Tears.
Fy ändå. Att jag alltid ska vara så känslosam. Jag är en sådan som gråter för i princip ingenting. Som nyss när jag kollade på biggest loser. Satt väl sista tjugo minuterna och bölade ihjäl mig. Men det känns alltid bättre efteråt, efter man har gråtit alltså. Håller ni inte med?
Ja, gråta är tusan skönt ibland. (Kan dock bli lite jobbigt om man är som mig och gråter till de flesta tv program.. haha)
Nu börjar IDOL! Jaha, ska man behöva gråta för att någon är så extremt duktig nu? Eller kanske skratta tills man gråter åt någon människa som skämmer ut sig inför hela svenska folket? Det återstår att se! Ciao.
Kommentarer
Trackback
