Rosa bandet.
Oktober. En månad som många av oss kommer ihåg år efter år. En månad för att uppmärksamma bröstcancer. Som kvinna, dotter, barnbarn, syskonbarn, flickvän, men framför allt som medmänniska, ligger detta mig varmt om hjärtat. Att få vara en del av något så fantastiskt är fint. Givetvis innebär bröstcancer sorg, smärta, saknad, tårar, förtvivlan och många andra saker som jag inte ens kan föreställa mig. Men vad som är fint är att få vara en del av framgången när det gäller forskningen. Tänk vad mycket vi kan göra tillsammans.
Gå in på 'Rosa Bandet' där du kan läsa mer om hur just DU kan bidra.
Måndag.
Började denna vecka med att hämta sötnosen ni ser på fotot här ovanför. I skrivande stund ligger han bredvid stolen jag sitter på, snacka om trogen vän. För er som undrar tänkte jag berätta lite om honom. Åke är min mammas hund och han är drygt 4 månader. Föddes 3 eller 4 maj om jag inte minns fel? Rasen är strävhårig foxterrier. Detta är inte första gången mamma har en sådan ras. Tror jag var runt 6-7 år när vi fick hem vår kära Asta. Dock var hon inte en valp, utan 3 år. Asta var väldigt undergiven när hon kom till oss då hon fått en tuff start på livet. Med träning, motion och en massa kärlek blev hon sedan som en ny hund. Jag minns att jag lärde henne vacker tass och var såååå stolt, haha. Vi fick turen att ha Asta i vår familj drygt 10 år, innan vi var tvungen att ta bort henne hösten -08. Hon var gammal och började se dåligt. Även hörseln och kroppen var inte heller så pigg.
Vi har även haft en till hund, innan Asta. När jag föddes fanns Kenzo redan i hemmet. En blandning av.. nu ska vi se om jag kommer ihåg.. new foundland, golden retriever och labrador? (PS. mamma du får rätta mig om jag har fel). Tyvärr gick han bort när jag var ungefär 5 år, men jag är så glad att jag fick dela mina första år med honom. Kallade alltid honom för storebror. I ett fotoalbum som finns hos mamma står det till och med "storebror Kenzo" bredvid en bild på mig och honom när jag var en liten bebis.
Oj. Nu blev detta en himla lång text, vilket inte var tänkt. Tillbaka till verkligheten.
Åke är huuuur go som helst, tror aldrig jag låter honom fara hem till mamma. Hihi.
Det är okej att känna.
Något jag verkligen vill uppmärksamma är denna video. Den sprids fortare än vinden på internet.
Själv har jag aldrig blivit drabbad av cancer, men några i min närhet har. Att stå på sidan om någon som kämpar måste vara bland det värsta som finns. Tanken känns inte rättvis då jag försöker föreställa mig hur det skulle vara om jag blev drabbad. Det vet man aldrig förrän man gått igenom en sådan sak. 20-årig tjej, tänk om hon var jag? Tänk om jag blev en av alla 800 personer.
Jag beundrar alla personer som medverkar i filmen, och alla andra som kämpar mot cancer. Även läkare, forskare, sjuksköterskor, anhöriga, medmänniskor m.fl. som gör det dom kan för dessa människor. Människor, det är liv vi pratar om. Genom att läga upp den här filmen på min blogg hoppas jag att fler tar del av budskapet - det är okej att känna. Just det där med att känna är så otroligt viktigt. Man får känna ilska, sorg, orättvisa och fler negativa känslor. Men det är även okej att känna glädje och lycka. Jag vet vad jag talar om. En nära släkting till mig fick ett cancerbesked under sommaren.
Klicka er in på UngCancer.
Jag beundrar alla personer som medverkar i filmen, och alla andra som kämpar mot cancer. Även läkare, forskare, sjuksköterskor, anhöriga, medmänniskor m.fl. som gör det dom kan för dessa människor. Människor, det är liv vi pratar om. Genom att läga upp den här filmen på min blogg hoppas jag att fler tar del av budskapet - det är okej att känna. Just det där med att känna är så otroligt viktigt. Man får känna ilska, sorg, orättvisa och fler negativa känslor. Men det är även okej att känna glädje och lycka. Jag vet vad jag talar om. En nära släkting till mig fick ett cancerbesked under sommaren.
Klicka er in på UngCancer.
Dela med er av filmen till alla ni känner och framför allt: glöm inte bort att det är okej att känna.
Outside my window.
Förlovad.
Ville bara kika in här för att berätta en sak. JAG ÄR FÖRLOVAD! :)
+ att jag & Petter firar 3 år tillsammans. Livet är minst sagt underbart.
From tonight until the end of time.
Igår var jag & Petter på Invito där vi åt både middag och efterrätt. Jag hade aldrig varit där förut så det var kul att gå till ett nytt ställe. Vi firar ju 3 år imorgon så igår var en speciell dag, minst sagt. Njöt av god mat, vin och pannacotta. En fantastisk kväll med världens bästa kille!
Tortelloni al pesto di spinaci
Spenat-& ricottafylld färsk tortelloni slungad med spenatpesto,
svarta bönor, körsbärstomater-& rödlök, toppad med ruccola, & parmesan
Panna cotta con frutti di bosco
Pannacotta med smak av smultron, serveras med färska bär & chokladbiscotti
Nästan 3 år.
På måndag, i övermorgon med andra ord, har jag & Petter varit tillsammans i 3 år. Så ikväll ska vi ut och äta osv.
Vi hörs imorgon, nu måste jag skynda mig. Har apbråttom!
Dagen efter operationen.
Nu är jag tillbaka, mina vänner! ♥
Tänkte dela med mig av hur gårdagens operation gick till. Anmälde mig på mottagningen för operationer och fick sedan sitta ner i väntrummet. Efter ca 10 minuter kom min läkare som jag gick iväg för att prata med. Han frågade lite hur det hade varit nu under sommaren med knät osv. Innan jag fick gå tillbaka till väntrummet ritade han pilar på knät så dom vet vilket knä dom ska operera, vore ju en fördel om dom tog rätt.. haha. Tog bara 5 minuter till i väntrummet innan en sköterska visade mig omklädningsrummet. Bytte om till en såndär hemsk sjukhusskjorta (har aldrig gillat sådana). Ni vet en som hänger till fötterna och som man knäpper i ryggen. Toalettbesök gjordes innan jag fick komma in till ett annat rum där min säng + typ 10 andra sängar var. Som tur var låg bara jag och en annan dam där än så länge. Läste en tiding i väntan på narkosläkaren som ganska snabbt kom förbi. Rullades iväg till operationsavdelningen och in i en operationssal. Det var ju bara 5 månader sedan jag gjorde allt detta så jag visste vad som komma skall vilket var skönt. Fick en nål i armen där dom sprutade in narkosen mm. Hann bara känna mig snurrig i en sekund innan jag somnade.
Uppvaket var något helt annat än förra gången. Fy och fan så dåligt jag mådde. Tydligen kan det vara olika gång till gång. Efter förra operationen fick jag en smärtstillande tablett som jag mådde superilla av samt spydde utav den. Eftersom vi nu visste att jag inte riktigt tål vare sig den eller en annan som jag fick sist åt jag ingen sådan smärtstillande igår. Hela tiden på uppvaket var som en dimma. Inte så konstigt med tanke på att jag hade väldigt lågt blodtryck under några timmar. Sköterskorna var hos mig hela tiden för att hålla koll. Maskinen som mäter blodtrycket pep hela tiden eftersom jag inte mådde bra. När jag skulle försöka äta åt jag en halv gurkbit innan jag höll på svimma. Mådde tvärilla och en sköterska sänkte direkt sängen under huvudet och gav mig något i armen så illamåendet skulle försvinna lite. Hade fått en liter dropp så dom ville att jag skulle gå och kissa en stund senare. Rullades iväg i sängen och fick sedan hjälp till toan eftersom jag var så snurrig och yr på grund av det låga blodtrycket. Kissade och la mig sedan i sängen igen. Somnade hela tiden för jag var så trött och slut. Illamående och svag. Yrsel och nära att svimma. Inte för att klaga men det var nog bland det värsta jag varit med om. Förra gången var operationen ungefär kl 10 och jag for hem redan vid 2-tiden. Denna gång var operationen ungefär kl 8 och jag for hem vid 17-tiden. Det säger ganska mycket..
På uppvaket fick jag i alla fall i mig en knäckebrödsmacka som tur var. Hade ju inte ätit något sedan kvällen innan. Gissa om jag var hungrig!! När jag kom hem vid 18-tiden gjorde Petter lite kräm och mjölk till mig. Fina fina Petter, som han fick sköta om mig igår. Tur att man har en sådan rar sambo. Åt knappt halva tallriken innan jag bokstavligt talat skrek "JAG MÅSTE SPYYYYYY! HÄMTA EN PÅSE FÖR FAN!! SKYNDA DIG DÅ!!" stackars Petter som satt och åt middag fick istället springa och hämta en hink för att sedan se mig spy.. uschuschusch. Lite senare under kvällen åt jag en macka vilket gick bra. Jag hatar verkligen att spy så att jag bara gjorde det en gång är jag glad för. Under natten som var oroade jag mig över att jag inte skulle få sova så mycket pga smärtan i knät men det gick över förväntan! Har sovit så gott man kan med ett nyopererat knä.
Nåja, jag ska inte tjata om min operation mer. Men nu vet ni händelsen i stora delar. Förresten, ni kanske undrar vad dom gjorde i knät mitt? Jag hade ju skadat menisken så dom tog bort några lösa meniskbitar som låg löst i knät plus att dom tog bort en bit av menisken eftersom den hade en spricka i sig. Mitt brosk nedanför knäskålen har även blivit skadat pga. meniskskadan men det var inte så märkvärdigt att dom behövde göra något åt det. Tur var väl det, annars hade jag hoppat på kryckor MINST 6 veckor till.
Vad som gäller nu är:
- Ta bort bandaget om 4-5 dagar
- Ta smärtstillande mediciner 3-5 första dygnen
- Ta bort stygnen om 10-14 dagar
- Ha benet i högläge då jag vilar
- Trampa med fötterna för att motverka svullnaden samt minska risken för blodpropp
- Börja med träningsprogram dagen efter operationen (utifrån svullnad, smärta mm)
- Sjukgymnast om ca 4 veckor
Det var väl min historia i korta drag, även om det blev långt. Har ni några funderingar - fråga på! Jag har ändå bara tråkigt nu då jag måste sitta i soffan mest hela dagarna. Vi hörs lite senare under dagen, nu ska jag prova köra lite träning. Får se hur det går..
Operation!
Eftermiddagen och kvällen har jag haft fullt upp. Tvättstugan, laga middag, städa, flytta förrådet mm. Kvällen avslutades dock härligt, såg en film med Petter. Behövdes efter föregående vecka samt denna dag. Efter filmen hoppade jag i duschen med 'descutan'. Det är ett bakteriedödande medel som man ska ha i håret och på kroppen kvällen innan operationen + på morgonen på operationsdagen.
Har även borstat tänderna så det enda som återstår nu är att stänga av datorn och krypa ner i sängen. IMORGON SKA JAG OPERERAS!! Bra om man är utvilad även fast jag kommer sövas.. haha. Skämt åt sido. Grymt skönt att operationen äntligen blir av. Kl 07.20 ska jag befinna mig på sjukhuset och där blir jag hela dagen. Får nog komma hem sent på eftermiddagen. Givetvis kommer jag ha riktigt ont och vara supertrött efteråt så om det inte blir någon uppdatering imorgon vet ni varför. Håll nu tummarna för mig imorgon mina vänner!
För er som undrar. Jag har skadat mitt knä så ska operera menisken (kanske även att dom måste göra något åt brosket). Detta blir min andra operation för i år, första gången var 25 februari. Nä, nu måste jag sova. Ta hand om er och era kära! ♥
Överlevde.
– Jag har upplevt väldigt mycket bra i det här landet. Man har bara ett liv och man måste uppleva både bra och dåligt. I ett farligt land har du alltid en chans att överleva… och i ett fredligt land finns det alltid en risk att bli dödad.
Tänk dig att fly från ditt hemland. Det är precis vad 19-årige Hussein gjorde för 2 år sedan. Han kom från Afghanistan till Norge som asylsökande. Hussein befann sig som så många andra på Utøya den där sommardagen som skulle komma att bli en mardröm. Trots att han blev skjuten 4 gånger, lever han idag. Trots att han inte kan simma, druknade han inte. Trots att han flydde kriget, överlevde han ett annat. Orden han sa till aftonbladet här ovan säger verkligen allt. Trots all ondska som finns i världen vinner alltid godheten. Hoppet om en bättre värld finns alltid hos dom som verkligen tror på det. Livet har inga garantier men så länge vi alla fortfarande hoppas och tror, så finns chansen. En chans att bevisa att vi alla är lika, oavsett bakgrund, hudfärg, kultur, ålder eller kön.
Som min mamma säger: Vi har bara varandra.
Som min mamma säger: Vi har bara varandra.
En vecka kvar.
Exakt en vecka kvar till operationen! Tusan vad härligt. Ja, inte själva operationen.. men att slippa vänta, hoppa på kryckor och ha ont. Har väntat sedan i början av maj så hela sommaren har snart gått. Detta blir min andra operation för i år, första var 25 februari och då hade jag väntat sedan mitten av november.
Hoppas innerligt att detta blir sista operationen, att det går bra och att knät läker som det ska. Kommer även behöva lång rehabelitering efteråt eftersom jag har gått på kryckor sedan november (med undantag 1,5 månad i våras). Ni skulle se mitt lår, har knappt min lårmuskel kvar. Jo, klart den finns kvar men eftersom jag inte kan stödja på benet så försvinner ju musklerna. Inte kul! Sjukt obehagligt.
Nåja. Nu är det i alla fall bara en vecka kvar. Längtar!
Tjuvkik!
Här får ni se en pytteliten del av vår nya lägenhet!
Vet att det är mycket tjat om den men det är det enda vi gör just nu, haha. Idag for jag, Emelie och mamma förbi med lite flyttsaker som dom bar upp för trapporna. Lite senare kom Petters mamma mfl förbi och ville se lägenheten och strax därpå kom även Petter hem från jobbet. Hann inte göra något idag så imorgon ska jag dit kl 07.. måste få saker gjorda. Mer än vad man tror som ska göras + att allt tar lång tid. Men det är superkul! Njuter varje sekund. Älskar att inreda.
Hörs imorgon!
LYCKA!!!!
Utsikten från vårat nya sovrumsfönster!!
Gaaaaaaah, jag vet inte vars jag ska ta vägen.. haha. Som ni vet var jag & Petter nyss och kollade på vår nya lägenhet. Mötte upp hyresvärden för vi skulle ta mått och kolla nya tapeterna. Kul att se lägenheten när den var tom. Kika lite hur vi ska möblera och sådant.
Men gissa vad? Vi fick nycklarna redan idag!!!!!!! Det är ändå 2 veckor tills vi egentligen ska flytta så det var supersnällt. Dock betalde vi en LITEN summa, men inget märkvärdigt. Åh, guld värt! Är så lycklig i skrivande stund att ord inte kan beskriva. Börjar kännas verkligt fast ändå overkligt. Nu börjar äventyret på riktigt. Vi flyttar från en 2:a på 56 kvm till en 4:a på 88 kvm så det är väldigt stor skillnad för oss.
Ska till nya lägenheten!
Jag & min bästa. Bilden tagen 8/7 -11.
Mina vänner, nu ska ni få veta något roligt! Egentligen skulle jag inte åka tillbaka till Umeå förrän imorgon men ändrade planer gjorde att jag sitter på bussen redan nu. Vår nya hyresvärd hörde av sig och sa att vi ska få komma till lägenheten för att kolla. Åh så kul! Har ju bara sett den en gång förut, när vi bestämde att vi skulle ha den. När vi sist var där hade familjen som bodde där innan inte flyttat ut så ska bli jättekul att få se lägenheten utan alla deras saker/möbler. Tror definitivt att man mer kommer att se hur själva lägenheten ser ut.
Lägenheten har ganska nya tapeter och lister osv är nymålade. Det enda var de 2 sovrummen som ännu inte var klara när vi var där.. men tur var väl det eftersom vi fick välja tapeter! Var riktigt svårt men hoppas resultatet blev bra. Så bland annat ska vi få se nya tapeterna, kolla om dom har lämnat något, fråga när vi får nycklarna men det vi främst är där för att göra är att mäta ALLT. Vi ska köpa en ny soffa så vi måste givetvis veta att den passar på någon vägg. Sedan ska vi mäta väggar, fönster - allt. Vore ju en fördel om det vi har och det vi kommer köpa på IKEA passar. Så som möbler, gardiner, krukväxter och liknande.
Håller även tummarna att vi kommer få börja flytta lite saker tidigare. Vi flyttar 29/7 och 2 dagar innan opereras jag. Vilken tajming!
Håller även tummarna att vi kommer få börja flytta lite saker tidigare. Vi flyttar 29/7 och 2 dagar innan opereras jag. Vilken tajming!
Worth it.
Åke.
Vi säger välkommen till Åke!
För några timmar sedan hämtade mamma och hennes karl sockertoppen på bilderna ovan. Första bilden är tagen för några veckor sedan och den andra är då han är lite äldre. Han är 9 veckor nu om jag inte är ute och cyklar. Smart som man är glömde jag kameran så har inget foto av honom som han ser ut idag, men i princip som på bilderna!
På söndagkväll eller måndagsmorgon ska jag sätta mig på bussen till Skellefteå. Mamma börjar jobba på måndag så jag får äran att ta hand om lilla Åke på dagarna. Hur mysigt?! Men det är inte bara puttinuttit. Dels måste han ju bli rumsren och dels är det mycket jobb med en hundvalp i övrigt, speciellt att lära honom. Kommer givetvis ta ett bra tag men tänk vad fantastiskt när han förstår 'Åke, nej, sitt, ligg, kom hit, ska vi gå ut, fot' och allt sådant.
Jag säger som Baloo: jag ska lära honom allt jag kan. ; )
Jag säger som Baloo: jag ska lära honom allt jag kan. ; )
Överraskning!
Igår på eftermiddagen skrev jag att jag och Petter skulle på All Star för att äta middag. Oj så fel jag hade, men inte anade jag något i förhand. Vi började köra iväg med bilen när Petter plötsligt svänger "fel" håll i en rondell. Vi ska bara hämta en sak innan, sade han. Jaha, tänkte jag. Vadå? Han parkerade utanför mammas karls hus. Jag tänkte att han bara skulle springa upp men icket.. han tvingade med mig också. Själv suckade jag och förstod inte varför jag var tvungen att följa med eftersom jag hoppas på kryckor och ville slippa att hoppa upp för alla trappor. När vi närmade oss rätt våning hänger det ballonger och annat på dörren (se nedan). Haha vad fasen är detta?! Fattade verkligen ingenting..
När vi kliver in står mamma där. Mamma?! Hon är ju i Skellefteå och äter middag med en kompis, trodde jag. Vi går in i lägenheten och vilka är där om inte min släkt och vänner?! Gud så galet. Jag fick världens chock! Här trodde jag att vi skulle på All Star men sedan har dom ordnat en överraskningsfest åt mig. Lilla jag. Eftersom det var studenten i förrgår och jag inte tog den så ville dom fira mig i alla fall. Det finns så mycket som betyder så mycket mer än en mössa. Åh, kvällen var underbar på alla sätt. Låter bilderna nedan tala för sig själva.
Nyhet!!
Bild från förra sommaren.
Jag har totalt glömt att berätta en jätterolig nyhet för er! Åh, detta är så himla roligt och spännande..
.. jag & Petter ska flytta!!!! Dock går inte flyttlasset så långt eftersom det är på samma sida älven som vi bor på nu. Just nu bor vi i en 2:a på 56 kvm vilket har gått helt okej men vi känner att vi behöver en större lägenhet. Vår toa är väldigt liten (ytan man kan stå på är typ en meter eftersom sedan är det ett badkar som tar all plats, haha). Sedan är det dåligt med garderober och förvaring. Att vi sedan har hemska färger på tapeterna och köksluckorna ska vi inte ens tala om. Vi har inte orkat tapetsera om eftersom det skulle ta så mycket tid och vi visste att vi inte ville bo här så länge till.
1 augusti flyttar vi!! Kommer bli otroligt kul! Längtar redan nu. Lägenheten vi kommer flytta till är en 4:a (!!) på 88 kvm. Egentligen tycker jag det är som en stor 3:a. Den ligger högst upp i ett hus på 3 våningar så vi har snetak i de flesta rum, supermysigt. Då lägenheten ligger på gaveln har vi fönster åt 3 olika håll, hur bra är inte det. Ett stort plus är att det är diskmaskin i köket.. som det är nu måste man ju diska hela tiden för att inte skapa ett berg.
Detta kommer bli vår första lägenhet som vi tillsammans flyttar in i eftersom där vi bor nu bodde först Petter och sedan flyttade jag in. Ser fram emot denna flytt så enormt!! : ) Skulle lätt kunna börja packa flyttkartonger redan nu, haha. Så nu vet ni min lilla nyhet!
Svaret.
Besöket hos läkaren idag gick väl bra, eller hur man nu ska uttrycka det. Då jag inte visste vad magnetröntgen visade och vad som kommer ske härnäst var det lite nervöst när jag satt i väntrummet. Minuterna gick väääääldigt långsamt. Hur som helst. Som jag trodde så är menisken skadad IGEN. Fick se bilder från själva magnetröntgen vilket var intressant. Läkaren pekade på bilden och förklarade alla olika saker för det är minsann inte så lätt att förstå sådana bilder om man inte är expert. När han visade vars menisken sitter var min första tanke "vad tusan är det där för streck?". Mitt i menisken ser jag en lång spricka längs med hela menisken. Aj aj aj.
Förutom att jag inte kan böja eller strecka ut mitt knä speciellt mycket så klickar det när jag väl försöker. Typiskt för meniskskador. Läkaren berättade att anledningen till varför jag har så himla ont och att det klickar beror på att menisken troligtvis kläms fast i knät. Bilden visade även att jag har en liten skada på brosket. Det var mycket information att ta in från honom men även det kan göra att knät klickar och har sig. Känns som mitt knä är en djungel.. haha.
Slutsatsen av detta är att det kommer bli operation IGEN. Kan tyckas märkligt att säga detta men jag är ändå "glad" över det. Hellre att det är något problem som dom kan åtgärda istället för att bara vänta ut det eller något liknande. Imorgonbitti ska jag ringa till operationsplanerarna. Läkaren satt mig på prio 1.. denna gång ska jag inte behöva vänta 3 månader! Förresten, nu till grejen. Jag frågade givetvis VARFÖR det har blivit samma visa igen i samma knä, samma menisk och samma skada (+ broskskada denna gång). Svaret jag fick löd "Jadu, förra gången tog vi nog inte bort en tillräckligt stor bit av menisken. Man försöker alltid spara så mycket man kan eftersom menisken är en stötdämpare för knät och man annars riskerar att få stora problem efter några år". Jag förstår hans svar, absolut. Men det konstiga är ju att dom tog bort biten som var skadad och nu är det en skada igen i samma menisk. Tycker inte det borde bli det. Nä nu ska jag sluta surra som ett bi. Tankarna snurrar.
Jag är i alla fall glad att det är ett knä och inte någon allvarlig sjukdom. Ska tänka positivt.
Jag är i alla fall glad att det är ett knä och inte någon allvarlig sjukdom. Ska tänka positivt.
Just living is not enough. One must have sunshine, freedom, and a little flower.
En dag som denna finns inte många ord. Orden som tröstar eller hjälper finns helt enkelt inte. En ringklocka finns plötsligt i varje tankevrå. Livet stannar upp i några sekunder för att sedan andas ut så man inte faller ihop. Först kommer chocken, sedan tårar och sist men inte minst tomheten. Luften går ur en, likt en ballong som töms på luft. Timmarna efteråt är ett enda stort frågetecken. Tänker på alla inblandade. Tänker på livet.
Jag får mig en tankeställare. Utan förvarning spelar allt och ingenting roll. Vad gör det om jag sitter med ett trasigt knä? Det kommer bli bra. Vad gör det om jag inte gått ut gymnasiet? Det kommer en andra chans. Vad gör det om jag behöver vänta till nästa vecka för en läkartid? Nästa vecka kommer ju. Vad gör det om livet inte alltid går som man vill? Livet fortsätter.
Med all anledning känner jag mig idag otroligt tacksam över allting. Min familj och mina vänner. Min sambo. Taket över huvudet och maten på bordet. Fåglarna som kvittrar och vinden som blåser. Regnet och solen. Regnbågen. Kärleken som känns ända in i hjärtat. Lyckan att ha kommit så långt. Musiken som räddar mina dagar. En säng att sova i. Jobb. Resor som väntar.
Men mest av allt är jag tacksam över luften jag andas.
Men mest av allt är jag tacksam över luften jag andas.
