Just nu känns det mesta skit. Känns inte som att jag kan ta upp allting här på bloggen men ni har förhoppningsvis överseende med det. Lovar att ändå uppdatera, även fast inte allt är som det ska just nu. Men jag måste blicka framåt och vara posetiv. Om man inte är det blir ju allt annat så negativt. Det kommer att lösa sig, det vet jag. Frågan är bara hur, när och var. Jag hoppas i alla fall riktigt snart, för jag orkar inte ha det såhär längre. Vi måste ha en lösning snart, annars blir jag tokig. Besviken, arg, ledsen, förbannad och en massa annat. Kan inte uttrycka i ord hur jag känner. Det är en jävla röra och jag kan inte ens höra mina egna tankar för besvikelsen tar över. Imorgon är en ny dag. Förhoppningsvis bättre än den här.

Min mamma. Mina vänner. Petter.
Det är ni som får mig att orka!