Middagsgästerna for för ett tag sedan och nu är det bara en sak som gäller resten av kvällen: CHILLA. För att tala klarspråk är jag riktigt trött i huvudet. Under dagen har det varit många intryck och mycket information. Till slut stänger jag av. Önskar att jag gjorde det direkt men ibland går jag på i 110 tills kvällen kommer. Då jag kan andas ut. Helt och hållet. Fast, egentligen är sömnen det enda som gör mig avslappnad helt och hållet. Man behöver inte tänka, får tid att få energi till kommande dag och framför allt så får hjärnan en chans till återhämtning. Att ständigt vara igång är tröttsamt för vem som helst, skillnaden är väl bara att vissa behöver mer tid åt lugn och ro. Jag är alltid (oftast i alla fall) lugn och trevlig. Det är i alla fall hur omgivningen uppfattar mig, speciellt eftersom det är den sidan jag väljer att visa. Inte alltid medvetet utan av en vana och även en oro. Svårt. Jag vet. När man inte kan ta på en känsla är det ännu svårare att beskriva den i ord. På något sätt är min terapi att skriva. Ända sedan barnsben har pennan varit min trygghet. Pennan har bytts ut mot tangenter men det viktigaste för mig är bara att få ner det nånstans. I ord kommer tankar sällan som jag vill förmedla dom, men när jag väl får skriva kommer det automatiskt. Fråga mig inte varför. Inte ens jag själv behöver veta. Huvudsaken är att det kommer ut, det som finns på insidan.

Såhär är jag ibland. Måste få sätta ord på det som känns, även om det är som en dimma för er. Kanske någon förstår, kanske inte. Så länge jag har något kreativt som jag kan fly till, då andas jag. För mig kommer något kreativt alltid att finnas, än så länge har det varit ord. Fast.. vid närmare eftertanke så mycket annat också. När jag var mindre ritade jag varje dag, hela tiden. Sång är något som ligger mig varmt om hjärtat också. Speciellt att lyssna på låtar. Dom tar mig till en annan värld för stunden. 

Nu blir det sådär, det jag talar om. Orden rinner iväg. Efteråt kan jag aldrig förstå hur jag kunde skriva flera meningar så snabbt, utan att tänka. Wow. Det där har jag aldrig tänkt på förrän nu när jag skrev det.. att när jag skriver behöver jag knappt tänka. Låter konstigt då man ibland tänker efter på vad man skriver - men det gör jag oftast inte. När det handlar om känslor och tankar finns det redan inom mig, och när jag väl skriver kommer det bara ur mig, snabbare än jag kan tänka "vad ska jag skriva?". 

Orkar inte ens läsa igenom texten jag nu har skrivit, det får vara som det är. Jag är för trött i huvudet för att orka. Motorn har lagt av för idag, men med lite bensin under natten (sömn) ska den startas imorgon igen. För att återkoppla till middagsgästerna så berättar jag mer om det imorgon. Nu måste jag prioritera mig själv, vilket man måste göra för att må bra i längden.