Ekar nästan tomt här.. har haft så mycket annat för mig. I fredags åkte vi till Petter mamma, alltid lika mysigt. Gårdagen bjöd på party med några partypinglor! Idag trodde man kanske det skulle vara lugnt men även denna dag inehöll något speciellt - viltspår. Det var bara vi och Otis uppfödare, faktiskt riktigt skönt. Idag la Petter ett långt spår, det längsta jag gått med Otis. Var ca 400 meter. Det innehöll även ett "glapp". Dvs, att Petter lyfter på klöven och går några meter innan han fortsätter lägga spåret.

Uppfödaren sa att hon råkade komma för nära (hon och Petter gick bakom mig men dom ska hålla ett avstånd så man inte stör hunden) just på det stället, typiskt. Så Otis blev lite distraherad där när han skulle försöka hitta spåret igen eftersom det var glappet också. Men han tog upp det igen och var såååå duktig. Sådär bra har det aldrig gått förut, så nöjd över både min och Otis insats!! :) Blev så glad över att se Otis jobba så bra. Han var verkligen koncentrerad och brydde sig inte ens om när han syrra skällde i bilen en bit bort. Uppfödaren har nämligen Otis syster så det var syskonen som fick köra viltspår idag, så kul. Även om dom inte får träffa varandra.

 

Under kvällen har vi varit på kalas och sedan åt vi gomiddag framför x factor. Myssöndag!

Sedan fortsatte jag min packning. Så mycket man ska ha med som man nästan glömmer bort. Kvällens sista pyssel blir att göra nya låtlistor på itunes så jag kan lägga in skön musik på min ipod. Måste ju ha bra musik på planet, bussen, hotellet, stranden och allt. Hihi :)

 

 

Hur mysig och söt är inte denna bild! En av Otis favoritplatser, hallen.

 

 

 

 

Äntligen, får man väl säga, ska jag berätta om utställningen vi var på i söndags. Bättre sent än aldrig.

 

Förresten, på första bilden ser ni buren som vi köpt. Efter ett bra tags letande hittade vi äntligen en bilbur som passar vår bil. Summan var dock hög men då den är anpassad för modellen och årtalet på vår bil. Vi rymmer lite packning på sidan av buren vilket är ett plus. Det enda vi behöver göra är att höja taket på buren. Det är inget måste men Petter sa att han kan göra det på något sätt. Tur man har en händig kille, haha. Det är några cm till taket på bilen så vi vill givetvis ha maximal höjd, även om Otis ligger ner 99% av tiden i bilen. Buren använde vi förresten som bord på utställningen... haha.

 

Jag fick äran att stiga upp 04.45 på utställningsdagen. Tog med mig Otis på en promenad i nästan en timme. Gå och gå och gå är vad som gäller så han inte skulle vara som ett yrväder under förmiddagen. Detta var första gången för både oss och Otis så bra om vi alla var liiite slut i alla fall. Men självklart inte så trött att Otis ville sova, bara så han blev lite slut. Strax efter 07 befann vi oss på plats (vi var nästan först, slapp avgiften för parkering märkte vi sedan, haha). Vi ville vara bland dom första så Otis skulle få se när dom andra bilarna/människorna/hundarna kom. Kommande timmarna gick vi runt lite med Otis, hälsade på hans uppfödare, hjälpte till att ställa fram saker mm. Otis uppfödare hade ett tält samt 2 av deras hundar med sig så vi hängde med dom hela dagen. Fika och stolar hade dom också med sig. Vilka härliga och generösa människor! Var även 3 andra ägare + deras hundar som var med oss hela dagen. Deras hundar kommer från samma uppfödare. Roligt att träffa samt lära känna andra personer med labradorer.

 

Ska försöka dra det lite kortfattat, blir så långt märker jag. 09.30 drog allt igång. Otis tävlade i juniorklass mot 2 andra hundar. Trist att det bara var två till i hans klass. Ovanligt lite sa uppfödaren. Otis är 11 månader och de andra var 14 månader. Jättefina alla 3! :) Vår ögonsten kom tyvärr sist/3:a men vi hängde absolut inte läpp över det. Petter gjorde ett toppenjobb i ringen! Och Otis var så duktig när han sprang och stod framför domaren. Var verkligen imponerad av hur lugn han var hela dagen. Tror det blev så många intryck och så många hundar att han blev trött bara av att kolla på dom, hihi. När Otis bedömdes fick han "Excellent"! Så glad över det. Vår stjärna. 

 

 

I konkurrensbedömingen sa domaren att de andra två labradorerna hade mer utvecklad front än Otis och var allmänt mer utvecklade, han behöver växa till sig och därav hans placering. Haha, alltså ursäkta... jag förstår absolut vad hon menade men det är klart att de andra två har växt mer än Otis, dom är ju 5 månader äldre. Och när dom fortfarande växer är ju 5 månader ganska mycket. Hade varit intressant att se vilken plats alla kom på om Otis också var lika gammal som dom. Men man får ta det med en nypa salt. Jag är jätteglad över att allt gick så bra! Nu längtar jag tills 27 oktober. Då ska vi till boden på utställning! 

 

Snacka om att Otis totalt kan stirra ut en! Haha. Fast på bilden ovan höll han på med en leksak fast tittade upp när jag sa hans namn. Han kan se så förvånad ut ibland. Otis hade gnällt ett tag och ingenting jag gjorde var bra nog. Allt jag ville var att se tv en liten stund, hade varit igång hela dagen (bilden togs igår eftermiddag). Men icket sa nicke. Matte skulle minsann inte se tv, hon skulle ju umgås med sin vovve. Det slutade med att jag satte mig på golvet, då var han äntligen nöjd. Tänk vad lite som krävs för att han ska vara nöjd. Han vill alltid vara nära. ♥

 

Igår gjorde vi något spännande. Jag, Petter och Otis tog bilen några mil söderut för att fara till hans uppfödare. Hon ska börja träna oss och några andra i viltspår. Så roligt med människor som brinner för det dom gör! Det var även en domare i viltspår när vi kom dit. Uppfödaren och hon är vänner sedan länge tillbaka och nu hade hon kommit ner för att hjälpa till lite. Hela dagen hade dom fått besök en efter en, alla som kommer träna viltspår i vår grupp. Tror vi blir ca 10 st. Vi blev där några timmar men för att korta ner vårt besök så kan jag berätta lite kort bara. Vi traskade in i skogen där jag och Otis fick köra 3 olika spår. Först ett kort, sen ett längre och sedan ett lite svårare. Petter fick lägga spåret så han fick också lära sig något nytt! Dom tyckte han var jätteduktig, haha. Medans Otis spårade och jag gick bakom honom med linan gick domaren bakom mig och pratade hela tiden. Hur jag skulle göra, vad Otis gjorde och vad jag kunde säga, när jag skulle stanna osv. Detta var ju verkligen något helt nytt för oss men det gick toppen! Otis gjorde ett sådant bra jobb och jag kände mig efter en stund ganska säker bakom honom. Det gäller att läsa av hur han luktar och hur han arbetar så jag lär mig hur jag ska göra bakom honom. Man kan ju inte bara traska på, vi blir ett team.

 

Vi hade jättekul och jag är så glad att vi börjat med detta! På söndag blir första träningen där vi alla träffas. Igår var mest för att hundarna och vi ägare skulle få prova på samt att uppfödaren och domaren ville se hur dom arbetade enskilt. 

 

Varför inte kicka igång denna vecka med att bli väckt av Otis? Hör väl till varje morgon nästan, haha. Petter var gullig och gick ut med honom innan han åkte till jobbet, men direkt husse gått ut genom dörren hoppade han upp i sängen och började gnälla lite. La huvudet på min axel. Slickade mig på armen. När ingenting fungderade började han bita i täcket. Nä, då sa jag åt honom! Så får han ju inte göra vilket han är mycket medveten om. "Om jag biter i täcket och drar lite så får jag uppmärksamhet och då kliver matte upp" tänker han säkert den lilla skrutten. Nåja, var bara att stiga upp. Orkade inte tjafsa. Tänkte att det är väl lika bra jag kliver upp så man får en lång dag. Skönt.

 

Får se vad denna dag har att bjuda på. Förutom lite praktiska saker hoppas jag på fint väder. Solen skiner än så länge så vad passar än en promenad med min lille vän. :) Vi hörs senare under dagen gott folk, hoppas ni fått en bra start på denna vecka! ♥

 

 Ikväll har jag & Petter hängt med dessa goingar! Petter syster har bott i Portugal några år men är nu tillbaka i Sverige. Med sig hade hon sin hund Leah som också är en labrador! En tik och hon är bara 6 månader äldre än Otis. Så roligt för hundarna (och för oss) att träffas! Kul att ha någon i sin närhet som också har en labrador.
Berättar mer om mötet imorgon + lägger ut bilder. Kanske även en filmsnutt om datorn vill sammarbeta, haha.

 

Har världens halsbränna så kvällspromenad kändes inte aktuellt ikväll, men ska gå en liten sväng med Otis snart. Om han orkar, haha. Skulle inte förvåna mig om han knappt orkar gå runt kvarteret så trött som han är efter att ha busat med Leah. 

 

 

 

Pirret i magen som jag hade igårkväll var enormt. Vad skulle dom säga? Har vi gjort något fel? Vad tycker dom? Alla möjliga frågor snurrade runt i både mitt och Petters huvud. Vi var i bilen på väg till Otis uppfödare. Tänkte och sa att det kommer säkert kännas jättebra på hemvägen men det hjälper ju inte när man är lite nervös och pirrig inför mötet. Oavsett vad dom skulle säga är han finast i våra ögon.

 

När vi parkerat bilen på gården ser vi en till bil som står där med öppen baklucka. Tänkte inte så mycket på det utan knackade på dörren. Ut kom Otis uppfödare samt en annan labradorägare som visade sig vara ägaren till en av Otis bröder!! Så himla roligt. Hade ingen aning om att han också skulle vara där så det var en rolig överraskning. Innan vi tog ut Otis kikade jag in i ägarens baklucka. OH! Det såg verkligen exakt ut som Otis! Visst att labradorer kan vara lik varandra men man såg verkligen att dom var bröder. Så fruktansvärt lika i ansiktet. När vi sedan tog ut båda hundarna så dom fick hälsa på varandra såg man att dom var ganska olika i kroppen. Otis var lägre jämfört med hans bror och liiite smalare. Svårt att förklara skillnaden men man såg den direkt.

Mötet mellan bröderna gick helt okej. Jag var ju lite nervös innan att Otis skulle vara för lekfull och busig men det är naturligt. Fast ändå kan han vara lite väl framåt ibland men nu fick jag för första gången se Otis lägga sig på marken, undergiven. Eftersom Otis bror direkt flög på Otis och reste ragg blev Otis lite försiktig men absolut inte rädd. Hundarna var ju tvungen att känna av varandra, nosa på varandra och hälsa såklart. Kändes dock skönt att det inte var Otis som var lite "vild" utan att han skötte sig utmärkt. Han var bara glad och ville busa. Hans bror var också glad, viftade på svansen hela tiden men var ändå mer på så att säga. Till slut sa uppfödaren till ägaren hur han skulle säga åt sin hund. 

 

Efter en stund la vi hundarna i bilen medans vi andra satte oss för att fika samt prata. Så trevligt! Dom tyckte verkligen att vi har skött Otis bra och jag tappade till slut räkningen över hur många gånger dom sa positiva saker om honom. Uppfödarna tyckte han var såååå fin. Ja, till och med ordet UTMÄRKT sades. Kändes verkligen som en lättnad på ett sätt. Dom har ju haft uppfödning i 42 (!!) år så dom vet verkligen vad dom håller på med, det märks direkt. Att vi ska ställa ut Otis tyckte dom absolut att vi ska göra. Dock är Otis bror inte redo för det än, men jag hoppas på att få se honom på någon utställning i framtiden också!

 

I bilen på väg hem. Slutade med att vi ska fara till Otis uppfödare 2 gånger i veckan fram till utställningen. Detta eftersom vi aldrig har ställt ut honom förut så både jag och Petter ska få lära oss, och självklart Otis. Så han ska få busa järnet med deras labbar när vi åker dit på lördag så han är trött efteråt när vi ska lära oss och honom hur det går till. Hon skulle även klippa svansen på honom. Så lycklig jag kände mig i bilen på väg hem! Att uppfödarna verkligen vill hjälpa utan att man ens behöver fråga och angangerar sig. Inte nog med det. Vi ska även börja träna viltspår med Otis! Uppfödaren ska ha en grupp och träna med så hon frågade om vi ville vara med, vilket vi självklart ville. Det pratade vi om redan när vi köpte Otis, att viltspår är något vi skulle vara intresserade av. Roligt för Otis också då han är fantastiskt duktig på att använda sin nos.

 

Herregud vad mycket jag har skrivit på bara några få minuter. Nu måste jag sluta, haha.

 

 

Ikväll ska vi göra något vi aldrig gjort sedan Otis kom till oss. Vi ska åka till hans uppfödare! Dom vill kolla hur han ser ut osv. för eventuell utställning eller vad det var. Får helt enkelt se när vi kommer dit, men roligt ska det bli i alla fall. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Pirrar i magen på ett bra sätt fast samtidigt är det spännande vad dom kommer säga och tycka om honom...

En annan sak som är väldigt roligt är att dom har hans mamma och 2 av hans syskon. Haha kan bara föreställa mig hur lycklig och glad vår kille kommer bli när han får träffa deras hundar, om han får träffa dom ens. 

 

Självklart är han vår och vi har gjort så bra vi kunnat tycker jag, sen får väl andra tycka vad dom vill. Ska bli kul att höra vad uppfödaren säger om honom. Även ett perfekt tillfälle att fråga dom om vi har några frågor eller funderingar. En sak jag ska ta upp är i alla fall om dom har något bra tips eller förslag på vad vi kan göra så han slutar hoppa. Varje gång någon kommer hit blir han så enormt glad att han hoppar, vilket vi absolut inte vill. Jag tycker ändå att han blir bättre och bättre på att inte hoppa men det händer nästan hela tiden ändå. Men aldrig annars, bara när man kommer in genom ytterdörren. Labradorer ska ju vara spontan i kontakten, framåt och glada men aldrig att han ska hoppa för det.

 

Nä, nu ska jag sluta skriva i en rasande fart och istället bege mig ut mot bilen. Önska oss lycka till. Pirr pirr, nervös.

 

 

Snacka om att man blir lite snurrig av att jobba ett dygn. Höll på skriva lördag istället för fredag som rubrik.

 

Idag packade vi picknickkorgen med vattenmelon, yoghurt och såklart vatten. Tog bilen några mil utanför stan till en strand. Så mysigt!! Otis som älskar vatten blev ju helt tokig direkt han såg havet, haha. Fast så roligt var det inte.. vi blev där ca 1 timme. Han totaltvägrade att ligga still. Varken gräset, sanden eller klipporna dög för vår lilla skrutt. Protesterade gjorde han genom att bita samt dra i kopplet. Då blev inte husse och matte glada kan jag tala om, men vi försökte vara lugn trots allt även om vi såklart sa ifrån. Han hade ju fått bada en bra stund och han måste lära sig att inte alltid få som han vill.

 

Vet inte om det är tonårsperiod, uppmärksamhet eller bara att han ville bada och var busig? Slutade i alla fall med att vi gav upp. Det är inte så trevligt att ha en blöt hund som inte vill vara still och biter på kopplet. Äh, han är ofta skötsam men ibland känns det ganska hopplöst när han biter på kopplet på promenader, vägrar komma på inkallning och bara sätter sig. Antar det är träning, träning och träning som gäller. Känns dock som vi gör det hela dagarna men måste komma ihåg att han bara är 10 månader och man kan inte förvänta sig ALLT från en labrador som inte ens är 1-2 år. Inte ens en gammal. ;) 

 

Haha hur som helst var det väl inte det jag tänkte skriva om. Vi har i alla fall varit på stranden ett tag. När vi kom hem åt vi vattenmelon på balkongen och nu på eftermiddagen har jag gått en promenad i det finfina vädret. 

 

 

Efter en bra tids ledighet drar nu jobbet igång. Som vanligt jobbar jag 24 timmar. 

 

 

Blogg.se har inte alls velat vara min vän idag. Provade logga in mitt på dagen men gav sedan upp, hade annat för mig. Inte heller telia har velat samarbeta men det verkar också fungera nu. BRA. Tänk vad man är beroende av internet och mobilen, helt sjukt.

 

Som jag berättat åkte Petter iväg på en fiskeresa i lördags. Eftersom han inte har täckning just där han är har jag väntat på ett samtal från pöjken. Ikväll ringde han, skönt att veta att han lever, allt är bra och bara få höra hans röst. Ikväll var det Otis tur att åka iväg... fy vad ensamt. Pappa ska vara hundvakt tills på onsdag eftersom jag jobbar 07-07 imorgon. Tur jag har jobb att sysselsätta mig med, skulle bli tokig annars. Men som min kloka mamma sa: försök njuta. Det är ändå inte många timmar kvar tills läggdags eftersom jag ska upp tidigt imorgon. Ska försöka ta det lugnt och bara ha en mysig kväll. Svårt när man nyss tänkte tankar som; vars är Otis? Måste snart ut med Otis. Har Otis fräscht vatten? Är inte van vid tystnaden. När man har bott med någon i 2 år (3 om man räknar min tjejkompis som jag bodde med 1 år) och har haft en hund vid sin sida i 7 månader blir det tomt när man är själv. Jag tycker även om ensamheten, den kan vara avslappnande. 

 

Ska som sagt försöka ta det lugnt ikväll och få en god natts sömn. Måste orka med att jobba 24 timmar imorgon. Men gör såklart några tidsinställda inlägg så det inte är helt dött här. Hoppas ni alla mår bra och ha en fin kväll! ♥

 

 

Petter for hem för att äta lunch och rasta Otis men möttes då av detta när han kom hem. Sovrumsgolvet. Åh. När Otis var liten bet han upp ett litetlitetlitet hål på golvet eftersom han försökte komma åt lappen som satt under hans säng och råkade då komma åt golvet som är plast (sämst). Klippte givetvis bort lappen. Han har ju i princip aldrig tuggat på något han inte får så jag blev minst sagt förvånad! Först blev jag såklart arg och irriterad men nu känner jag bara att det är som det är. Går inte spola tillbaka tiden.

 

For till djuraffärn igår för att handla diverse saker. Passade då på att rådfråga en i personalen vad vi skulle göra. "Fy-spray" är nog ingen idé för då kommer han bara äta på något annat. En orsak till varför han gjort såhär kan vara hormoner. Han har inte börjat lyfta på benet än men han markerar (sparkar med bakbenen) när han gjort sina behov. Han är 9 månader så han börjar väl bli könsmogen snart. Hon i butiken sa detta jag nyss skrev. Hon fortsatte prata. Även om han inte gjort såhär nu kan hanhundar få detta beteende när dom blir könsmogen, eller så skäller dom, men det gör aldrig Otis. Labradorer är ju kända för att inte skälla så. ;)

Det leder till att dom blir stressade och då går dom runtrunt tills dom till slut hittar något intressant att bita på. Jag tror det är något sådant som är i farten... i samband med hur det varit sedan i torsdags!

 

Otis började ju halta som ni vet men nu är det mycket bättre!! Faktiskt helt bra skulle jag säga. Men i fyra dagar låg han helt utslagen. Vilade hela tiden. Förutom när han var ut för att endast göra sina behov. Inge spring, inge motion, inge lek. Ni kan ju tänka er hur understimulerad han måste ha blivit. Ryser av bara tanken. Just det. När Petter sedan hade slutat för dagen och kom hem stod Otis och bet på tapeten i köket... då var han billig kan jag lova. Tur att Petter tog honom på bar gärning och att han inte hade förstört så mycket på väggen i alla fall. Bara lite längst ner. Det är ingenting jämfört med golvet! 

 

På golvet i sovrummet har vi lagt hallmattan tills vidare. Man behöver ju en stooor matta för att täcka det vår lille busnisse har åstadkommit. Ni kan jämföra med hans säng - som typ är den största storleken. Vi får köpa en finare och mer passande matta snart. 

 

Vi kommer såklart behöva lägga nytt golv vilket känns onödigt och jobbigt men vi måste. Dock är det inte bästa tiden. Mitt i sommaren. Petter går snart på semester. Han åker bort. Vi åker sedan bort. Pengarna kommer rinna iväg snabbt i göteborg och norge, man vill ju kunna unna sig flera saker då. Så golvet får vänta tills början av hösten tror jag. Känns inte sådär jätteakut. Ironiskt med tanke på att dom la nytt golv just innan vi flyttade in här vilket är ganska precis ett år sedan snart.

 

Huvudsaken efter allt är att Otis är bättre i sitt ben och äntligen kan han få liiite mer motion, busa och så vidare. Och ni behöver inte påpeka att han behöver få träna huvudet, inte bara motion. Tro mig, jag tränar honom dagligen psykiskt. Det har vi gjort sedan han var liten och det är ett måste. Menar under helgen som varit, då har det inte varit lätt att träna honom psykiskt då han inte ens orkat göra något men ändå blivit understimulerad.

Nåja. Otis är i alla fall tillbaka till sitt vanliga jag vilket känns underbart! Vad är väl ett upprivet golv jämfört med en glad och frisk hund? :)

 

Jag hoppas innerligt att Otis mår bättre idag. Mattes hjärta. ♥ 

Igår hittade vi en supermysig badstrand mitt i skogen! Fast ändå just utanför stan. Perfekt. Vi letade ett ställe där det inte var så mycket folk och speciellt ingen person som badade eftersom Otis skulle få bada för första gången!

Otis är född i slutet av september och är med andra ord 9 månader så detta är hans första sommar. Eftersom labradorer är en vatten samt apporthund tänkte vi att vi tar med hans apportpinne som är orange och flyter i vattnet. Vi gjorde dock ett litet fel i början. Vi kastade ut pinnen (där han bottnade, inte längre än så till en början) och full fart som det är i honom sprang han som en tok ner i vattnet! Men efter 2-3 meter tvärstannade han och tänkte typ "vad sjutton är det här?". Så det tog några minuter innan han förstod att det inte var något farligt och att han faktiskt kan simma. Petter badade också vilket var bra, så Otis också vågade sig ut. 

 

Vilken lycklig hund vi hade där i vattnet! Jag har filmat också, kanske lägger upp ett klipp någon dag. Behöver jag ens nämna att vi hade en vovve som inte ville upp ur vattnet när vi skulle hem? Sötnosen. Mattes ögonsten som för övrigt i skrivande stund ligger nedanför datastolen och vilar sitt huvud på stolsbenet. Som vanligt. Nämen det var riktigt kul igår, Otis längtar säkert tillbaka också!