Blir allt från förvånad till arg när jag läser kommentarerna på blondinbellas blogg.

Hon berättade igår på sin blogg att hon i nuläget håller på att göra en utredning för ADHD. 

 

Jag vet inte ens vars jag ska börja, har en massa tankar som snurrar i huvudet. För det första blir jag bara så besviken när så många personer visar deras okunskap i ämnet. Jag vet mycket väl att det finns en sida som är emot diagnosen och en sida som är för. Jag själv? Såklart sidan som är för. Att myter som "prova lchf, det hjälper!!" eller "sluta äta choklad så försvinner det". Eller värst av allt, sådana människor som helt enkelt inte tror det existerar och att alla har en släng av det. Haha ursäkta. Har en släng av det? Ja visst kan väl alla vara stressade ibland, tappa humöret, känns sig rastlös, inte kunna koncentrera sig osv. Men vad folk inte förstår är det handlar om flera olika saker. Det är inte bara att man inte kan koncentrera sig.

Något som däremot gör mig glad och lycklig ända in i hjärteroten är alla kommentarer på hennes blogg som är positiva och som det ligger en sanning i. Personer som står upp för sig själv. Inte låter sig tryckas ner av andra personers okunskap. 

 

När det gäller diagnos vs. ej diagnos är det i slutändan ens eget val. Många säger att det är en modediagnos. So what? Låt vissa kalla det vad dom vill. Vad jag vet är att jag alltid haft ADD och alltid kommer ha. Bara för att jag fick min diagnos när jag var 19 år betyder det inte att jag helt plötsligt fick den! Inte heller är det en peronlighet eller ett beteende som många även verkar tro. Det finns flera typer av ADHD. Vi är alla olika med olika personligheter, förmågor och framför allt - individer. Men när diagnosen tar över vardagen så den inte fungerar handlar det om så mycket mer än lite spring i benen eller lite rastlöshet.