Det har alltså gått en hel dag, nästan 12 timmar, och jag har fortfarande inte skrivit mailet. Vet inte om jag ska skratta eller gråta? Det är verkligen jag i ett nötskal. Kavlar upp ärmarna. Laddat med en skål full av pistagenötter. Otis sover djupt. Dags att sätta igång!!