Jag vet inte ens vars jag ska börja. Jag känner allt och ingenting på samma gång. Min blogg är min och till för att jag ska få skriva av mig. Det är precis det jag tänker göra just nu..

Idag åkte jag hem till min mamma som bor här i skellefteå. Då jag öppnade dörren låg det några brev på golvet som hade kommit med posten. Kollade igenom det lite snabbt, och vid tredje brevet stannade min värld. Såg direkt uppe i vänstra hörnet att det var från csn. En klump i magen växte sig större och jag tror till och med att jag höll andan för en sekund eller två. Kunde inte vänta, var tvungen att slita upp brevet! Vet inte om jag blev besviken eller chokad först, antagligen båda. Jaga ger aldrig upp hoppet så därför hoppades en liten del av mig att det skulle vara positiva nyheter. Jag hade fel. Jag hade så väldigt mycket fel.

"CSN beslutar att du inte får inackorderigstillägg för studier läsåret 2009/10.
Skäl till beslut:
Eftersom motsvarande program och nationella inriktning finns på hemorten, inom två timmars resa från föräldrarhemmet, får du inte inackorderingstillägg."

Om ni bara visste hur mycket det svider. Att läsa det där brevet, jag orkar det inte. Jag har vetat länge att man inte får inackordering om skolan finns i samma stad som man bor i. Just därför har psyokologen, mamma plus två rektorer skrivit intyg om mina särskilda skäl varför jag bytte skola till umeå. Känns mycket orättvist. Jag har pendlat nästan hela första året på gymnasiet. 26 mil dagligen. 4 timmar dagligen.

Om man anser att csn har fattat ett felaktigt beslut kan man överklaga till överklagandenämnden för studiestöd. Det kommer vi absolut att göra. Senast om 3 veckor måste vi ha skicka ett skriftligt "brev". Känns bara så förjävligt. Ursäkta, brukar inte svära. Jag är oftast glad och positiv men det är svårt att hålla hoppet uppe då man gång på gång får ett nej om att man inte får inackordering. Det gäller för tusan mina studier! Utan inackordering har jag svårt att tro att jag ens kommer kunna ta studenten..

För er som inte riktigt hänger med hur det hänger till tänkte jag ta en kort sammanfattning:
Flyttade till umeå för två veckor sedan. Bor i en tvåa med en kompis. Hyran betalar mamma denna månad men jag måste få inackordering för att kunna bo där. Mamma har inte råd att betala två hyror, det är väl ganska självklart. Detta betyder inte att vi har det dåligt ställt. Men hur många svenssons har råd med att betala två hyror då man är ensamstående? Jag tror knappast jag är ensam om detta.

Hur som helst så är min mamma världens underbaraste! Hon lovar att det kommer ordna sig. Om ni bara visste hur mycket hon gör för mig. Vi kommer klara det här, tillsammans.

En person skickade nyss det här videoklippet till mig. Precis vad jag behövde. Tack!
Ni måste se det, otroligt fint. Trots att jag är lite ledsen så gjorde den mig glad.