfället sover jag & Petter (och Otis såklart, hihi) i sovrum nr 2. Det vi kallar för datarummet/kontoret/andra sovrummet.. kärt barn har många namn. Här inne har vi ett långt skrivbort med både min och Petters dator samt en tv på väggen som ni ser på bilden här ovan. Vanligtvis brukar vi ha 2 vita fotöljer där sängen nu står men dom har fått flytta ut till vardagsrummet. Vi håller nämligen på att lägga nytt golv i sovrummet vilket tar sin tid! Tur vi har stor lägenhet. Vi skruvade ihop själva sängen som nu ligger i delar i matrummet, haha.

Så det är saker lite överallt men tur vi bara är två som äter, för vi har både en "barbänk" med två barstolar samt att man kan äta framför tvn i vardagsrummet om man så vill. 

 

Men jag klagar absolut inte! Känns ganska lyxigt att kunna se film i sängen! Vi har ingen tv i sovrummet, det skulle aldrig gå. Dessutom har vi ju två stycken tv-apparater annars att välja på så en tredje i sovrummet kommer inte på tal, haha.

 

 

1 november!! Ursäkta.. men är det bara jag som undrar vars oktober försvann? Eller september?

 

Men jag tycker om att november har kommit. Då känns det mycket närmare december, julafton och allt som hör därtill. 

 

Denna morgon åt jag faktiskt frukost innan jag gick ut med Otis, vilket aldrig händer i vanliga fall. Men jag åt en frukost som gick snabbt att göra så han inte skulle behöva vänta länge. Tog max 5 minuter. Anledningen till det är att jag vill hinna träna nu på förmiddagen. Väntar alltid 2 timmar mellan mat och träning. Så, hade jag ätit frukost efter promenaden med Otis hade jag inte kunnat träna förrän 11.

Men nu ska jag dit om en timme, toppen! 

 

Hinner bara hem en stund innan jag ska på personalmöte och direkt efteråt står jobb på schemat. Jobbar även imorgon 07-07. Lördag och söndag kommer vi att skruva ihop sängen, riva lister, spackla, lägga nytt golv osv. Har inte spenderat så mycket tid med mina vänner denna vecka som jag hade önskat. Hoppas ni förstår att det kan vara lite kaos hemma hos mig utan att jag gör sådär jättemycket. Och då menar jag inte kaos i hemmet, utan i hjärnan. Är så tacksam att jag har så förstående vänner! ♥ Men ibland vill jag även förklara mig... så det inte verkar som att jag struntar i dom/er. Nästa vecka blir förhoppningsvis lite bättre.