Det blev faktiskt ingen promenad igår, även om jag ville så fanns inte orken där helt enkelt. Klockan 20.00 satt jag bänkad framför tv'n där 'Rosa Bandet Galan' visades. Det ville jag såklart inte missa! Hade till och med skrivit in det i min kalender för någon vecka sedan, haha. I 2 timmar blandades gläde och sorg. Tårar och skratt. Gemenskap, framför allt. Jag tycker det är väldigt fint att dom håller en gala som denna varje år för att uppmärksamma alla kvinnor (även några män) som har fått bröstcancer. Det är inte bara en person som drabbas, det är en hel familj, en hel värld.