Första dagen på 2012.
Hade inte tid/möjlighet att önska er gott nytt år igår, så istället hoppas jag ni hade en grymt fin nyårsafton!
Själv jobbade jag några timmar på eftermiddagen. Var hemma just efter kl 17. Möttes av ett hav med mat & dryck på hela köksbänken, haha. Petter, Josefine och Jakob hade börjat förbereda middagen. Skulle iväg och jobba 21-08 så hann bara vara hemma några få timmar innan jag skulle spendera min nyårsafton på jobbet. Självklart vill man fira nyårsafton tillsammans med människor man håller kär men jag är glad att jag fick några timmar med min sambo och våra två fina vänner + våra 2 fyrbenta vänner. Haha! Ska lägga in några bilder från igår (dom få som togs) på datorn senare ikväll så ni får se.
Något jag också har tänkt göra är en liten sammanfattning av 2011! Bara en liten notis till mig själv så jag kommer ihåg det.
Årets första inlägg borde väl inte vara ett "deppinlägg" men jag känner att jag måste få skriva. När allt annat rasar så är det skrivandet som får mig att känna mig levande. Fråga inte, jag förstår knappt själv den där meningen. Känslan är bara så. Helt enkelt. Inte mer komplicerat än så.
Jag vet inte vad som skrämmer mig mest. Rädslan över att hamna där jag varit några gånger förut? Eller, rädslan över att inte ha kontroll? Fast egentligen hör dom ihop. Lika lätt som 1+1=2. För när jag hamnar på platsen jag varit förut har jag inte kontroll och rädslan över att inte ha kontroll får mig att falla. Hjärnan snurrar snabbare än i vanliga fall. Känner igen alla små tecken. Även dom stora. Jag har svårt att vara glad. Glömmer bort att äta. Tröstäter i nästa sekund. Sömnbrist pga för många tankar. Oro. Panik. Utmattad. Det var länge sedan jag var utmattad på riktigt, tror jag. När jag tänker efter är det gånger som dessa kroppen brukar säga ifrån. Min kropp har sagt ifrån många gånger förut. Blivit bättre på att lyssna har jag minsann. Men ni vet, ibland rinner bara allting över. På ett ögonblick och man kan inte få stopp på det. Den här dagen har jag haft några gånger i mitt liv. En dag som jag motarbetar mig själv, ofrivilligt. Känns som jag är 2 personer i en kropp. Typ.
Lättirriterad och frustrerad.
Låter min ilska gå ut över dom som står mig närmast.
Tänker tanke efter tanke efter tanke.
Snurrar neråt som en spiral.
Halsbrännan kommer på besök.
Det värsta av allt? Det ska jag tala om. Det värsta med allt detta är att jag inte kan sluta, även om jag vill. Försöker tänka positivt, men allt negativt tar över. Blir arg på mig själv för att jag känner mig värdelös. Klarar inte någonting. Ifrågasätter varför jag är som jag är. Övertrött men vägrar vila. Kommer aldrig kunna somna inatt då. Här kommer besvikelsen och ledsamheten in. Besviken för att jag inte kan styra. Ledsen över att såra dom som står mig nära även fast jag inte vill. Säger saker rakt ut, samtidigt som jag tänker att jag inte borde sagt så. Låter irriterad och sur samtidigt som jag tänker att jag borde låta glad. Fräser samtidigt som jag intalar mig själv att jag inte har något att fräsa åt. Som sagt. Frustrerande när man inte kan kontrollera sina känslor eller tankar. Jag brukara vara bra på det, men när man försöker själv hela tiden är det inte konstigt att man blir trött en vacker dag.
Orkar som vanligt inte läsa igenom det jag skrivit. Jag står för det. Exakt såhär kände jag tydligen just nu. Ska väl slänga mig i soffan och bara vara nu. Jag vet vad jag behöver. Lugn & ro. Och ja, jag kanske deppar för stunden men ni vet vad jag säger. Efter en dag eller period som denna vet jag att soltrålar väntar bakom nästa hörn. ♥
Kommentarer
Trackback
