Kom för en liten stund sen in från en promenad med hundarna. Mamma var hemma. Hon berättade att hon har beställt tid på fredag för att avlida Asta. Åh, jag bara gråter. Tanken på att hon bara kommer att finnas här idag och imorgon gör mig så ledsen. Hon är ju en del av allt här hemma.

Ingen Asta som väntar så ivrigt då jag kommer hem från skolan.
Ingen Asta som tigger då man sitter och äter.
Ingen Asta som skäller så fort det ringer på dörren.
Ingen Asta att busa med.
Ingen Asta som alltid vill krypa upp i någons famn.
Herregud vad jag kommer att sakna..

Ska försöka tänka på något annat för en stund.