Det är helt otroligt att Otis bara har bott med oss i 7 månader. Känns som flera år.

 

Tänk vad mycket vi har fått vara med om under dessa månader. Från att han var en valp. Visa honom sitt nya hem, springa ut och in dagarna lång för att han skulle bli rumsren, lära honom sitt namn mm. Till att han nu är 9 månader. Tycker senaste 2 dagarna att han börjat bli mer "tonåring" vilket även innebär könsmogen. Testar mer och mer vars gränserna går. Hans favorit senaste dagarna har dock varit att ta allt han inte får... handdukar (även kökshandduken kan vi inte längre ha hängandes på spisen), täcken, filtar, kuddar. Men det handlar såklart om uppmärksamhet också. Liksom "titta på mig, jag har tagit ditt täcke". Han är smart, ibland lite för smart. För är bara jag hemma (oftast är jag hemma på dagarna med honom) tar han bara mitt täcke, inte Petters. Haha lite rolig är han. Säger till honom och försöker istället busa med honom eller aktivera honom psykiskt, inte bara fysiskt. För han behöver ju bli trött i hjärnan också. Men han är för övrigt världens snällaste! Skulle aldrig vara elak eller skada någon. Skäller aldrig och har i princip aldrig tuggat på något förutom skostället när han var valp. Till och med skorna har aldrig blivit tuggade på. Toppen! 

 

Lär nog alltid hålla fast vid labradorer. Nästa gång blir det en brun!! (haha ja vi har redan bestämt det, fast det är flera år bort).