Snacka om att jag känner mig som en soffpotatis. Försöker göra så mycket jag kan men det är inte lätt med ett skadat knä. Det krävs styrka, envishet och en bunt jävlar anamma! Vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte hade min fantastiska sambo. Just nu är han och storhandlar + hämtar ut medicin åt mig. Haha jag känner honom väldigt väl.. nu hade han sagt "vad har jag för val?".

Nämen det betyder otroligt mycket att jag har en sådan underbar pojkvän i alla lägen. Att han funnits vid min sida sedan september -08 visar vilken klippa han är för mig. Genom långdistansförhållande, flytt, sjukskrivning, diagnos, medicinering, tjafs, skolavhopp - genom allt har han stått bredvid mig. Trots motgångar och nedgångar har vi mest av allt haft en fin tid tillsammans. Genom skratt, glädje, lycka, knasigheter, myskvällar, cykelturer, resor, promenader - genom allt. Lyckan är enorm.