Lördag till söndag var jag ute på landet där jag hunnit med en hel del. Gått på marknad, varit på häggströms, spelat plump, spelat vänd tia (7854375 gånger) och umgåtts. I lördags innan vi åkte iväg skrev jag att jag tänkte göra några tidsinställda inlägg, men som ni kanske märkte blev det inte av. Anledningen? Tid och stress. Så är det ofta, men i lördags var det inte kul. Klev upp vid 10, duschade och gjorde mysfrukost till mig och Petter. Kvällen innan hade jag skrivit ner vad jag skulle ha med. Gjorde till och med iordning det mesta så att jag inte skulle behöva tänka så mycket på det när väl lördagsmorgonen kom. Det gick ju som det gick.

Klockan hann bli så mycket som 13 innan vi tog oss iväg... suck. Egentligen hade vi ingen exakt tid att passa men vi sa att vi skulle försöka få oss iväg vid 12. Jag behöver ha ett klockslag så jag vet hur mycket tid jag har på mig. Då kanske man tycker att jag borde hinna jämt? Så är inte fallet. Svårt att förklara, men tankarna tar upp all tid, så innan jag ens gjort något är jag helt slut. Sprang runt här som en förvirrad höna. Såhär i efterhand kommer jag knappt ihåg vad som tog sådan lång tid.. det var väl mest småsaker.

Vattna blommorna. Ta up soporna. Digitalkameran skulle med men i väskan låg bara fodralet. Kameran har alltid varit i fodralet så det är första gången den var borta. Eller.. den har varit borta förut men då när det varit fodralet. Sprang runt och letade den i säkert 20 minuter. Gissa vars den var? I väskan såklart. Jag som hade kollat 2-3 gånger där redan, tittade väl inte så noga. Var inte uppmärksam nog. Hittade inte min svarta skjorta som jag ville ha. Inte i tvättkorgen, inte i någon garderob, inte någonstans. Hittade den inte innan vi for och sedan vi kom hem igår har jag faktiskt inte ens tänkt på att den är borta. Kanske den är hos mamma i Skellefteå? Inte vet jag. Den förvirrade hönan fortsatte med att springa runt, runt, runt. Stänga av datorn som jag höll på att glömma. När vi väl tog oss iväg hade jag inte ens borstat håret eller sminkat mig, det gjorde jag i bilen. Bara så vi kunde komma iväg. Givetvis glömde jag något. Tandborsten. Fast jag skrivit ner det i kalendern. Men vad gör väl det, en tandborste hit eller dit.

Okej, känner att jag måste sluta tänka vad jag gjorde i lördags innan vi for. Vi kom iväg och det är väl huvudsaken. På marknaden var det ganska mycket folk, tycker inte riktigt om folksamlingar. Trevligt och mysigt var det i alla fall, specielltn är vi gick bland stånden där det inte var så mycket folk. Men har svårt att koncentrera mig då jag vill kolla på något. Går mest bara förbi allting. På marknaden mötte vi upp Petters mamma och syster. Tog varsin hamburgare och köpte även med oss munkar som vi sedan åt när vi kom hem till hans mamma. GÖTT! : ) Igår, dagen efter marknaden, hittade jag en burk med fanta som jag köpte till hamburgaren.. haha! Måste skratta lite åt mig själv där. Det var ganska kallt och blåsigt på marknaden så jag stoppade den i väskan så jag kunde äta upp hamburgaren istället för att hålla i burken som var svinkall. Glömde bort att jag ens hade köpt en fanta, så det var ju trevligt när man väl hittade den i sin egen väska dagen efter. Nu låter det som dessa två dagar bara varit jobbiga och att jag är helt förvirrad jämt. Jag har haft många trevliga stunder, speciellt igår. Lördagskvällen blev ganska dryg eftersom det var alldeles för mycket intryck under dagen och eftermiddagen. Säger ofta "va?" när någon pratar med mig och många tror att jag hör dåligt eller att jag är för lat för att lyssna osv. Tänk dig att du pratar med någon mitt emot dig, du tittar på personens läppar men hör ingenting, eftersom det är som en hårdrockskonsert runtom dig. Eller att någon står med två grytlock i öronen på dig.. så är det ofta för mig. Jag är skicklig på att låtsas hänga med i ett samtal, jag är duktig på att dölja. Det är väl inget att vara stolt över, men det kan faktiskt vara bra i vissa situationer. Men inte alltid.

I lördagskväll skulle vi spela plump, aldrig i min vildaste fantasi tänkte jag. Det är en svår situation sådana gånger. Att man inte kan delta i något bara för att man stressat på morgonen och sedan gått på marknad. Men jag avstod för min egen skull. Man måste inte alltid ta hänsyn till andra bara för att dom ska tycka man är trevlig och rar. Nu var det ju Petters familj vi var hos så dom förstår ändå varför jag inte orkar. Jag satt ändå med vid bordet, och bara det är bra för att vara mig. Eftersom jag avstod på lördagen klarade jag faktiskt av att spela igår istället! Se vad man lär sig om man lyssnar på sin egen kropp. : ) Jag blir ständigt bättre på att veta vad jag behöver för att må så bra som möjligt. Det är en skön känsla, när man faktiskt säger nej för sin egen skull. Inte bara flyter med, som jag gjorde förut.. bara för att man ska uppfattas som en perfekt människa. För det är jag inte. Inte du heller. Ingen.

Ville bara dela med mig av hur många dagar ser ut för mig. Det är ju inte alltid jag skriver sådant på bloggen, men det är ju oftare än vad ni tror. Inte bara en gång per år, månad eller vecka. Men ju längre tid som går desto bättre blir jag på att hantera vardagen.