Har inte ägnat någon tid åt varken bloggen eller datorn sedan imorse. Ikväll har jag städat lite här hemma, varit ut med Otis, fikat och sedan 21.00 ser jag twilight som visas på kanal 5! KUNG. Var ändå ett tag sedan jag såg första filmen.

Annars har min dag varit lite jobbig. Okej, VÄLDIGT JOBBIG. Fast mest mitt på dagen och eftermiddagen, kvällen har varit bättre. Vad som hände? 10.30 ser jag en spindel. Jaha, och? kanske ni tänker. För er som inte vet har jag en enorm spindelfobi sedan jag var liten.. usch. I kort drag var jag på toaletten för att spola av Otis dyna i badkaret. Stod där kanske 5 minuter. När jag ska ut från toan sitter Otis kvar på golvet. Stället mig just utanför toadörren och försöker få honom att komma ut. Eftersom jag står mot toan ser jag att ovanför lampan som sitter på väggen sitter EN STOR JÄVLA SPINDEL. Ironiskt nog kollade jag precis nu på min blogg när jag såg en första gången i vår nya lägenhet (flyttade in i juli) och det var EXAKT en månad sedan. Vad är oddsen liksom.

Frös till som is. En våg av stelhet sköljdes genom hela min kropp. Från topp till tå. Blev kallsvettig. Tog tag i Otis. Lyfte ut honom ur badrummet. Sprang till mobilen. Ringde Petter som var på jobbet. 3 minuter senare kom han in genom dörren. Då brast jag ut i gråt. Tvingade mig själv att inte gråta eftersom jag inte ville göra Otis stressad eller orolig.. men han märkte ju såklart att jag inte mådde bra ändå. Det är jobbigt att skriva om det här, hur det känns.. eftersom jag då måste gå igenom situationen en gång till. Fast jag kommer aldrig riktigt kunna förklara exakt hur det känns, det är som en overklighetskänsla som trots allt är verklig.

Jag tror jag lämnar detta här. Imorgon skriver jag lite mer om min fobi, vad det innebär. Så kika in här då.