Nämen det skrämmer mig lite när jag blir såhär trött. Så trött att jag inte ens kunde höra vad Petter sa. För er som tror att det bara är att sova, det är inte den tröttheten. Det är utav en annan sort. En trötthet som stänger av hjärnan. Skulle beskriva det som att man sover fast ser allt som händer runtomkring. Petter stod liksom framför mig och sa samma sak 3 gånger. Ta det låååångsamt, sa jag. Fjärde gången försökte jag verkligen anstränga mig. Jag hör ju att han säger något, men jag kan inte ta in orden. Låter säkert märkligt för er som aldrig varit med om det, det är till och med märkligt för mig som är med om sådant var och varannan dag. För det är ju så, jag måste ständigt koncentrera mig extra noga på när någon pratar. Just för att jag har svårt för många intryck samtidigt. Men det vet ni.

En dag som denna är jag glad att jag har en förstående sambo. Någon som säger "sätt dig och ta det lugnt ett tag". Någon som inte blir arg för att behöva säga samma sak 10 gånger. Någon som erbjuder sig att låna sina hörlurar så att jag kan lyssna på musik, utan att jag inte ens har frågat. Någon som vet att lugn & ro, musik och ensamhet är vad jag behöver just nu. Någon som jag inte behöver förklara för. Det mina vänner, det är äkta kärlek.