Jag är nästan tom på ord men samtidigt sprängs mitt huvud av tankar. Tittade på dokumentären som visades på tv 3 ikväll 22.30. Den handlade om emd och låten "välkommen hem" som de har skrivit för alla dom som är hemlösa. I programet pratade emd med både politiker, hemlösa m.fl. för att få en inblick hur de hemlösa har det.

I sverige finns det 17000 (!) som inte har något hem. För mig som bor i norrland är detta ofattbart. Sist jag var i stockholm (vilket var för ca 7 år sedan) minns jag att jag blev förvånade av människorna som satt på gatan. Alla som säger att vi i sverige har det så bra kan ju knappast räkna med dessa stackars människor. Sen har vi dessutom otroligt mycket fördomar vare sig vi vill inse det eller ej. Många av oss tar för givet att de som är hemlösa är kriminella, drogmissbrukare, alkolister eller har psykiska problem. Så är dock inte fallet även om de också finns. I inslaget visades en man som gått från rik till fattig. Han hade varit hemlös i 5 år men nu fått en enkel bostad. Denna man var som vilken människa som helst i vårat avlånga land. Hade vett innanför skallbenet, var trevlig och ville skaffa sig ett jobb.

Vi har alla åsikter om detta men detta är bara en bråkdel av vad som snurrar i mitt huvud. Erik, Mattis & Danny visar verkligen att de står med båda fötterna på jorden. Alla pengar från singeln "välkommen hem" går oavkortat till de hemlösa. Mycket fint.

Ibland behöver vi alla bara få vara. Att inte känna någon prestationsångest eller stress. Ikväll har jag bara tänkt vila, njuta & vara. Ta hand om mig själv och må bra. Det gör vi allt för sällan och det ska jag precis göra nu. ♥

Lookbook.

Kikade nyss in på aftonbladet.se då jag fick syn på DENNA artikel. Fick knappt fram någon tanke när jag såg rubriken som löd "11 år - och nybliven mamma". Läste hela artikeln och blev helt förvånad och chockad. Jag har absolut ingenting emot unga mammor, men det finns väl ändå en gräns. 11 år!! Hennes make, ja ni hörde rätt, dom är gifta, är 19 år. Vad har en 19åring gemensamt med en 11åring? För mig går inte alls detta ihop på något sätt.

Visst att många blir gravida i ung ålder i hennes hemstad men ändå. Hon säger själv att hon nyss lekte med leksaker och att babyn nu är hennes nya leksak. LEKSAK? Men stackare, hon är ju själv ett barn och ser en baby som en leksak. Åh, skulle kunna diskutera och skriva ner mina tankar i ett otroligt långt inlägg men jag tror jag slutar här.. det finns allt för mycket att säga om detta. 

Vad tycker ni? Då man är 11 år är man väl knappast redo för att bli mamma?

Bild lånad från aftonbladet.se

Jag är nog inte ensam om att ha gråtit floder då jag såg rosa bandet galan på tv3 ikväll. Som person är jag väldigt känslig och har lätt för att gråta, ibland räcker det med att jag se någon annan gråta. Det som rörde mig mest var då Sarah Dawn Finer sjöng sin låt "Moving On". Den passade in så bra och jag har själv lyssnat mycket på den. Den låten betyder mycket och ligger mig varmt om hjärtat! Den blir ectra betydelsefull då man lyssnar på texten.

Även om jag inte själv har någon i min närhet som har drabbats av bröstcaner är det otroligt viktigt att vi alla är medvetna. Det kan drabba min mamma, moster, mormor eller någon annan som står mig nära. Man tänker ofta att det aldrig drabbar en själv eller någon annan i ens egen omgivning, men det kan ske. I Sverige dör dagligen fyra kvinnor av bröstcanser och en av nio kvinnor drabbas. En sak som är viktig är att man får ett ansikte på de som faktiskt drabbas av denna hemska sjukdom. I samband med galan ikväll så har man fått en liten inblick i några kvinnors liv. Själv blir jag mycket mer uppmärksam och det känns ända in i själen & hjärtat.

Jag skulle kunna skriva evigheter om detta men avslutar nog där.
Jag är väldigt trött så ska lägga mig och läsa lite nu. Natti! ♥

Har precis sett klart på programmet efterlyst på 3an. Brukar se det lite då och då. Tycker faktiskt det är väldigt spännanade men blir chockad över allt som händer. Det är så mycket mer än vad vi vet. Självklart kan vi läsa i tidningar, lyssna på radio och se på nyheterna. Dock är det långt ifrån allt som sker runt om i världen och framförallt här i sverige.

Man tror aldrig att något sådant som visas på efterlyst kan hända en själv och jag tror det är därför så många människor är omedvetna om det som händer och ofta orkar man inte lägga nästan i blöt så att säga. Misshandel, våldtäckt, mord, stöld, överfall. Ja, det är bara några av alla de saker som de visar som sker runt om i vårat land. Dagligen. Jag blir så rörd varje gång de visar något inslag på efterlyst som innehåller tex våldtäckt. Det är en av de saker jag reagerar starkt på.

Ni har alla hört om hagamannen som höll umeå i skräck under många år. Eller, jag tar tillbaka det. Skräck är nog inte ett bra ord att använda men många var extra uppmärksamma och många kvinnor vågade inte gå ut på kvällarna. Själv bodde jag inte här i umeå då utan i skellefteå. Men min pappa bodde då i umeå och jag var mycket här på helgerna. Minns att det alltid var viktigt att jag hade pengar på min mobiltelefon så att jag kunde ringa vars jag än var. Att jag aldrig gick själv. Pratade inte med främlingar. Blev även alltid hämtad med bil om jag var någonstans. Att åka buss hem var inget alternativ förrän jag blev lite äldre.
Detta är saker nästan alla föräldrar har som regler för sina barn men extra många var det som var rädda under tiden som hagamannen ännu inte var fast. Jag är oerhört lättad över att de har lyckats lista ut vem han är och att de kunde gripa honom. Kan inte tänka mig hur det skulle vara om han fortfarande var på fri fot.

Jag är ändå alltid på min vakt för man vet aldrig vad som kan hända då man går på en promenad under kvällstid eller liknande. Detta kan såklart se vart som helst och när som helst men jag tycker ändå det är viktigt att man litar på sin instinkt då det väl gäller. Som vanligt kan jag börja skriva om något annat än vad som var tänkt.. men jag vill bara dela med mig av mina tankar.

Ni vet hur det är. Ibland är man helt tom i knoppen och ibland bubblar alla tankar.
Hoppas ni uppskattar att jag delar med mig av mina små bubblor!

För första gången på någon vecka sitter jag med skolarbete. Pga att jag har haft svininfluensan bestämde doktorn och min mentor att jag absolut inte skulle göra något förrän jag är helt frisk. Var ju inte i skolan idag men ska dit imorgon eller på onsdag. Är i princip frisk men eftersom jag fortfarande kan smitta så var det bäst att jag stannade hemma. Inte så smart om jag smittar hela skolan..

I alla fall känns det skönt att plugga. Jag hatar verkligen att hamna efter i skolan. Speciellt då jag är en person som har väldigt höga krav på mig själv. Nästan lite prestationsångest. Blir väldigt lätt stressad och jagar upp mig över saker, främst skolarbete. Dock har det blivit mycket bättre på sista tiden eftersom jag har lärt mig att man måste faktiskt ta hand om sig själv i första hand. Skolan är självklart viktig men det går alltid att ta igen.

Slutet på förra terminen var väldigt jobbig för mig, vi behöver inte gå in på varför. Hamnade efter så mycket att jag knappt fick betyg i något ämne. Självklart blev jag otroligt ledsen över detta, men vet ni vad? Det gör ingenting. De ämnena jag ej fick betyg i fick jag ig i. Eftersom jag bara behövde göra uppgifterna jag inte hade gjort satte dom ig så jag kan få högre betyg då jag faktiskt har gjort allting i det ämnet. Tyvärr betyder ju detta att jag har dubbelt så mycket att göra i skolan i år men det går faktiskt helt okej. Jag gör bort uppgift efter uppgift, prov efter prov och inlämning efter inlämning. Har redan denna termin gjort klart både svenska a & engelska a. Känns toppen!

Det är allt för sällan man säger att man är stolt över sig själv men ärligt talat så är jag det. Att jag lyckas göra så bra ifrån mig. Har gjort bort det mesta men har ändå mycket kvar. Kommer nog fortsätta med all rest under hela året men jag sprider ut det så att inte allt blir på samma gång. Klart det är jobbigt men jag försöker så gott jag kan. Detta betyder inte alls att jag är dålig i skolan, bara att jag har haft mina hinder som gjort att jag har hamnat efter. Jag tycker faktiskt om skolan mer eller mindre och vill göra bra ifrån mig. Det är bara vissa stunder det blir mer jobbigt.

I alla fall hoppas jag ni förstår att det alltid går att lösa saker. Många i dagens samhälle är otroligt stressade och det är tråkigt att det ska behöva vara så. Att man ska behöva ha så mycket press på sig. Vi är ju trots allt bara människor. Ville bara dela med mig lite utav mitt liv.

Nyckeln är nog att låta sig själva koppla av ibland. Bli inte för stressad, det går alltid att ta igen.

Tänkte ta upp en sak som gjorde mig så himla upprörd igår. Nämligen något de pratade om på the Tyra banks show. Det handlade om människor som skäms över sin ras, hudfärg, nationalitet eller läggning. Jag blev helt chockad och förvånad då jag såg allt vad de tyckte och tänkte! Måste dela med mig utav detta.

Först och främst var det en kvinna som var både afrikansk och vit. Då man såg henne såg hon mest ut att vara afrikansk eftersom hon ändå var rätt brun i sin hy. Det märkliga var att hon sågs sig själv som enbart vit. Hon visste att hon var både och men hon ville inte riktigt erkänna för sig själv att hon var både mörk och ljus. Det enda hon såg i spegeln var hennes vita anlag. Det jag reagerade på var att hon tyckte vita människor har det lättare i livet och får mindre motgångar. VA?! Var min första tanke. Hur sjutton kan hon sitta där och säga så? Självklart är det hennes åsikt och alla tycker vi olika men jag tycker helt annat om den frågan. När dagen är slut så sitter vi alla i samma båt. Vi är alla människor med hjärna, hjärta och känslor. Det spelar ingen roll hur vi ser ut. Mullig, smal, lång, kort, mörk, ljus, gay som straight. Jag trodde vi levde på 2000 talet och hade lagt dessa fördomar bakom oss?

Sedan gjorde de ett litet ”experiment”.  De tog 4 flickor som alla var mörkhyade. Dessa små flickor var bara barn, ca 5-10 år. De frågade vad det tyckte om sitt hår och efter det vilket hår de ansåg vara vackrast. Alla flickor tyckte illa om sitt hår, det var krulligt, för långt, mörkt osv. För mig var det helt ofattbart. Alla, och då menar jag alla, hade underbart hår! En av flickorna hade till och med en blond peruk som hon alltid ville ha på sig. Detta får mig verkligen att undra. Vad lär föräldrarna sina barn? Men framförallt är jag övertygad om att det är pga samhället dessa barn tycker som de gör. Det finns ideal vart vi än vänder oss, det går inte undvika. Men är det inte dags att vi accepterar att vi är alla olika men ändå så olika? Det är fel. Fel. Fel!

Ett annat exempel var en mamma som BLEKTE sina barn!! Ja, ni hörde rätt. Det var någon slags kräm de fick smörja in i ansiktet varje dag. Den här mamman trodde de skulle få lättare i skolan, inte bli mobbade och livet skulle bli lättare. Vad sänder den här mamman ut till sina barn? Jo, att det är ”fel” att vara annat än vit. Så fruktansvärt. Jag förstår verkligen inte hur dessa människor tänker. I mina ögon är vi alla lika mycket värda, inget snack om den saken. Förmodligen är ni många som håller med mig. Men jag hoppas en dag att alla kan se med deras egna ögon att vi alla duger precis som vi är.