Tankar mitt i veckan.



Tidigare idag umgicks jag med fina Anna. Skönt att umgås med någon som förstår en på alla plan. Det där med att förstå är speciellt. Givetvis är det svårt att förstå en annan människa om man själv inte har varit i samma situation, men man kan alltid försöka. Jag är bra på att förstå hur andra personer kan uppleva saker och ting, även om jag själv inte har varit med om exakt samma sak. Dock är det faktiskt sällan man kan säga "jag förstår precis hur du menar". Det är nog därför jag trivs så bra i Annas sällskap. Jag behöver inte komma med bortförklaringar ifall jag inte orkar ses en dag även om vi har planerat det. Det räcker med ett "jag känner inte för det" eller "jag orkar inte". I mångas ögon är det svårt att förstå skillnaden mellan vanlig trötthet och våran trötthet. Att man inte orkar kan ju ses som att man skiter i saker (eller människor), är lat eller att man bara tänker på sig själv. Det är så mycket större än så. Svårt är bara förnamnet när det gäller att beskriva dessa saker.. som jag och Anna pratade om idag, att förklara saker för någon kan vara väldigt svårt. Även där kommer ett "jag förstår!" in.

Hur som helst. Tillbaka till där jag var. Jo. Det där med förståelse. Ofta får jag en känsla av ensamhet. Varför är jag såhär? Varför sa jag så? Varför tänker inte andra som mig? Varför är jag så annorlunda? Med Anna slipper jag känna så. Självklart vet jag andra som har ADHD osv. men ingen jag umgås med. Man får något slags bevis på att man inte är ensam. Nu låter det kanske som att jag umgås med henne bara för att jag inte ska behöva känna mig ensam, så är det självklart inte! Anna är en dundersöt tjej som jag verkligen gillar att ha som vän. Men det är nog mycket det där med att vi förstår varandra. Man behöver inte försöka dölja något av sitt tänkande eller beteende på något sätt. Äh, jag vet inte riktigt vars jag är på väg med detta inlägg.. men Anna du förstår mig. Haha! : )

Jag är helt enkelt glad att det finns någon jag trivs att umgås med som är som mig. Självklart har man olika personligheter och egenskaper som vilken människa som helst, men det är inte varje dag man möter någon som har så många likheter som en själv. Det måste ju vara en positiv sak med att ha en diagnos - man har någon som förstår utan att man behöver förklara. Man kan dela erfarenheter, tankar och känslor utan att det känns obekvämt.

Kommentarer
♥ Anna

Men.. såg inte det här inlägget förrän nu. Så jag blev ju hur glad som helst då jag såg ditt inlägg! Ja, jag förstår vad du menar;) Kram<3

2011-11-10 @ 18:20:21
URL: http://annsen.blogspot.com

Lämna en kommentar här:

Ditt namn
Kom ihåg mig?

Mail (publiceras ej)

Har du en blogg?

Vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0