Idag lämnar en utav mina bästa vänner Umeå för att studera i Luleå i 3 år. Det är inte förrän i denna sekund jag inser det. Kanske för att jag vet att hon skulle fara kl 08.. åh. Givetvis kommer vi hålla kontakten och träffas ändå, men det blir inte samma sak. Att be henne komma när man som mest behöver henne. Att bara ringa och ses. Människor ändras, världen ändras. Alla ändras. Jag är säker på att hon kommer få det dunderbra i norr men saknaden kommer bli enorm. Skrev nyss kanske världens längsta sms till henne. Ska försöka att inte vara så ledsen. Jag är så stolt över henne och allt hon har åstadkommit, hon är värd detta!