Själv har jag aldrig blivit drabbad av cancer, men några i min närhet har. Att stå på sidan om någon som kämpar måste vara bland det värsta som finns. Tanken känns inte rättvis då jag försöker föreställa mig hur det skulle vara om jag blev drabbad. Det vet man aldrig förrän man gått igenom en sådan sak. 20-årig tjej, tänk om hon var jag? Tänk om jag blev en av alla 800 personer. 

Jag beundrar alla personer som medverkar i filmen, och alla andra som kämpar mot cancer. Även läkare, forskare, sjuksköterskor, anhöriga, medmänniskor m.fl. som gör det dom kan för dessa människor. Människor, det är liv vi pratar om. Genom att läga upp den här filmen på min blogg hoppas jag att fler tar del av budskapet - det är okej att känna. Just det där med att känna är så otroligt viktigt. Man får känna ilska, sorg, orättvisa och fler negativa känslor. Men det är även okej att känna glädje och lycka. Jag vet vad jag talar om. En nära släkting till mig fick ett cancerbesked under sommaren. 

Klicka er in på UngCancer.