Det är inte ofta jag kan säga att jag är uppmärksam och mena det. Ofta tar jag bara in saker som hastigast för jag tänker på allting samtidigt vilket slutar med att jag ofta inte tar in så mycket. Eller jo, jag tar in allting men allting rinner ur lika snabbt för informationen blir för mycket. Jag blir helt enkelt överbelastad. Men just denna förmiddag på mina härliga promenad kunde jag faktiskt självmant titta på människor, fundera, njuta. Annars brukar det vara stress. Måste göra det, det och det. Fast även göra si och så innan, annars blir det fel. Tusen tankar.

Om ni bara visste hur skönt det var att kunna släppa alla tusentals tankar för några enstaka sekunder. Kanske var det till och med en minut. Låter kanske märligt men för mig är det ovanligt att kunna känna mig så fri från mig själv fast samtidigt vara mig själv. Förstår ni? Jag förstår om ni inte förstår, jag ville ändå dela med mig av känslan.

Eftermiddagen spenderades på sjukhuset. Blev lite stressigt till busshållsplatsen som vanligt men jag hann i alla fall. Vad läkaren berättade och vad jag gjorde där får ni veta imorgon, annars kommer detta inlägg bli flera mil.. haha.

Kvällen har varit nästan lika bra som förmiddagen. Alla dessa "måsten" har varit färre än vad de brukar. Skiter fullständigt i vad det beror på faktiskt.. jag spekulerar alltid i allting men just nu har jag en bra kväll så tänker inte analysera varför jag tänker lite mindre än vanligt. Haha.. fast samtidigt sitter jag här och skriver det jag tänker? Eller vad jag känner är nog mer korrekt? Nä, nu ska jag inte börja.

Med en sammanfattning har dagen varit bra. Varken mer eller mindre. Men att kunna njuta i några sekunder kan ta mig igenom kommande veckor. Trots alla svårigheter jag möter varje dag är det dom små solglimtarna som får mig att orka. ♥