Min födelsedag.
God morgon & GRATTIS TILL MIG SJÄLV!!
Idag vaknar man upp som 1 år äldre, dvs. 21 år.
Maj.
Mars.
Mars 2011.
Mars månad var väldigt intensiv. Operationen hade nyss blivit av och jag började jobba igen. Försökte leva livet som hade stått still hela vintern. Livet var helt enkelt ganska bra denna månad, det jag minns i alla fall.
Februari.
Min operation av knät blev äntligen av i slutet a februari. Bokade en resa till turiket. Alla hjärtans dag. Gjorde egna örhängen i ett försök att fördriva tiden. Också semlor såklart. Hela februari, precis som januari, var också en månad med soffhäng pga. knät..
Nyårsbilder.
Var ju bara hemma under några få timmar på nyårsafton. Ville såklart ta vara på timmarna så blev inte så många bilder. Jossan har några fler bilder tror jag, så kanske dyker upp några fler vid ett senare tillfälle! Fast hon glömde kameran hos oss.. haha.
Nyårsafton är trots allt en kväll i alla fall jag vill spendera med min kärlek. Familj & vänner också, även det är kärlek. Bara en annan sorts kärlek. Jag är glad att jag fick några timmar med fästman och våra 2 vänner. Jo, klart jag ville stå där på tolvslaget med ett glas champagne i handen tätt intill Petter. Men tolvslaget är bara en sekund, och vad är en sekund jämfört med en livstid?
Samtidigt väljer jag att se det från jobbets sida. Mitt jobb är viktigt, tycker jag. Det är inte något som passar för alla men det är väl därför vi alla är olika och det finns tusentals jobb. Att arbeta som personlig assistent ger mig så mycket tillbaka. Jag får känna mig duktig, delaktig och meningsfull. Tänk vad många där ute som behöver någon som är ens armar och ben. Tänk om jag var en av alla dom, visst skulle jag vilja ha någon som fanns där för mig i en sådan situation. Vi behövs och kommer alltid att göra det. Nyårsafton spenderades inte med familj, vänner eller min sambo - men jag fick känna att jag gjorde något värdefullt för en annan människa. ♥
Januari.
Under januari hände faktiskt inte så mycket. Jag var sjuskriven sedan i mitten av november och väntade fortfarande på operation av mitt vänstra knä. Kunde ju inte göra så mycket eftersom jag knappt kunde röra benet + att jag hoppade på kryckor. Var väldigt less på att sitta hemma. Smärtan. Rastlösheten. Något som däremot hände var min födelsedag! 25 januari fyllde jag 20 år. Om 23 dagar är det dags igen!
Första dagen på 2012.
Hade inte tid/möjlighet att önska er gott nytt år igår, så istället hoppas jag ni hade en grymt fin nyårsafton!
Själv jobbade jag några timmar på eftermiddagen. Var hemma just efter kl 17. Möttes av ett hav med mat & dryck på hela köksbänken, haha. Petter, Josefine och Jakob hade börjat förbereda middagen. Skulle iväg och jobba 21-08 så hann bara vara hemma några få timmar innan jag skulle spendera min nyårsafton på jobbet. Självklart vill man fira nyårsafton tillsammans med människor man håller kär men jag är glad att jag fick några timmar med min sambo och våra två fina vänner + våra 2 fyrbenta vänner. Haha! Ska lägga in några bilder från igår (dom få som togs) på datorn senare ikväll så ni får se.
Något jag också har tänkt göra är en liten sammanfattning av 2011! Bara en liten notis till mig själv så jag kommer ihåg det.
Årets första inlägg borde väl inte vara ett "deppinlägg" men jag känner att jag måste få skriva. När allt annat rasar så är det skrivandet som får mig att känna mig levande. Fråga inte, jag förstår knappt själv den där meningen. Känslan är bara så. Helt enkelt. Inte mer komplicerat än så.
Jag vet inte vad som skrämmer mig mest. Rädslan över att hamna där jag varit några gånger förut? Eller, rädslan över att inte ha kontroll? Fast egentligen hör dom ihop. Lika lätt som 1+1=2. För när jag hamnar på platsen jag varit förut har jag inte kontroll och rädslan över att inte ha kontroll får mig att falla. Hjärnan snurrar snabbare än i vanliga fall. Känner igen alla små tecken. Även dom stora. Jag har svårt att vara glad. Glömmer bort att äta. Tröstäter i nästa sekund. Sömnbrist pga för många tankar. Oro. Panik. Utmattad. Det var länge sedan jag var utmattad på riktigt, tror jag. När jag tänker efter är det gånger som dessa kroppen brukar säga ifrån. Min kropp har sagt ifrån många gånger förut. Blivit bättre på att lyssna har jag minsann. Men ni vet, ibland rinner bara allting över. På ett ögonblick och man kan inte få stopp på det. Den här dagen har jag haft några gånger i mitt liv. En dag som jag motarbetar mig själv, ofrivilligt. Känns som jag är 2 personer i en kropp. Typ.
Lättirriterad och frustrerad.
Låter min ilska gå ut över dom som står mig närmast.
Tänker tanke efter tanke efter tanke.
Snurrar neråt som en spiral.
Halsbrännan kommer på besök.
Det värsta av allt? Det ska jag tala om. Det värsta med allt detta är att jag inte kan sluta, även om jag vill. Försöker tänka positivt, men allt negativt tar över. Blir arg på mig själv för att jag känner mig värdelös. Klarar inte någonting. Ifrågasätter varför jag är som jag är. Övertrött men vägrar vila. Kommer aldrig kunna somna inatt då. Här kommer besvikelsen och ledsamheten in. Besviken för att jag inte kan styra. Ledsen över att såra dom som står mig nära även fast jag inte vill. Säger saker rakt ut, samtidigt som jag tänker att jag inte borde sagt så. Låter irriterad och sur samtidigt som jag tänker att jag borde låta glad. Fräser samtidigt som jag intalar mig själv att jag inte har något att fräsa åt. Som sagt. Frustrerande när man inte kan kontrollera sina känslor eller tankar. Jag brukara vara bra på det, men när man försöker själv hela tiden är det inte konstigt att man blir trött en vacker dag.
Orkar som vanligt inte läsa igenom det jag skrivit. Jag står för det. Exakt såhär kände jag tydligen just nu. Ska väl slänga mig i soffan och bara vara nu. Jag vet vad jag behöver. Lugn & ro. Och ja, jag kanske deppar för stunden men ni vet vad jag säger. Efter en dag eller period som denna vet jag att soltrålar väntar bakom nästa hörn. ♥
Lördag.
(mobilkamera)
Om ni läste inlägget igår kanske ni anar varför jag inte uppdaterar förrän nu. Ja, det blev en operation på min tå IGEN. Nog förstår jag att många tänker "men kom igen, det är bara en tå. Sluta klaga?". Men hade ni gått i mina skor (haha, skor - tår) hade ni förstått vad jag menar. När jag var liten tyckte jag det var KUL att ta sprutor men det kan jag väl inte påstå idag. Jag är absolut inte rädd för sprutor eller nålar - förutom när det gäller detta.
Kom till sjukhuset igår. Fick vänta 30 minuter eftersom läkaren var sen, men så brukar det ju vara ibland. Inget att bli sur över. Hade ju ändå ingen tid att passa. Innan jag gick på själva mottagningen gick jag förbi kiosken där jag köpte en skvallertidning och några godisbitar. Efter operationen måste jag ligga där i 45 minuter extra med benet i luften.. då är det ju trevligt att ha något annat att göra än att tänka på att man ligger där.
Hur som helst. Kom in i rummet där jag pratade först med en jättegullig sjuksköterska som även var med förra gången jag gjorde det här. Pratade sedan med läkaren när han kom in i rummet, jag frågade om det verkligen inte finns något annat man kan göra. Tydligen inte.. men hon sa att jag får ju bestämma själv om jag vill göra det eller inte. Men då det inte finns något alternativ var det lika bra att göra det när jag ändå var på plats. Sagt och gjort, då låg jag där för 5:e gången för att göra en liten operation.
Ni som är känsliga kan ju hoppa över den text som är kursiv. Hur det går till? Det tänkte jag berätta nu.
Först lägger dom gröna dukar runt foten så det ska hållas rent, sedan spritar dom (tror jag det är?). Efter det kommer det VÄRSTA - lokalbedövningen. Jag har ganska låg smärttröskel men jag skämtar inte när jag säger att det är bland den värsta smärtan jag varit med om. Redan innan dom stack mig började jag gråta.. bara för att jag visste vad som komma skall. Dom sticker just nedanför stortån där benet är, alltså skelettet. Man har ju inte så mycket "kött" där så givetvis gör det ont att spruta in en massa bedövning. Fick 2 sprutor till att börja med. Sen hinner sjusköterskan bara säga "känner du d" innan jag nästan skriker "AJ!!". Jo herregud, det var som jag förstod. Vi måste ha ännu mer bedövning. Sedan minns jag inte hur många gånger till dom stack mig, eftersom jag höll på svimma. Tårarna bara rann och jag höll till och med handen för min egen mun för jag skrek av smärta. Blablabla. Spolar lite här. Blir kallsvettig. Dom tar ett gummiband och knyter HÅRT nedanför tån så det inte ska spruta en massa blod när dom började skära, för jo, skära är vad dom gör. Nu ligger jag ju ner så ser inte exakt hur dom gör men eftersom jag gjort det flera gånger har jag sett nång gång mitt under operationen + att dom berättar vad dom gör. Sedan fungerar ju lokalbedövningen så att man inte känner smärtan men man känner att dom är där och gräver.. haha. Så dom gör väl något slags snitt i huden, tar bort en smal bit av nageln och även hela nagelroten samt nagelbädden. Där skrapar dom rejält!! Låter inte trevligt men man får härda. Nästa gång ska jag ta med mig musik tyckte sjuksköterskan, så ska ta med min lilla ipod. Att jag inte tänkt på det förrut!
För ja mina vänner, det kommer bli en till gång. Eftersom mina stotår är likadana måste jag även göra den högra om några månader. Hoppas bara den jag gjorde igår blir bra!! Så jag måste göra om den IGEN innan den högra. Tusan vad jag skriver i en rasande fart. Fort och mycket. Antar att det blir så när man inte skrivit på någon dag, man har mycket att dela med sig av. :)
Nu har Petter hett på ugnen. Jag har redan gjort sallad som vi ska ha till middagen. Dags att börja steka kyckling! Har varit sugen på det heeela dagen, bara för att jag vet att vi ska äta det & vitlökskroketter. Oh så gott!
Mina tår.
Dessa JÄKLA tår. Ni som läst min blogg ett längre tag vet vad jag talar om.
Ska iväg med bussen snart men hinner dra en kort sammanfattning.
Nageltrång pga. att mina naglar växer för djupt ner. Infektion & inflammation ovanpå det. Har haft såhär i typ 2 år. Varit på hälsocentralen 3 gånger för att "operera". Hjälpte ingen av gångerna. Remiss till kirurgen på sjukhuset. Gjorde samma sak där som på hälsocentralen i januari detta år. Då nageln växte tillbaka kom helvetet tillbaka + att jag även fick likadant på andra stortån. USCH.
Nu ska jag alltså tillbaka IGEN för att göra samma sak? Näe, stopp! Ska fara dit i alla fall så jag kan prata med dom, men jag vill verkligen inte göra detta igen då det inte hjälper, får bara gå igenom samma procedur samma gång. Less. Måste finnas någon annan lösning! Nä, nu måste jag skynda. Vi hörs senare!
Onsdag.
Jag hade för mig att jag skrivit ett inlägg tidigare idag.. tydligen inte. Haha. Mig i ett nötskal, minst sagt!
Ja.. bilderna ovan. Ni undrar nog varför jag tog kort på min tänder. Vänstra bilden är tagen för ca 3 veckor sedan då jag besökte tandläkaren. Läs det inlägget HÄR. Den högra bilden är tagen idag, titta min NYA TAND! Tidigare idag, under förmiddagen var jag tillbaka hos tandläkaren. Denna gång för att sätta dit min krona som hade beställts! Helt sjuuuukt. Ni som läst inlägget jag länkade vet hela historien.. tänk hur sjukt det känns att ha en tand igen efter några år? Jag hade ju min riktiga tand innan, men nerslipad och allt som ni redan vet. Besöket hos tandläkaren ska jag berätta imorgon.
Hur som helst så sitter min nya tand där den ska men det är så galet ovant. Dessutom är den lite högre på en kant, fast jag vet inte.. kan vara att jag är ovan att ha en "vanlig" tand där. Fast när jag biter ihop tar den först och mest på den nya tanden. Men ska tillbaka om en vecka för att kolla hur det ser ut. Göra lite justeringar om det behövs och sådant.
Lord make me a rainbow.
Bloggen kommer stå stilla tills på fredag. Kan hända att det dyker upp något inlägg från mobilen men troligtvis inte, ni får väl hålla utkik.
Snart får jag besök och sedan åker jag till pappa. Imorgonbitti åker jag till Skellefteå med min familj för att gå på min farmors begravning.. ♥
Kom ihåg att vi alla lever bara en gång. Ta hand om varandra och ge någon en extra kram, bara för att du kan. Just idag, just nu.
Todays.
Blev 2 timmar under eftermiddagen som innehöll:
Vårdcentralen. Träffade sköterska. 1 timmes väntan i väntrummet. Träffade läkarestudent. Träffade läkare. Läkaren tog in en TREDJE person (också läkare). Efter många om och men kom dom fram till att jag troligtvis har 'perioral dermatit'. Ni kan ju googla om ni vill läsa mer information. Mitt sitter i princip bara vid näsan. Har haft det sedan jag gick 7an.. så ni kan ju tänka er att jag är less på att se ut sådär. Det blir bara värre om man använder smink, hudprodukter, hydrokortisonsalva osv. Tvättar inte runt det området heller med vanligt vatten eftersom det och tvål också förvärrar det hela.
Gick sedan till apoteket för att hämta ut någon slags antibiotika (orkar inte gå och kolla vad den heter, nåt på T). Ska äta dom tabletterna i 6-8 veckor....... det är en lång tid men ingenting jämfört med hur länge jag haft såhär. Håller verkligen tummarna att detta kommer hjälpa!! Skulle vara helt underbart. Ska försöka hitta nån bild där ni ser hur det ser ut. Eller så kanske jag visar för och efter bilder om några veckor. Bra där! Kom på att jag ska ta en bild nu på hur det ser ut så jag kan jämföra. Dock ser det ganska bra ut nu.. visst är det typiskt, haha. Men det försvinner aldrig helt.. fyfyfy.
Those who bring sunshine into the lives of others, cannot keep it from themselves.
För er uppmärksamma människor, ja jag vet att högra hörnet blev lite tokigt. För er mindre uppmärksamma, nu fick ni också se det.. haha.
Ville bara skriva att jag alltid blir så glad när jag loggar in och får se positiva kommentarer från er!! Tänk vad härligt att vi kan peppa varandra och glädjas åt andra personer! Så.. tusen tack för alla fina ord ni ger mig varje dag! ♥
Rosor.
Förra veckan kom jag hem till blommor som var inslagna. Mitt i veckan, bara sådär. Det är kärlek det. ♥
When our time is up.
5 minuter innan jag skulle börja min inskolning idag ringde pappa.. min älskade farmor har somnat in. Finns inte ord som kan beskriva vilken saknad människa hon kommer bli och hur sorgen känns. På ett sätt känns det ändå skönt, nu slipper hon lida och ha smärtor. Även om vi visste att det skulle bli såhär kan man aldrig riktigt förbereda sig. Har inte låtit det sjunka in ännu, allt tar sin tid och så får det vara.
Jag tar med mig våra minnen genom livet och gläds över de 20 år jag fick dela med henne. ♥
The problem with doing nothing is not knowing when you're finished.
Känner mig såhäääääär glad + lite till. Suddig bild men vad gör väl det om tusen år.
Nu tänkte jag berätta varför jag blev så glad igår, och vad det är jag ska göra idag! Ni som känner mig eller följt min blogg ett längre tag vet redan detta, men för er som inte vet måste jag dra en snabb genomgång för senaste året. Ni som vet kan hoppa över att läsa texten med kursiv.
För nästan exakt ett år sedan, 15 november, halkade jag på gångvägen utomhus för det var så halt. Eftersom isen var under snön såg jag inte den och klev såklart rakt på. PANG! Hann inte ens tänka vad som hände. Ena sekunden gick jag, nästa låg jag på marken. Smärtan går inte att beskriva med ord, men svinont gjorde det minst sagt. Jobbade dock samma kväll.. men slutade en timme tidigare för att få fara upp till akuten. Petter skjutsade mig. För att dra en lång historia kort. Akutbesöket följdes av ortopedmottagningen, magnetröntgen, läkarbesök och sedan operation av knät 25 februari. Jobbade 18 mars - slutet av april. På valborg skadade jag knät IGEN bara genom att jag remmade upp skon som jag skulle ta av mig. Måste ha vridit det i fel läge eller något. Tydligen skulle det komma att visa sig att vid min första operation hade dom inte tagit bort så mycket som behövdes av menisken.. suck. Akuten, läkarbesök, ortopeden, magnetröntgen och väntan på operation var igång IGEN. Denna gång blev den av i slutet av juli. Men det tråkiga är att min andra operation inte ens hade behövt hända om dom gjort rätt första gången. Dessutom har ju mitt brosk under knäskålen blivit skadat pga. att den trasiga menisken har legat och skavt där i fleeeera månader. Gick alltså på kryckor ungefär 8 månader sammanlagt.. plus 2 knäoperationer. För att inte tala om smärtan man fick leva med. Fast värst var väl att inte kunna göra något, speciellt när det var vinter.
Fy & fan på ren svenska.
MEN. Nu till mina glada nyheter.. IMORGON SKA JAG JOBBA FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ FLERA MÅNADER!! Känns helt underbart. Jobbade knappt 1,5 månad på hemtjänsten i våras men annars är det faktiskt ett år sedan jag jobbade sist, och imorgon är jag tillbaka på mitt gamla jobb! SÅ JÄKLA FANTASTISKT. Jobbar som personlig assistent för er som inte vet. Jag ska börja jobba hos en ny person, så idag ska jag dit för första gången! Ser verkligen fram emot det. Klockan 10 ska jag vara där, så jag ska göra mig klar nu och sedan dricka en kopp te innan jag cyklar iväg. Dessutom är det inte vilket pass som helst imorgon, utan ett 15-timmars-pass!! : )
Fy & fan på ren svenska.
MEN. Nu till mina glada nyheter.. IMORGON SKA JAG JOBBA FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ FLERA MÅNADER!! Känns helt underbart. Jobbade knappt 1,5 månad på hemtjänsten i våras men annars är det faktiskt ett år sedan jag jobbade sist, och imorgon är jag tillbaka på mitt gamla jobb! SÅ JÄKLA FANTASTISKT. Jobbar som personlig assistent för er som inte vet. Jag ska börja jobba hos en ny person, så idag ska jag dit för första gången! Ser verkligen fram emot det. Klockan 10 ska jag vara där, så jag ska göra mig klar nu och sedan dricka en kopp te innan jag cyklar iväg. Dessutom är det inte vilket pass som helst imorgon, utan ett 15-timmars-pass!! : )
Ville bara dela med mig av min lycka och glädje till er. Äntligen känns det som att livet är tillbaka på riktigt. ♥
Let us be grateful to people who make us happy; they are the charming gardeners who make our souls blossom.
Gå in på ANNAS BLOGG och läs de fina orden hon skrivit om mig. Blev så himla glad när jag såg det, fina fina tjej. ♥
Den som har sol, måne och stjärnor ska inte klaga.
Tänk att ett telefonsamtal kan göra en hel dag för en person. För mig. Just idag. Även igår var det ett telefonsamtal som gjorde min dag, dock inte till det bättre - tvärtom. Fick dåliga nyheter men det är inget jag vill gå in på just nu, för den sitationen är som den är.
Tillbaka till här och nu, idag. För ganska precis en timme sedan fick jag ett samtal som lyfte mig! Som jag väntat på detta. Ibland känns det hopplöst men dom dagarna är värda att ha, just för att få känna sig glädjen en dag som denna. Känner mig lite hemlighetsfull nu.. haha. Ni sitter säkert och är som nicke nyfiken! Ska berätta senare vad det är, så håll utkik mina vänner.
Spännande.
(mobilkamera).
Eftersom jag alltid kommer för tidigt eller för sent när jag har en tid att passa tänker jag undvika en sådan situation idag. Nu har jag ungefär 1 timme och 20 minuter på mig att göra mig klar, äta lunch och pumpa cykeldäcket. Så därför är detta ett tidsinställt inlägg.
När ni läser detta sitter jag på cykeln och trampar. Idag ska jag nämligen på en jobbintervju!!
Ser fram emot det, är både förväntansfull och lite nervös. Önska mig lycka till! ♥
Wedding!
Nu ska jag berätta vad som gjorde mig så lycklig idag! Bilderna ovan är en ledtråd..
Jag & Petter fick en bröllopsinbjudan!! Åh... helt fantastiskt. Jag har ju vetat om bröllopet en tid men idag kom alltså inbjudan, som dessutom var jättefin. Vem som ska gifta sig? Min yngsta moster (har två stycken). Hon bor sedan ett tag tillbaka i New York med hennes fästman som är från Dominikanska Republiken. Har ni listat ut något än..? Haha. JA, BRÖLLOPET SKA VARA I KARIBIEN!! Helt underbart. Vid en strand.. gah. Jag är helt överlycklig.
Den stora frågan återstår dock. Kommer jag fara? Självklart vill jag det mer än något annat, men vi får se. Jag är inte någon som pratar om min ekonomi men eftersom jag varit sjukskriven i nästan ett år kanske ni förstår att den inte är på topp. Ska ju börja jobba snart igen vilket känns toppen. Så vi får se hur mycket jag hinner spara ihop osv. Ett bröllop i DR är en dröm, att jag ens får chansen är otroligt.
