Senaste tiden har jag inte lagt så mycket fokus på min diagnos ADD här i bloggen. Finns väl ingen bra förklaring till varför jag inte skrivit så mycket om det, inte ens när jag tänker efter. Fast.. eftersom jag alltid tänker ett steg längre så finns det ju faktiskt anledningar. Dels har det varit fruktansvärt mycket annat i mitt liv senaste månaderna och dels mår jag bättre än förut. Jaha, och? Tänker ni säkert. Jag vet inte varför, men av någon anledning är det lättare att skriva av sig när man har sina sämre dagar. I alla fall är det så för min del. Alla är vi olika. 

Något som inte syns är hur jag fortfarande, varje dag, kämpar med att klara av vardagen. Tänk att något som kan vara en sådan stor del av mig.. sällan syns. Endast dom som står mig nära kan se hur livet är för mig. Tankspridd som jag är, kom just på en sak! I övermorgon är det precis 1 år sedan jag fick min diagnos. Låter så fel att säga "då fick jag min diagnos" eftersom jag tycker det låter som att man helt plötsligt fick den. Sanningen är att jag fick min diagnos, men för mig var det mer som ett svar på varför allting varit som det varit. Varför jag har känt som jag känt. Varför det har gått som det har gått. Alla mina frågor fick helt plötsligt ett svar. Men.. jag tror jag skriver mer om detta på onsdag. På tal om onsdag. Snacka om händelserik dag. Dels är det 1 år sedan jag fick min diagnos. Men 2 andra saker händer också på onsdag. Först ska jag på en jobbintervju och på kvällen ska jag följa Anna på en sak!

Anna - här hittar ni hennes blogg.
Hon är faktiskt anledningen till varför jag skriver detta inlägg. Som vanligt sätter tankarna och känslorna igång när jag skriver, så ni fick en liten text här ovanför också. Men det är väl aldrig fel. Det är aldrig fel hur man tänker och hur man mår. Hur som helst. Denna tjej, Anna, är en person jag vill uppmärksamma! Hon har också diagnosen ADD och fick den nu i höst. På sin blogg skriver hon mycket om hur vardagen kan vara för oss som har ADD. Varje gång (varje dag) när jag kikar in hos henne är det som att jag själv kunde skrivit samma text. Samma ord. Samma meningar. Enligt mig uttrycker hon sig riktigt bra! Hon sätter ord på hur vi tänker och hur vi känner. Sedan är vi alla fortfarande olika personer med olika egenskaper och personligheter, men hon får verkligen fram hur jävlig en dag kan vara. Samtidigt som hon i nästa inlägg kan beskriva en positiv känsla om sig själv. Som te.x. saker hon är stolt över med sig själv! 

Även om ni själv har en diagnos eller inte, tycker jag ni ska kika in hos Anna. Hon är värt ett besök, minst.