Ibland är det bara fruktansvärt jobbigt.

Vet inte om jag borde skriva något i nuläget. Men det är ju min trygghet - att skriva.

Tanken på vad som ska skrivas ner är oklart om än så självklart. På något underligt vis har jag förmågan att sortera när jag får ner mina tankar och känslor i ord. Kanske det inte blir i exakt rätt ordning eller rättstavat till 100 %. Men det är ju lite som jag är, slarvfelen avbytte varandra i skolan främst pga. att jag var stressad och bara skrev utav farten. Ordningen fungerar väl som mitt huvud, fast nä. Å andra sidan är det miljoner gånger värre i huvudet än det jag skriver ner. Menar mest att jag hoppar från tanke till tanke. Tänker skriva om en annan sak som sedan utvecklas till en annan efter bara några meningar. Precis nu, som ni kanske märker..

.. eller inte märker.

Jag är expert på att dölja. Jag ljuger inte men att dölja mina svårigheter är något jag gör omedvetet. Kanske ibland medvetet också men inte alls ofta. För när det kommer till att inte märkas, inte synas, blir jag ledsen. I alla fall ikväll. Såhär blir det i perioder för min del. Saker bygg upp eller läggs på hög tills det brister. Nivån på den gränsen har jag lyckats höja allt eftersom tiden går men det betyder inte att det är mindre jobbigt eller att jag inte kämpar varje dag, varje minut. Om ni bara kunde ana hur det känns. Blir trött bara jag tänker på det, för tänka är något jag gör HELA tiden. Skulle inte förvåna mig om jag tänker när jag sover också, haha. Nä, så roligt var det inte.. för det är faktiskt extremt jobbigt.

Något som är mest jobbigt är att behöva bearbeta allting själv. Visst, jag har familj och vänner som vet. Som försöker förstå och stötta. Men när dagen är slut är det bara jag själv. Det kan kännas så fruktansvärt ensamt. Nu låter detta som världens deppinlägg men vet ni vad? Det är för fan okej att må dåligt ibland. Det är okej att falla ihop. Det är okej att inte orka. Det är okej. Det är okej så länge man mår bättre efteråt. Det är okej så länge man reser sig efteråt. Det är okej så länge man orkar efteråt. Men vad som inte känns okej är att behöva vara där flera gånger. Nu gör jag det igen, går ifrån min röda tråd. Ensamheten var det jag skrev om. Tillbaka till det.

Hur ensamt det känns är något jag aldrig kommer kunna beskriva i ord, men att försöka kommer jag alltid göra. I nuläget är jag så trött i huvudet att jag inte ens förstår hur jag orkar skriva här. Trött är ett brett ord. Du kan vara trött på någon/något. Du kan vara trött efter gympasset. Du kan vara trött efter jobbet. Du kan vara trött efter en hel dag. Du kan vara trött på många olika sätt. Min trötthet är inte "vanlig" trötthet. Kanske är lite väl öppen ibland i bloggen men det skiter jag blanka fan i, ursäkta ordvalet. Jag vill dela med mig och ska jag göra det behöver jag berätta så mycket som jag kan, allt för att kanske en vacker dag kunna hjälpa en annan människa. Tillbaka till öppenhet. En person som har jobbat natt flera dagar på rad är såklart ofta trött. Personen lägger sig för att sova vilket är fullt förståligt. Oj vad trött den personen är. Han/hon har ju jobbat som sjutton! Han/hon har ett tungt jobb och är väldigt driven av sig. Klagar i princip aldrig och kämpar ofta på. Nämner nu inga namn eftersom det inte har med saken att göra, jag vill bara att ni ska förstå hur jag menar. Detta är såklart inget illa menat men jag tar in saker och analyserar jämt. Hur som helst. "Oj, stackars dig. Du måste ju vara jääääättetrött! Du får ta och sova snart du som har kämpat på så mycket hela veckan och knappt sovit på ett dygn". Detta var bara ett exempel eftersom jag vill jämföra en sådan trötthet och min trötthet.

Jag har aldrig velat att folk tycker synd om mig. Aldrig! Vill inte ha medlidande eller ord som ska trösta. Allt jag begär är förståelse lite då och då. Tänk om jag kunde gå omkring och säga "åh, jag är helt slut i huvudet!! Vill bara lägga mig ner och sova i en vecka - minst". Eller något annat i stil med "Nu är jag SÅ trött efter att ha behövt ägna hela morgonen till att tänka på om jag ska duscha ikväll eller imorgonbitti". Låter överdrivet men det är så det är. Skillnaden är att det är mer accepterat att vara trött för man har jobbat än att vara trött för man alltid är det mer eller mindre. Eller, accepterat är kanske fel ord. Men vi pratar inte om det lika mycket som vanlig trötthet. Åter igen, jag är expert på dölja. Jag är osynlig. Tror jag ska börja avrunda med att ta upp några exempel:

- Idag har jag varit med en vän och sedan på middag hos några

Ja, skitkul! Så länge det varade. Sista stunden på middagen var jag så trött att jag trodde jag skulle försvinna så som alice i underlandet gjorde. Att man inte ens ska kunna orka med att vara med en kompis och sedan äta middag med några utan att känna som jag gör just nu. Vad jag känner just nu? Att jag inte kommer orka göra något en vecka framåt. Där kommer missuppfattningar in. Många ser oss som lata/slöa/obrydda men så är inte fallet. Det handlar om att vi inte klarar av lika mycket som många andra klarar av på en dag.

- Mitt humör åker bergodalbana

När jag bodde hemma var mamma (tyvärr) den som fick ta mycket skit av mig. Jag var ofta irriterad och förstod ju inte saker och ting själv heller många gånger. Kunde fräsa när hon bara försökte vara snäll. Samma sak håller jag på med idag. I perioder kommer mitt hemska beteende fram. Jag är aldrig dum eller elak utan det handlar om att jag har andvänt så mycket energi så jag har ingen energi kvar att vara glad på. När man sedan håller allt inom sig blir man till slut så full på tankar och känslor att dom vräks ut. Samma sekund som jag säger saker ångrar jag dom. Skammen över vad jag just har sagt är så enorm att jag inte ens vågar säga förlåt för jag inser att jag gjort fel. Fast jag säger ofta förlåt, ibland för ofta faktiskt men då åt fel saker.

- Tar allt som kritik

Oj. Denna punkt borde få ett eget inlägg. Dels för min trötthet som gör att jag vill sova just nu men även för att det är en stor punkt. En annan gång mina vänner, för nu har min hjärna lagt av för längesen. 

Borde kanske läsa igenom detta inlägg men för det första orkar jag inte och för det andra är det vad jag kände just nu. Kanske ångrar mig imorgon men vad man känner kan aldrig vara fel, det är bara så det är. Har så mycket mer jag vill dela med mig av men det får bli en annan dag.

Hur ska jag orka gå ut på lördag. Jag som har lovat. Tänk om jag är för trött? Vad ska jag då säga.. kan ju inte dra mig ur. Måste på systemet imorgon. Måste ställa alarmet nu så jag inte glömmer det men tänk om jag glömmer att ställa det? Då kommer min vän hit medans jag är nyvaken och det går ju inte för då måste Otis ur direkt och sedan ska hans mat ligga i blöt innan har får frukost. Medans jag väntar på det kan jag ju göra mig klar fast då blir det nog en senare buss. Det kanske inte går? Eller inte vet jag. Ska jag ens på stan imorgon? Just det, jobba ska jag ju göra sen också. Måste ha ork till att jobba så då kanske inte stan är en bra idé. Men annars måste jag dit på lördag på dagen och det vill jag absolut inte för det kräver alldeles för mycket energi. Då kommer jag minsann aldrig orka kvällen. Kvällen.. vad ska jag ha på mig? Borde bestämma det nu så jag inte behöver stressa på lördag vilket jag behöver ändå. Fan det var ju medicinen också. Högkostnadsskyddet har gått ut så nu måste jag upp i en summa som ligger på 2200:- vilket jag kommer upp i på ett uttag.. fast då är det medicin för 3 månader och då behöver jag inte betala nå mer på ett helt år. Ett år är länge! Bra där. I år är det skottår, en dag extra. Då får man väl fria om man är kvinna eller hur det nu var. Såg ett klipp idag när en man friade till sin flickvän på en simhall, det var fint. PLOPP. Nu dök rutan upp som visar att OTH har laddat klart! Nu måste jag ju se det senaste avsnittet. Otis.. han måste väl ut snart. Ska kolla om han sover. Vill inte behöva ut mitt i avsnittet. Inte bra att bli avbruten för då tar saker längre tid. Tid tid tid hit och dit. Tänk vad mycket lättare det skulle vara utan tid. Jag är klar när jag är klar. Nu har du 2 timmar på dig att göra det här provet! Inte konstigt man fick panik och stress på proven?!?! Usch, prov. Tur man slipper prov i dagsläget..

Fick bara en idé om att skriva exakt allt jag tänkte på löpande fart. Missade såklart flera tankar men jag tänker ju mycket mer än vad jag hinner skriva! Nu när jag läser inser jag att jag måste ställa larmet, kolla kläder inför lördag, bestämma dag för att fara ner till centrum, komma ihåg att säga till läkarn att skriva ut mer medicin, se senaste oth-svsnittet, gå ut med otis. Inte konstigt att jag har skrivit "att-göra-listor" hela mitt liv. Hur ska man annars komma ihåg allt som flyger genom huvudet? : )

Note to myself: Kom ihåg att köpa en hålslagare.

Det är mer tröttsamt att ha add/adhd än att springa ett maraton. Dels är ju det fysisk trötthet och sen kopplar mÅnga bort tankarna då.



Jag tycker man kan jämföra tröttheten med den som jobbat natt. Hjärnan är trött, man kan bli irriterad om man inte får sova och kan inte tänka klart. Om man ska köra bil hem på morgonen från jobbet, så missar man nog en del saker för hjärnan är för trött för att uppfatta allt. Det är samma sak i mÅngt och mycket. MEN.. Skillnaden är att vi kan känna exakt samma trötthet av att nästan gjort ingenting. Det är nog svårt att förstå. Hur kan hon va trött som inte gjort nånting idag. Jag tror nyckeln till att förstå en hel del ligger där. I att vi blir trötta oftare och mer av små saker, eftersom vår hjärna är mer stresskänslig och låttutröttad. Som du skriver om din trötthet. Men den är förståelig om man kan tänka sig in i att vi måste koncentrera oss på i princip allt vi gör. Inget är automiserat. Vi måste fokusera fån början till slut för att kunna hålla tråden och inte gÅ ifrån då vi utför en uppgift. Skulle någon läsa en lång, svår och tråkig text en hel dag, skulle dom också säkert behöva använda massa fokus. Och deras tankar skulle vandra iväg. Ja, du förstÅr nog vad jag vill fÅ fram:)



JA, man får vara ledsen. Bara att vara trött i sig gör att man lättare bryter ihop och blir ledsen. Gäller också för alla;) Och som du säger, att nÅgon tycker synd om en hjälper inte. Men att förstå att du gör det ibland, eftersom man Blir begränsad. Och att tröttheten blir ett hinder. Och att man ibland blir ledsen för det är inte konstigt. Dom som tycker det förstår inte. Det blir inte bättre att tycka synd om sig själv. Eller jo, det lättar på trycket. Men inte att göra det hela tiden. Ja, igen, du fattar. Måste sluta skriva nu, kan fortsätta i evigheter för att få fram några korta konstateranden. Stor stor Kram<3

Jag har med ADD å vill bara tack för att du satt ord på något jag föröka länge.

Jag älskar dig alltid..trött..pigg...ADD....ditt skratt...ditt "morr"...ALLT. Stor kram mami

Fin du är!