Begav mig hem från skogarna 14 mil söderut till min bästa famn. Med andra ord är jag hemma i lägenheten i Umeå igen. Det är lusigt det där med hem. Hemma hos mamma känns det verkligen som hemma, kanske inte så konstigt när man har bott där de första 18 åren av sitt liv. Samtidigt känner jag mig hemma i min & Petters lägenhet. Men det är väl tur det. Man ska prova på, testa nytt och ge sig ut i världen. Skulle nog inte vara en toppenidé att bo i Skellefteå i hela sitt liv. Man måste använda sina vingar. Just nu är mitt hem min & Petters lägenhet som jag trivs förbaskat bra i. Men nog är det minsann mysigt att komma hem till mamma ibland.