Mitt mål.
Alla människor tränar av olika anledning. Vissa för att gå ner i vikt, andra för att bygga muskler och en massa andra anledingar.
Oavsett vad anledningen är tycker jag man ska komma ihåg en sak: träning ska vara kul!! Klart det kommer kännas tungt en del dagar att fara till gymmet men jag tror det handlar om rutiner. Jag ska försöka få in träningen så bra som möjligt i vardagen. Så, vad är egentligen mitt mål med träningen? Jag har inget mål att te.x. "NU ska jag gå ner si och så många kilon till sommaren" eller "få synliga magmuskler". För mig handlar min träning om flera olika saker.

1. Givetvis - rehabilitering av mitt knä. Ni kan ju bara föreställa er hur smalt ett ben blir av att hoppa på kryckor i 8 månader på 1 år. Jag hade i princip inga muskler i mitt vänstra och skadade ben. Jag skämtar inte! Efter andra operationen satt jag med raka ben och jämförde. Mitt vänstra lår var PLATT medans det högra hade mycker mer muskler. Tänk vad mitt högra ben fick mycket träning eftersom jag gick på bara det med kryckorna, kunde ju inte riktigt ens stödja på vänster ben. Nu var det ju inte detta jag skulle skriva om.. haha. Men ville i alla fall att ni ska förstå hur det har varit. Nu har det gått 8 månader sedan min andra av knät var och fortfarande har jag inte mycket muskler vänster ben. Självklart finns musklerna där men dom är knappt hälften så starka som höger ben. Sjukgymnasten berättade för mig att jag kanske får räkna med att mitt vänstra alltid kommer vara lite smalare och inte återfå samma styrka som jag hade innan. (Tänk jag som åkte slalom i flera år, vilka benmuskler man får då!) Men det är såklart inget man tänker på, det syns inte! Men om man jämför mina ben ser man skillnad när jag spänner dom.

Förhoppningsvis ska det ändra lite. Gud vad jag svamlar! Tillbaka till mitt första mål som jag skulle skriva om här. Att kunna bygga upp musklerna igen och träna är det enda som kan hjälpa mig just nu. Det är det enda som gäller för knät, träna, träna och träna. Få igång rörelsen, få bättre blodcirkulation (mitt knä varierar i färgerna blå/röd-flammigt..) och träna upp mina muskler.

2. Välmående.
Förut när jag tränade märkte jag väldigt snabbt hur mycket gladare och piggare jag blev. Även om man blir trött av träningen just efteråt så tränar man ju sin kondition och blir starkare rent fysiskt vilket gör att man orkar mer. Det här med att orka mer är något jag behöver i mitt liv. Pga. min diagnos (ADD) så blir jag lätt stillasittande eftersom jag har svårt med motivation. Just att påbörja saker kan vara lätt ibland men sen slutar jag halvvägs. Nu vill jag bevisa för mig själv att jag kan! Jag kan fullfölja något. Jag kan ta mig iväg även på mina sämre dagar. Jag kan övervinna mina svårigheter med hjälp av mina lättheter.

Och ja, denna eviga frågan om vikt. Vikt hit och vikt dit. Jag är en person som ALDRIG brytt mig om min vikt. Jag skämtar inte. För många blir det en ångest, ett problem. Kommer inte ens ihåg att jag kände ett behov av att väga mig när jag var yngre. Den enda gången jag vägde mig var väl hos läkaren och på badhuset, haha. Det låter kanske klyshigt men det är faktiskt sant. Vikten tycker jag faktiskt är komplicerad. Man väger olika beroende på vilken tid på dygnet man väger sig, om man nyss varit på toa eller inte, om man druckit mycket eller lite vatten, om man består av mestadels fett eller muskler, hur långg eller kort man är, om man har underkläder eller vinterkläder på sig. Ja, ALLT spelar tusan roll när man väger sig! Därför tycker jag det är lite onödigt. Men det är såklart bra för dom som vill gå upp eller ner i vikt, man får ju en hint om ett resultat. Men det är klart jag väger mig då och då, bara för att vi har en våg här hemma. Men det är inget jag tänker på konstant, den finns bara där. Jag ville verkligen bara skriva detta för jag tycker allt för många hetsar kring vikten när det gäller träning. Klart jag kanske vill gå ner något kilo eller två men inte för att jag tycker jag är tjock utan för att jag vill få muskler och bli starkare!

Jag talar aldrig om min vikt men om vi säger såhär, hade jag skaffat gymkort nu för att gå ner i vikt hade det varit bortkastat eftersom att gå på kryckor är jäkligt bra träning! Jag gick ner 14 kilo under tiden jag gick på kryckor............. och än en gång spelar allt in. Tappade alla muskler i ena benet, blev tusen gånger starkare i det andra, fick träningsvärk i armarna av kryckorna mm. Så som jag sa, vikten är inte allt. Det är väl banne mig hur man trivs med sig själv som spelar roll? 

Gymmet.
Innan jag skadade knät tränade jag på ett gym här i umeå som heter USM. När jag nu skulle börja träna igen valde jag ett annat, step-in 24. Passar mig perfekt! Dom har öppet 24 timmar om dygnet alla dagar på året. Det ligger mitt i centrum vilket gör att man alltid har nära. Det tar typ 5 minuter för mig att cykla dit, great. Vad som även spelar in är mitt jobb. Jag jobbar så himla varierande tider så att slippa anpassa sig efter tider är jätteskönt. Skulle bara stressa annars över att hinna. Det negativa är att det inte finns några pass men det är faktiskt inte negativt för min del eftersom jag ändå inte hade kunnat gå på något sådant. Jag ska bara träna på egen hand. Kondition och maskiner! Gymmet är för övrigt väldigt fräscht då det bara är något år gammalt.

Haha vad tusan. Nu får jag ge mig. Tänkte bara skriva att jag har kommit igång med träningen igen och ville dela med mig av min glädje!