Då var dagen kommen, Otis första födelsedag!! Tänk om vi visste för ett år sedan att vi skulle sitta här med världens finaste vovve.

Livet är fantastiskt. Visst, han biter fortfarande i kopplet då och då (men blir mindre med tiden, tummen upp för det), hoppar ofta när det kommer folk på besök, gnäller när han inte får uppmärksamhet ibland. Tuggat sönder en kudde, slitit sönder golvet, gnagt på skostället och smakat på tapeten i köket. Men vad tusan gör lite materiella saker när man i slutändan inser att man inte kunde önska sig en bättre hund. Han är bara tonåring ännu. Första året måste man väl nästan räkna med trots, trasiga saker och tålamod som brister. Precis som vi människor är hundar inte perfekta. Visst kan vi träna dom hur mycket som helst, men dom har ändå en personlighet och ett hjärta av guld.

 

Att se in i Otis ögon och känna att han ser rakt in i en är otroligt. Hans fina bruna ögon. När han lägger huvudet på soffkanten, benet, bordet, sängkanten eller vars som helst för det är hans sätt att visa att han vill mysa. Sucket när han lägger sig för att vänta på att vi ska äta innan han får mat. Lyckan i att se honom lycklig. Farten när han springer lös, frihet. Harskutten när man kommer in genom dörren. Piruetterna han gör när han väntar på att man ska ta fram maten.

 

Nä gud, ska sluta spåra iväg. Allt jag ville säga är att Otis fyller 1 år idag och det har firats!! :) Jag är så lycklig över att ha fått en bästa vän som alltid finns där, oavsett. Lyser upp varenda dag. Alla borde ha sin egna Otis. ♥