Vill bara börja med att säga att det finns personer som har det tusen gånger värre än mig. Det är något som alltid finns i mitt huvud om jag klagar eller är less på saker och ting. Men jag är en person som måste få skriva av mig, ord är något jag känner mig trygg med. Att få uttrycka sig är något alla personer måste få göra och borde ha rätt till.

Det är 1,5 månad sedan jag skadade mitt knä. Blev akuten samma kväll och sedan har jag varit på 3 läkarbesök och en magnetröntgenundersökning. På sista läkarbesöket som var bara några dagar innan jul konstaterade dom att jag har skadat menisken, en så kallad meniskruptur. Jag fick se bilden från magnetröntgen och inte för att jag är någon läkare men då förstod jag att det inte är så konstigt att jag har så ont som jag har. Givetvis är det inte alls roligt att jag har en skada men å andra sidan är jag glad över att de hittade något eftersom det då går att åtgärda.

Men det värsta? Att jag inte kan jobba. Kan väl lika gärna berätta en till sak som många av er inte vet. Jag har slutat skolan. Sista året på gymnasiet. Valde att ta ett studieuppehåll efter höstlovet. Men vi behöver inte gå in mer på det just nu, det är en annan historia. Så för er som inte listat ut det blir man ganska ledsen när man precis har slutat skolan och börjat jobba istället men sedan skadar sig i samma veva vilket gör att jag inte kan jobba. I 1,5 månad har jag nu suttit hemma. Visst, jag kan gå på stan, träffa vänner, äta lunch ute, göra ärenden, göra vad jag vill när jag känner för det. Vissa skulle säkert tycka det var skönt och härligt till en början men redan efter några dagar blir man fruktansvärt rastlös. De flesta av mina vänner går skola eller jobbar på dagarna. Sedan går jag ju på kryckor och ni kan ju tänka er att det inte är det lättaste att göra saker då. Bara att ta bussen in till stan och gå omkring några minuter är ju ansträngande. Dels för att jag har ont i knät hela tiden men även dels för att hoppa på kryckor är jobbigt. Ni som har gjort det vet vad jag talar om. Man får träningsvärk i muskler man inte visste man hade och händerna tar lite stryk, beroende på hur mycket man hoppar runt.

Känner att min klagan är lite tjatig i detta inlägg men det är fasen inte roligt! För att inte tala om att inte tjäna pengar eftersom jag inte jobbar.. när man har hyra, mat och annat att betala. Tur att jag har sparat lite i alla fall men jag vill ju inte att alla mina sparpengar ska försvinna bara för att jag har oturen att skada mig och inte kan jobba. Aja. Ska väl inte berätta så mycket mer, pengar och sådant är vanligtvis inte något jag pratar om. Det är privat.

En sista sak. Efter flera dagar fick jag idag äntligen tag på ortopeden. Operationsplanerarna eller vad det nu var jag kom till? Hon sa att det tidigast blir i februari/mars jag får operera mig. Kom ihåg att efter operationen kommer jag vara hemma antingen 2-3 veckor eller upp till 6 veckor ifall de måste sy fast menisken.. usch. Typ 2-3 månader till här hemma?! Näe fy. Det var väl det negativa, men en liten positiv sak finns det faktiskt. Hon berättade att nästa vecka är veckan då folk börjar göra av/ombokningar och frågade om jag kan komma med kort varsel? ”JAAA! Jag kan inte jobba pga. skadan så jag är bara hemma så kan komma när som helst!”  Så hon skrev upp mig på någon lista eller liknande så det kan hända att jag får komma innan februari-mars!

Ni får hålla alla tummar och tår! Sedan får ni alltid skriva någon rolig kommentar, skicka ett roligt youtubeklipp eller berättar något om er själva. Behöver något att sysselsätta mig med när jag är hemma. Puss på er!

Såhär ser väl de flesta av mina dagar ut..