Haha åh nej, nu får jag inspiration till att skriva allt jag tänker precis just nu.
Men en utav de jobbigaste sakerna med att ha ADD (ADHD) är kommentarer och fördomar man kan få av andra. Även om man inte ska bry sig om vad andra tycker eller tänker om en så kan det faktiskt såra även om det inte är meningen. Om jag berättar hur min vardag kan se ut är det lätt att många tänker "Sådär är det väl för mig med. Skärp dig. Ryck upp dig lite så löser det sig. Koncentrera dig. Oroa dig inte så mycket. Överdriv inte. Alla stressar väl mer eller mindre". Då känner jag bara (förlåt i förväg) men för i självaste faaan, nej. Det fungerar inte så. Även om jag önskar att livet vore så lätt. Eller vardagen över huvud taget.

Många kan känna igen sig i vissa ADD (ADHD) symptom. Men det är när symptomen blir ett problem som det skapar hinder. ADD kan vara en riktigt bra tillgång många gånger, det lovar jag er. Men tyvärr är vardagen ett evigt kämpande även om varje dag blir bättre ju mer jag lär mig. Man får själv hitta strategier för att få allt att fungera. Dock finns det vissa saker som man också måste acceptera.

Exempel:

Jag är extremt ljudkänslig. Istället för att hela tiden bli irriterad på omgivningen får jag göra det bästa av situationen. Är jag på kalas eller andra ställen där det är mycket folk kan jag gå på toa bara för att få en lugn stund. Sitter Petter och ser tv (vilket jag stör mig enormt mycket på, tvn alltså, inte Petter. Haha) kan jag gå ut på en promenad, lyssna på min ipod mm.

Det där med ljuden är ganska ironiskt. Eller vad man nu ska kalla det. För även om jag stör mig på de flesta ljuden kan det vara en riktigt bra tillgång. Allt beror på situationen. Senast igår glömde jag att jag höll på att koka ett ägg eftersom jag fastnade vid datorn och ibland kommer jag på det när det kokar över eftersom det fräser då men igår var jag uppmärksam på att det började koka. Många gånger hör jag det andra inte hör. Ett klassiskt exempel på det är under sommartid när det är myggor, flugor mm. Ska jag sova så kan jag höra en litenlitenliten minifluga även om Petter inte alls hör den. Många gånger tror han att jag bara inbillat mig men nu förstår vi ju att jag faktiskt hör rätt. Det handlar bara om att jag blir så distraherad av yttre stimuli. Har jag ett vanligt samtal med någon kan be personen i fråga upprepa samma sak 5 gånger. Varför? Jo för att bilen som körde förbi nere på gatan hörde jag genom fönstret även fast vi bor på 3dje våningen och har speciella fönster. Haha låter säkert överdrivet men det är så det är. Eller så kan det helt enkelt vara så att jag fastnar i mina egna tankar. Hm, hade jag tagit fram middag tills idag. Vänta nu, vad åt vi igår, fasen jag kommer inte ihåg. Måste försöka komma ihåg. Ja, och sådär går mina tankar i en rasande fart, hinner tänka sjukt mycket på bara 5 sekunder.

Äh, tusan också. Tecken på ADD?

Sitter här och skriver tankar istället för att borsta tänderna, äta lunch, göra mig klar, packa allt som jag ska ha i handväskan. Min buss går om 1,5 timme och med tanke på att jag alltid stressar i sista sekunden borde jag göra mig klar så jag hinner. Och nej, som jag sa förut. Det handlar inte om att "bara göra det" det är så mycket mer komplicerat än så. Vår hjärna fungerar faktiskt på ett annat sätt. Men det är som jag också skrev nyss, det är en tillgång att ha ADD. Se bara hur mycket text jag hann skriva på 10 minuter utan att ens gå tillbaka och läsa igenom. Det orkar jag inte. Vi har lätt för att fastna i detaljer, som ni kanske märker att jag göra ibland.

Sluta skriva var det. Ja. Tjing!