Önskar att jag var på jobbet. Önskar att jag inte hade ont. Önskar att jag slapp ringa hela dagarna. Önskar att jag får komma tidigare till ortopeden. Önskar att det var fredag. Önskar att knät blir bra imorgon. Önskar att jag var utomlands. Önskar att jag slapp detta elände.

Det är mycket man önskar här i världen. Istället för att önska får man ta tag i saker. Hålla hoppet uppe samtidigt som man ordnar allt som behövs. Försöker göra det lilla jag kan. Bara att diska är i princip omöjligt men jag gör det ändå. Rastlös är något jag inte alls tycker om. Att jag har hamnat i denna situation igen är väl ganska typiskt. Jag väljer att se det från den ljusa sidan istället: Denna gång vet jag hur allting fungerar. Jag vet hur det är att behöva gå på kryckor en längre tid. Jag vet hur det är att vara enormt rastlös. Jag vet hur försäkringskassan fungerar. Jag vet att jag inte kommer sitta här för alltid. Jag vet att imorgon är en bättre dag.