5 minuter innan jag skulle börja min inskolning idag ringde pappa.. min älskade farmor har somnat in. Finns inte ord som kan beskriva vilken saknad människa hon kommer bli och hur sorgen känns. På ett sätt känns det ändå skönt, nu slipper hon lida och ha smärtor. Även om vi visste att det skulle bli såhär kan man aldrig riktigt förbereda sig. Har inte låtit det sjunka in ännu, allt tar sin tid och så får det vara.